December Bebis 2010 :)

Nej, jag vet. Blev också förstörd. Men efter lite bearbetning av sambon (och släkten) så verkar det som att jag ska kunna få ihop det till en ny i alla fall. Jag hittar som sagt var ingen jag vill ha hellre, det skulle kännas riktigt surt att inte få den nu...

Jag kan snåla med allt annat, vagnen är det enda som jag känner att jag verkligen vill ha det bästa av. Jag vill vara nöjd med min vagn för jag kommer att sitta ihop med den ett bra tag. Hade jag haft körkort hade jag kunnat tänka mig att dra ner på kraven, men nu kommer jag att åka buss och tunnelbana om jag ska ta mig ut i från lägenheten, då vill jag ha en vagn som gör det lite mindre jobbigt. 

Det sjuka är att vagnen kostar lika mycket som vi hade tänkt att lägga på en begagnad bil. Mormor (som hade druckit vin) satt och diskuterade hur hemskt det var att människor betalade så mycket pengar för EN VAGN i flera timmar på en släktträff förra helgen. Hon som brukar tycka att jag är en vettig tjej tyckte nog att jag vara helt dum i huvudet som ens funderade på att köpa en vagn i den här prisklassen... Jag förstår det, men samtidigt så är det ju mitt val och jag väljer inte den här vagnen för att den kostar pengar eller för att det är ett visst märke. Jag väljer den för att jag tycker att det är värt guld med en stadig vagn som väger mycket mindre än de andra, som har bra stötdämpning, är lättstyrd, har en stor varukorg.... Nej, en Brio Go vill jag ha. Så är det bara!

Två dagar, sedan trodde jag att det försvunnit...

Men jag börjar om kriget i kväll, och nu ska jag inte ge upp lika lätt! 

Många bra tips, jag ska testa!

Kom på att jag läste någonstans att de ogillar nikton så om man snusar kan man lägga ner en snusprilla i blomkrukan man tror de bor i så ska de försvinna. I vår lägenhet finns inget snus och jag avskyr lukten, så jag har inte prövat.

Jag känner igen mig i det där med att ha svårt att andas. Blir också illamående om jag äter för stora portioner, det känns som att maten liksom inte ryms längre. MEN jag är ju fortfarande lika hungrig...

Jag är bara i vecka 25 och bävar inför att livmodern ska bli ännu större, förstår inte hur det ska gå till. Men det går väl, finns väl ingen som har kvävts pga av graviditet.

Sitter och uppdaterar listan över vad som ska införskaffas. Har ni som har barn sedan innan några tips på saker som man inte får glömma eller vet ni något som ni kände var helt överflödigt?

Jag tänker att det finns en hel del saker som går att vänta med tills liten är här, nu tänker jag framför allt på sådant som man gärna vill slippa fixa efter hemkomst från bb. 

Liten har börjat stryka mig långsamt på insidan av magen. Det kittlas och nästan pirrar i hela kroppen. Känns konstigt, klart det är mysigt att det är skönt och inte gör ont som en del sparkar gör, men det känns fel att bebis ska få det att pirra i mig...

Känner någon igen känslan? 

Oj, vad häftigt! Vad roligt att få en sån förhandstitt!

Hedmanpazio:

Jag kom precis hem och har suttit här och läst ikapp dagens alla inlägg. Jag har läst upp dina inlägg för min sambo och vi sitter här och skrattar tillsammans. Inte för att dina frågor är dumma utan för att sambon känner igen sig i dina funderingar.

Jag kan väl säga som de flesta andra här att jag inte förväntar mig att han ska behandla mig på något annat sätt än han brukar. Men jag vill att han aktar sig för att sucka när jag beklagar mig över eventuella krämpor och liknande, lite medlidande vill jag ha och när han kan hjälpa mig (massera mig i svanken om jag har ont, laga mat om jag är slutkörd eller så) brukar det göra mig glad.

Jag tycker att det är kul att se hur du anstränger dig för att ta reda på hur du ska vara mot din sambo, men alla är vi olika. Jag hoppas att du frågat henne? Sedan är vi lite extra oberäknerliga nu, som någon skrev så är det sällan man ens själv vet vad man är på för humör.
När jag bli på dåligt humör brukar jag ganska snabbt inse att jag inte har någon anledning att vara arg eller otrevlig. Det betyder inte att jag kan stänga av ilskan och vara som vanligt, men jag kan berätta för sambon att jag är medveten om att jag inte har någon anledning att vara arg, be om ursäkt om jag låtit det gå ut över honom och försöka gå undan om jag inte kan lugna mig.

Det är jobbigt att vara gravid, men det måste vara minst lika jobbigt att leva ihop med någon som är det. Speciellt om hon har ont, är orolig eller på andra sätt har en komplicerad graviditet. Jag är tacksam för att min sambo står ut med mig, samtidigt som jag tar för givet att han ska göra det. Vi var ju två om att göra barnet, vi kommer att vara två om att vara föräldrar till det och då måste vi, så gott som det går, hjälpas åt under graviditeten också.

Min bebis sparkar mycket nu för tiden, men det behöver inte vara så jämt. Som någon skrev så ska bebisen sparka varje dag, annars ska man kolla upp att allt är okej. Men vad som är normalt utöver det går inte att säga.

Förresten; när folk pratar om rul, vul, bm, bf och allt vad det kan vara hoppas jag att du vågar fråga om du inte hänger med (eller googla). Förkortningar används flitigt av oss i den här tråden men när jag frågade min sambo om han visste vad rul(rutin ultraljud) stod för gissade han på rektalt ultraljud och skrattade. 

 

Vi har inte sex lika ofta som vi brukar. Först var det för att jag mådde illa hela tiden och då vill jag helst inte ha kroppskontakt alls. Sedan var illamåendet borta en vecka och efter det blev jag ju inlagd för att jag hade en massa sammandragningar. Har märkt att magen blir hård så fort jag ens tänker på sex så vi vill inte "hålla på" för ofta, vill inte förvärra läget...
Men det blir ändå någon form av sex minst en gång i veckan, ofta med fokus på honom vilket jag inte har någonting emot utan tycker är rätt mysigt. Det behöver inte vara så avancerat för att bli bra.
Det bästa med de där stunderna är att han tjatar om hur sexig han tycker att jag är vilket känns skönt att höra när man är gravid. Mycket tack vare honom jag fortfarande känner mig attraktiv. 

Man känner sig inte riktigt lika smidig som vanligt, bara att flytta sig lite närmre i sängen är en kamp! Känner mig som en elefant när jag flyttar på mig och därför blir det mycket skratt de gånger vi försöker oss på att ha ett vanligt samlag. Det är ju också så att det där med att variera ställningar för att piffa upp det hela lite går fet bort. Det finns två som känns okej. Ofta börjar bebis sparka en massa mitt i och framförallt efter vilket känns lite konstigt. Vill helst glömma att det finns en bebis i magen när man håller på med sånt där vuxensnusk..!

En sista grej att skriva är att jag gärna skulle ha mycket mer sex än vi har, det är det där med sammandragningarna som förstör för mig. Absolut inte lusten. 

NhjärtaD:
Vilken supersöt bild! Det är nyttigt att se små bebisar nu, det jobbiga känns lite mindre jobbigt då..!