Min vackre son...

Beklagar sorgen

Hej! Beklagar verkligen. Har själv gått igenom samma sak och vet hur svårt det är. Vilken vecka var du i?

Jag var precis ingången i v 21 när jag fick föda fram vår vackre son..
Jag kan inte sova på nätterna. Drömmer så mycket om honom..
Drömmer om vad vi skulle haft..

Beklagar sorgen.

Beklagar allra djupast. Får du hjälp av en kurator eller liknande via MVC? Hoppas ni tar er igenom detta.  Kramar

Beklagar att även du har fått vara med om denna hemska situation :( Grattis till din fina ängel. Förstår precis hur tomt och fruktansvärt det är och det finns inte så mycket att säga för att lätta sorgen. Jag har en ängel som blev 22 veckor samt ett missfall i bagaget så inga friska levande barn och vi är inne på vårt 4:e år i barnlöshet. Inboxa gärna då jag vet hur det känns att ha fått kämpa för att lyckas och sen går det inte hela vägen :( När du är redo för ett syskon till din son så finns det är underbar tråd här, vi som har svårt att få syskon till våra änglar.

Sänder dig varma styrkekramar!!!!

Jag var o pratade med en kurator i onsdags, men jag pratar så mycket med min underbara sambo. Känner att jag har det stödet jag behöver från våra familjer o framförallt i varandra.
Jag var rädd att detta skulle få oss att glida isär för han är i Kenya på utbildning, men detta har fört oss otroligt nära varandra! Älskar honom innerligt mycket! Kan inte beskriva i ord hur mycket han betyder för mig..

Det känns som om någon bara har spelat oss ett riktigt elakt spratt! Efter så mycket kämpande för att bli gravida och när man äntligen precis hade släppt den största oron o kommer in för ett RUL, så säger de till mig att vi inte kan behålla honom.. Att vi måste plocka ut honom.. Vi hade precis börjat tänka att detta är verkligen vår tur nu att få barn o vara lyckliga. Sen är där någon som tänker ta honom ifrån oss..
Jag har så svårt för att hantera att han verkligen är borta.. Att han ligger inte i min mage o sprallar rundor..

Hej.Jag beklagar sorgen.
Jag tror det är för tidigt att försöka trösta dig men jag skriver ner en sak ändå. Det hade väl varit värre och hemskare att förlora ett helt friskt barn?? Eller om barnet var redan fött och inte klarade sig eller liknande (om du fick reda på att han lider av ngt som han inte skulle överlevt,typ när han är 1 år)...Eller om du tex hade vetat att det inte berodde på sjukdom/missbildning och ändå inte kunde förhindra att detta händer...så försök att "trösta" dig själv med tanken på att det tyvärr inte blev ett friskt litet barn,ni vet åtminstone orsaken,alltså om ni efter ett tag känner er redo att skaffa ett barn kanske ni kan vara uppmärksamma på detta osv.Jag önskar dig världens lycka i framtiden och hoppas du tar dig igenom detta och mår bra (iaf bättre) snart både mentalt och känslomässigt! Det du går igenom är en av de värsta händelserna jag kan tänka mig.
Styrkekramar till dig och pappan!!

beklagar sorgen men grattar ändå till er lille son.
kramar till dig och pappan

Gyöngymöm81: tror det är "farlig" att resonera om vad som är värst när det handlar om förlorade barn. Sorgen är så induviduell och ska inte gämföras. Tror inte ts kan känna tröst i att hennes barn var sjukt. Hon har förlorat det bästa.. ett barn.

Tack galnevale..
Visste inte hur jag skulle ta det inlägget Gyöngymöm81 gjorde. Blev väldigt ledsen.
Han var vår son oavsett om han var sjuk eller inte. Som om mitt barn inte skulle räknas som ett barn för att det var sjukt..
Jag älskar min son oavsett om han föddes i v21 eller v40..