December Bebis 2010 :)

jopp - vi höll oss.. men farmodern "tafsade" på mig typ 3-4 gånger... sen reagerade de över att det bara var jag som inte drack alkohol till maten.. men de sa inget ... bara tittade.. Så de sitter och säkert och pratar om detta hela vägen hem....

Det är nästan läskigt vilken skilnad det kan vara på två graviditeter. Som jag sagt innan så mådde jag prima när jag väntade min dotter.  I fredags på jobbet vart det riktigt läskigt. Jag mådde bra först, hade ätit frukost ett par timmar innan. Var på ett besök hos ett par (jobbar i hemtjänsten) Helt plötligt började svetten rinna och jag började må illa. sprang till badrummet och tvättade ansiktet och drack lite vatten och sen tillbaka till dem. Sen blev jag sämre och sämre, blev likblek och helt skakis. Stod still en stund och drack vatten, fick hålla mig i diskbänken för att kunna stå upp. Antar att jag var på väg att svimma?! Har aldrig varit med om något liknande varken före eller efter. Någon som har en aning om vad det kan bero på? Ska ringa bm i morron om jag kommer ihåg.

Snacka om näsblod jag fick precis! Det bara forsade! Blödde ner hela tröjan och ansiktet och nu är det fullt med blodpapper i hela toaletten. Mannen gav mig is och nu sitter jag här med ögonen uppe i taket, med isbit och massor med papper..väldigt svår ställnig att skriva i :D

Jag är också lite orolig.För några månader sen så stod det i tidningen om en tjej som födde för första gången, som började blöda så dom sövde henne. Blev något fel så hon fick för lite syre till hjärnan så nu är hon som i koma.Min kompis som fick sitt andra barn nyss va rädd, just för att hon vårdat den tjejen.Så händer precis samma sak.Hennes moderkaka sitter fast rätt hårt, och barnmorskan börjar slita.Min kompis skriker att det går sönder, hon får inte slita så.Så tar barnmorskan i och sliter ut den, så min kompis börjar störtblöda.Hon har sagt till tidigare att hon absolut inte vill sövas, för att dom tror att tjejen som ligger i koma inte tålde narkosen.Men dom är tvungen att söva henne.Som tur är så vaknade hon igen.Men fan!!Tänker ta reda på vilken barnmorskan är, sen vägra att ha henne på förlossningen.Tänk då att få en hårdhänt barnmorska som fullständigt skiter i vad man säger.

Hej hopp!Här är en blivande decembermamma till (om allt går som det ska, förstås)! 26 december är det tydligen dags, är i v.8. För några dagar sedan började jag bli så vansinnigt trött, men illamåendet har jag sluppit ifrån hittills, peppar peppar! :)Däremot har jag ont i magen, som kramp, speciellt sent på kvällar, nätter och tidig morgon. Är det det som menas med förstoppning?? Är första barnet för mig...Ha det gott allihop!

jag får tyvärr kliva ur tråden... det fanns inget kvar i livmodern. som tur är slipper jag skrapning elle rnåt annat sånt då kroppen har skött sig ordentligt.tråkigt som fan, men jag var lite mentalt förberedd på det så jag är inte alldeles förkrossad.vi försöker igen när mensen kommit tillbaka.... jag dyker nog upp i en annan tråd snart igen

Haha ja vilken grej om man skulle föda dom påklädda, jag har oxå konstiga drömmar, & precis som du majorima så handlar de om otrohet.Vilket jag heller aldrig skulle kunna vara, jag har de så bra med min man att jag är avundsjuk på mig själv hahaMin mamma rycktes plötsligt bort från oss för en vecka sedan, så min senaste vecka vill jag inte uppleva igen någonsin.Fruktansvärt att behöva forlora sin mamma när man precis fått beskedet om att man är gravid, men jag hade berättat för henne att vi lyckats nu 6 äntligen ska bli föräldrar. Eftersom vi har lyckats via IVF så har jag & min man valt att låta våra familjer få vara med oss under hela behandlingen! Hon dog förra tisdagen kl 11.05 & 15:45 samma dag hade vi tid för vårt första vul för att få se de lilla livet & se hjärtat ticka!De som skulle vara en av lyckligaste dagarna i mitt liv... blev istället så sorgsen & tragisk.Jag bet ihop & åkte på vul:et, men vår lille var lurig och låg så till att vi inte kunde se de vi ville, så den 17/5 har vi vår andra tid & jag hoppas så att vi får se mer då, jag behöver den bekräftelsen nu kännner jag, sen den 20:e samma vecka begravs min mamma. Jag bor 50 mil från min födelse ort & från min resterande familj så jag åker nog redan den 19:e eller 18:eMin mamma led av sjukdomen parkinson plus & en elak stroke som även ställde till de för henne, så pga av mina anlag för blod proppar behöver jag även ta sprtutor varje dag själv hemma fram till förlossning, vilket känns lite deppigt.men de är ju för en god sak skull, så de är bara att bita i hop.Hade de inte varit för min underbara man som stöttar & hjälper mig så vet jag inte hur jag skulle orka!Jag är så oerhört lessen & förtvivlad men samtidigt så oherhört lycklig att vi 2 nu äntligen ska bli 3.De är svåra känslor att hantera, sen har man ju alla bonuskänslor som spökar pga av graviditeten.SHIT vad långt detta blev...sorry!Vill bara säga att jag är så glad att jag hittat er här, för ni är ett så underbart gäng mammor/blivande mammor. De är med ett leende på läpparna som man sitter & läser era inlägg....Ni sprider värme & glädje!TACK!

Vi köpte handdukar där det stod mormor, morfar, farmor och farfar på och slog in dom.Kul att se deras uttryck när dom förstod=)Och så har jag sån tur att ha både en gamelfarmor och gamelmormor, som är pigga och fräscha.Och gamelmomma står jag nära och jag vill att vårat barn ska heta som gamelmoffa om det blir en kille.Och hon blev så glad över att hon ska få ett barnsbarnsbarnsbarn=)