Kampen mot sockerberoende!
Nu har jag bestämt mig! Någon som vill följas åt?
Min mamma hade ett samtal med mig i lördags. Hon tycker att mitt beteende för mat och sötsaker inte verkar "normalt".
Läste om sockerberoende igår och såg följande frågor:
"Gömmer du sötsaker?" "Smygäter du?" m. fler och ja, så är det ju.
Jag har alltid haft mani på slisk och innan jag fick barn var det inte ovanligt att jag åt sex semlor till frukost, 8 till lunch och 10 till middag.
Har dock aldrig varit hemlig med mitt ätande.
Men sista halvåret har det verkligen gått till överdrift...
Första omgången med fika/sötsaker äter jag direkt efter middagen.
Äter först två stora lass med mat och sedan blir det minst en chokladkaka eller ett helt kakpaket, inte så farligt. Men ANDRA eller TREDJE omgången då jag trycker i mig en massa socker, då smyger jag iväg och äter för mig själv så att varken min sambo eller son ser det. Varför jag gör det vet jag faktiskt inte, men jag får dåligt samvete när jag äter det, för har jag 8 krämbullar och äter två så är jag mätt och belåten, men väljer ändå att äta upp allihopa. Samvetet beror inte på viktnojor, utan att jag helt enkelt inte förstår varför jag ska "envisa" mig att äta ALLA när jag egentligen inte ens är SÅ sugen. Jag har turen att min ämnesomsättning är bra. Väger 54 kg till mina 160, men som sagt, det här handlar inte om vikt. Det här handlar om att bryta en hemsk vana som bara blir mer och mer förstörande för mig och min hälsa. Men nu har jag bestämt mig. Idag börjar kampen!!!