December Bebis 2010 :)

2 msk dagligen är maxdos, lägg dom i ett glas med vatten i ca 10 min sen kan du dricka det. Är lite klumpigt och slemmigt så gillar du tex havregrynsgröt så lägg dom i vattnet tillsammans med havregrynen på morgonen (lite mer vatten än receptet) sen kokar du den som vanligt.

trist... min sambo ville inte heller vara med och bara bläääade åt förlossningen, men jag har sagt att han ska stå vid mitt ansikte och bara vara där och behöver inte se de han inte vill se.... och han har mer eller mindre börjat mjukna lite och nu är de en självklarthet att han ska vara med säger han och de var de inte alls i början.....

men nu undrar jag en annan sak....
har köpt linfrön och undrar hur mycket man ska äta*?
lägger man som i blöt?? hur länge ska de ligga i blöt i så fall? och hur mycket är tillräckligt för en nybörjare???
hur ofta ska man äta de? 1gång om dagen???

Ondar och NhjärtaD: Tack! kul att ni oxå tycker om den! 

Idag har vi styrt massa med trädgården sen vi kom hem. Så skönt att få lite ordning på den! Sambon håller på med markstenen på framsidan och vi börjar se ett slut på eländet.  
Jobbar ni också i trädgården ni som har? Tycker det börjar bli jobbigt att böja sig ner och har jag suttit på huk gör det skitont sen när jag reser mig..spänner i nedre delen av magen.  

Ondar och NhjärtaD: Tack! kul att ni oxå tycker om den! 

Idag har vi styrt massa med trädgården sen vi kom hem. Så skönt att få lite ordning på den! Sambon håller på med markstenen på framsidan och vi börjar se ett slut på eländet.  
Jobbar ni också i trädgården ni som har? Tycker det börjar bli jobbigt att böja sig ner och har jag suttit på huk gör det skitont sen när jag reser mig..spänner i nedre delen av magen.  

Jag måste höra med er.

VI var ju hos Barnmorskan igår och då var det dags att planera in föräldrautbildningen. Tre träffar från slutet av oktober till början av december.

Barnmorskan påpekade att det är bra om vi kan gå båda två och att sambon borde göra vad han kan för att få ledigt från plugget de förmiddagarna. Men när vi gick ifrån bm för att äta en lunch på stan (som vi gjort till tradition i samband med bm- och läkarbesök) så kommer det fram att han verkligen inte vill gå.

Han säger inte riktigt varför, men det är tydligt att det handlar om att han är rädd. Han är jätterädd för förlossningen. Först trodde jag att det handlade om blod och kladd vilket jag vet att han tycker är obehagligt, men när jag säger att han inte behöver titta på något annat än mitt ansikte och att det känns viktigt för mig att han är med och förstår vad det är som händer och kan stötta mig när jag är mitt inne i kaoset så kläcker han ur sig något om att "jag borde väl kunna andas själv" och försöker skratta bort det. Han säger det inte för att vara elak och jag vet att han kommer att vara där för mig när det väl är dags, han är bara livrädd.
Jag tror att hans rädsla kommer mycket ifrån alla tv-program jag kollat på förut, med mammor som ligger och skriker, pappor som står på sidan och barn som kommer ut och är alldeles slemmiga ur alldeles för små hål.

Jag vill verkligen att vi går på föräldrautbildningen tillsammans för jag tror att han behöver den förberedelsen. Inte är det omöjligt att jag kommer att lyckas övertala honom, men det är jobbigt nu när jag förstår hur obehagligt han tycker att det är.

Jag vill ju inte att han ska vara rädd, men vet inte riktigt hur jag ska hjälpa honom.
Jag tänker att jag skulle vilja kolla med hans kompis som blivit pappa två gånger vad han säger om föräldrautbildningen, om han har bra saker att säga kanske han kan hjälpa mig att få sambon på rätt spår. Sedan har jag sett att det finns kurser att gå via nätet, som kostar pengar, men då kan man göra det hemma och det kanske är mindre läskigt. Kanske ska kolla på det om övertalningskampanjen går segt här hemma...

Hur reagerar andra pappor? Känner ni igen er? Hur skulle ni hantera situationen..?
 

Jag måste höra med er.

VI var ju hos Barnmorskan igår och då var det dags att planera in föräldrautbildningen. Tre träffar från slutet av oktober till början av december.

Barnmorskan påpekade att det är bra om vi kan gå båda två och att sambon borde göra vad han kan för att få ledigt från plugget de förmiddagarna. Men när vi gick ifrån bm för att äta en lunch på stan (som vi gjort till tradition i samband med bm- och läkarbesök) så kommer det fram att han verkligen inte vill gå.

Han säger inte riktigt varför, men det är tydligt att det handlar om att han är rädd. Han är jätterädd för förlossningen. Först trodde jag att det handlade om blod och kladd vilket jag vet att han tycker är obehagligt, men när jag säger att han inte behöver titta på något annat än mitt ansikte och att det känns viktigt för mig att han är med och förstår vad det är som händer och kan stötta mig när jag är mitt inne i kaoset så kläcker han ur sig något om att "jag borde väl kunna andas själv" och försöker skratta bort det. Han säger det inte för att vara elak och jag vet att han kommer att vara där för mig när det väl är dags, han är bara livrädd.
Jag tror att hans rädsla kommer mycket ifrån alla tv-program jag kollat på förut, med mammor som ligger och skriker, pappor som står på sidan och barn som kommer ut och är alldeles slemmiga ur alldeles för små hål.

Jag vill verkligen att vi går på föräldrautbildningen tillsammans för jag tror att han behöver den förberedelsen. Inte är det omöjligt att jag kommer att lyckas övertala honom, men det är jobbigt nu när jag förstår hur obehagligt han tycker att det är.

Jag vill ju inte att han ska vara rädd, men vet inte riktigt hur jag ska hjälpa honom.
Jag tänker att jag skulle vilja kolla med hans kompis som blivit pappa två gånger vad han säger om föräldrautbildningen, om han har bra saker att säga kanske han kan hjälpa mig att få sambon på rätt spår. Sedan har jag sett att det finns kurser att gå via nätet, som kostar pengar, men då kan man göra det hemma och det kanske är mindre läskigt. Kanske ska kolla på det om övertalningskampanjen går segt här hemma...

Hur reagerar andra pappor? Känner ni igen er? Hur skulle ni hantera situationen..?