Kristna se hit(del 20)!
Många trådar har det blivit..här kommer den 20:e!
Det viktigaste med tråden är att den sakall fungera som ett "andhål", eller oas,
eller vad man nu vill kalla det. Där vi bara får dela med oss av våra liv, vår tro o. upplevelser.
Tack för att du respekterar detta! Ok..då kör vi vidare! Välkomna!!
Förra tråden:
www.familjeliv.se/Forum-11-257/m49911872.html
Hur har det gått Betania?
Vi har även hoppats och tänkt att mina föräldrar ska komma ner med husvagn - för vår lilla tjejs skull vore det praktiskt att ha tillgång till kyl och spis. Vi skickade i väg vår anmälan i torsdags - hoppas att det inte är för sent. Sedan blev jag orolig att man "måste" anmäla sig senast den 19/5 även för husvagn. Vet du nåt om det? Tidigare har det inte varit några problem, utan som på en camping. Men det är ju bäst att kolla upp innan.
Ni har inte några platser över annars va? 
Betania, nu har det ordnat sig med boende. Det blir nog bättre tom med än vad jag tänkt, även om det innebär att vi får åka in till den stora stada 
.
Kanske kan jag ta mod till mig och gå in till Nyhemsgården och titta hur det ser ut där.
Förlåt!! JAg har glömt både att svara dig och fråga min man... Mår illa och är trött och får skylla på knäpphjärna . Men det har löst sig nu då? Annars kan jag kolla. Och gästrum har vi här med, om det kniper . Kanske ses vi i alla fall?!
Hej alla vänner där ute! Längesen jag skrev nu men ni finns i mina böner ändå! Ni får gärna be för mig och min jobbsituation. Söker jobb nu för hösten, då jag jobbar inom skolan, och önskar så en tillsvidaretjänst så jag kan planera livet bättre, har senaste året hankat mig fram på vikariat och det blir tröttsamt i längden.. Kramar
Inte varit inne på länge...Men tänkte på er ibland...
Min pappa fick en stroke här i torsdags. Han bor 100 mil ifrån mig. Det var jag som upptäckte de då jag ringde bara allmänt och han sluddrade som om han vore full och hade svår rörlighet på höger sida. En massa telefonsamtal och hans syster som bor i samma stad som han hjälpte honom att övertala han att komma till sjukhus.
Han får gå hem på Onsdag men klart man är oroad för han då han bor ensam på en gård 3 km från stan.
Jag själv är sorgsen. Det var länge sen jag kände de så här...
Jag gör en massa saker för min grundfamilj och för min familj och de är precis som ingen uppskattar mig. Ja de kanske säger de i ord någon gång typ lilla Tack! (för maten) men all ära får andra. Ja jag vet att de är okristligt att man ska ta åt sig äran själv men de är klart att jag blir ledsen om jag gett förslag och någon annan får allt tack!
Jag går i fotspår som inte är bra för mig och jag kan inte förändra det. Varför? man kan väl alltid ändra. Jo men då får jag ge upp heltid med min son. De vill jag verkligen INTE. Detta familjeliv hämmar mig. Jag pratar då om min andliga utveckling. När jag är ensam hemma med min son har jag mer harmoni än när min karl och bonusbarn är hemma...
Ja ja de är väl bara att kämpa på...
TanjaS, det låter jobbigt för dig, ber för dig att du ska få klarhet i hur du ska göra i ditt liv för att må bra i själ och hjärta.
Ber för er alla andra också!
Bed gärna för mig och min jobbsituation.
Kramar till er!