Jag följer efter. Fast detta blir nog den sista gången ni behöver göra en ny tråd. De har precis gjort om reglerna så att de ska kunna leva forever and ever, som de utryckte sig.

Jag trodde att jag skulle sitta här och skriva att jag fått ett nytt jobb. Tyvärr blev det inte så och det känns lite tufft. Ni får gärna be för mig och Guds ledning i detta. Visserligen är det skönt att slippa de långa restiderna det hade blivit. Men alla turerna kring detta som ledde till denna chefens beslut var inte roliga...
I dag hade jag iaf ett konstruktivt samtal med en person på Arbetsförmedlingen omkring detta och hur jag kan tänka och säga i framtiden. Det är jag tacksam för.

Det brukar bli bäst så, även om jag funderar rätt mycket vad det är han vill egentligen och hur jag ska gå vidare. För att få ett sådant jobb jag eg vill ha behöver jag titta mig runt landet. Men då blir det läskigare med min man som har ett fast jobb.  Det är en balansgång att lita på Gud, att våga ta steg, samtidigt som man inte får förhasta sig/vara realistisk.

Jag var och träffade en coach via arbetsförmedlingen i går. Han verkade vettig så det kändes bra och är förhoppningsvis bra för mitt självförtroende som fått sig en törn (pga av jobbet som inte blev av).
Be för ledning inför vilket sommarjobb jag ska välja. Jag skulle vilja ha något mindre fysiskt, med tanke på skuldran, men tiden börjar rinna i väg.

Annars känner jag mig oxå lite extra glad just nu - fick precis veta att ett par cellgruppen väntar barn .

Ett tacksägelseämne: Äntligen har A-kassan fått ordning på papperen och godkänt min a-kasseersättning

Gud hör även hjärtats bön. Väldigt många böner bes tyst, från hjärtat vart man än befinner sig.
Att blunda och knäppa händerna är inget magiskt i sig, utan handlar om att det kan vara lättare att koncentrera sig.
Själv har jag svårt att koncentrerar mig och ber gärna med penna och papper. Då skriver jag precis som jag skulle bett om jag bett högt eller tyst; "Käre Far (eller hur man väljer att börja) nu ser du xxx som har det jobbigt..." osv. Fast jag försöker börja bönen med att tacka Gud. Sedan ber jag även tillsammans med min man. Vi försöker ha andakt tillsammans några gånger i veckan då vi läser bibeln och ber tillsammans.
Man kanske inte alltid i första hand ber för att få ett bönesvar, även om man förstår önskar det. Men jag kan känna efteråt att det ger så mycket, att jag just då efteråt känner mig närmare Gud och upplyft och uppmuntrad. Den gemenskapen med Gud är viktig för mig.

GRATTIS Betania!

Nu vet jag inte hur jag ska lägga fram detta böneämne utan att skrämma Betania...

I går fick vi ett mejl från ett par i cellgruppen. I fredags hade de varit på ul och då hade de sett att barnets tarmar och lever var utanför kroppen och att den ev hade vattenskalle. De ville att vi skulle be att allt skulle gå bra för barnet - de kan antagligen operera in levern och tarmarna i kroppen. Och att de de skulle få kraft att orka. Ni får gärna hjälpa mig att be för dem.

*Gud jag ber för Betania och det lilla livet som växer i hennes mage. Jag ber att allt ska få gå bra denna gång. Jag ber att hon ska få känna lugn och ro och frid. Hjälp henne att slappna av och inte tänka så mycket på det som varit.*
*Jag ber oxå för för paret i min cellgrupp. du ser dem och lilla livet. Jag ber att du ska ge dem kraft att orka. Jag ber att allt ska gå bra med barnet där ul visade att allt inte stod rätt till. Du som är den store läkaren kan hela. Jag tror oxå du väljer att använda dig av läkarvetenskapen. Låt ditt namn få bli förhärligat i denna situation. Amen.*

Mmmm... Du har nog sett att jag gjort det några ggr här i denna tråd. Fast man behöver ofta större utrymme, vilket inte alltid är lätt att få till när man bor litet och har familj. Men just nu ber ju jag och min man tillsammans en hel del så det känns rätt okey ändå.

TAck för den berättelsen Betania! Skönt att jag inte skrämde dig .

Hur menar du då Pregga? Är vi inne för lite? Jag kan bara se till mig själv och att jag inte alltid är ute på nätet så ofta.
Annars får du ha lycka till själv med allt!