Bara enäggstvillingar är riktiga tvillingar!

jo mina grabbar hade oxå såna där mininappar på sjukhuset men dom fattade inte grejen med dom heller utan man fick hålla dom i munnen på dom och det försökte vi länge, försökte amma i 8veckor och napp försöker jag fortfarande att få dom att ta, det är väl som dom säger har dom väl bestämt sig för tummen så har dom=( inte min högsta önskan, det är mycket lättare att sluta med napp än tumme eftersom man kan slänga napparna...
Vi har väl dock nästan gett med oss nu! Anakin älskar sin tumme! Tristan har jag fortfarande hopp om men han tar oxå tummen när han är trött...

Men jag tycker faktiskt att det är mycket lättare att ha tvillingar än att ha barn med två års åldersskillnad!
Jag har nu en 2,5-åring (drygt) och tvillingar som är 11 månader och jag tycker att det är busenkelt när jag är ensam med tvillingarna (smidiga, glada småbarn även om de naturligtvis gråter samtidigt ibland). Med en envis 2,5-åring i trotsåldern kan det däremot gå som det går. Då kan det bli rejält jobbigt...

Så jag tycker tvärtom att den som bara har två små spädbarn inte ska klaga alls
Nä, inte riktigt så. Men det jag menar är att man aldrig kan bedöma någon annans upplevelse.

Jag tycker nog att det är den som har haft barn i trotsåldern som "vet hur jobbigt det är". Men det är min upplevelse och jag skulle aldrig säga det till någon som har en 4-månaders och tycker att det är jättetungt. Vi människor är olika, både föräldrar och barn, och upplever saker så olika. Det som är lätt för en del, är jobbigt för andra.

"Så jag tycker tvärtom att den som bara har två små spädbarn inte ska klaga alls
Nä, inte riktigt så. Men det jag menar är att man aldrig kan bedöma någon annans upplevelse."

Jag förstår vad du menar men när man själv är inne i en väldigt jobbig period och slits mellan sömnbrist, dåligt samvete att inte kunna ge båda den uppmärksamheten man tycker de förtjänar och är allmänt nere så är det inte lätt att kunna ta att någon sitter och klagar utan att ta illa upp.

Tvillingar som tvillingar och sen hur dom blev till är helt oväsentligt. Jag är så otroligt glad att det finns så bra teknik idag att många som innan inte hade kunnat få barn idag kan det nu. Jag kan även förstå att man väljer (om man nu kan det, jag är inte så insatt) att sätta in två ägg som säkerhet.

Men exakt så är det ju för den som har två barn med två års skillnad också! Att man slits med dåligt samvete, sömnbrist i perioder osv. Ännu mer dåligt samvete skulle jag säga, efterssom den äldre har mer komplexa behov av stimulans och uppfostran (eller vad man ska säga) som man kanske inte hinner med när bebisen skriker. Tvillingarna är ju mer innte i samma fas.

Men det var ju egetligen det här jag ville undvika. Att jämföra "vem som har det jobbigast".  För MIG är mina lätta tvillingar smidigare lättare än 2,5-åringen i hans trotsfas. JUST NU. Om ett år är det med största säkerhet tvärtom .

För mig får gärna en enbarrnsförälder till en sexmånaders bebis gnälla. Jag vet ju inte hur han/hon har det och mår.

"wilmaochemilia" man får inte välja, idag sätter dom bara in ett ägg om inte paret försökt VÄLDIGT många gånger eller om det bara finns två halvdåliga ägg. Tvillingfödslarna har GÅTT NER sen dom började med den policyn här i Sverige.

Där är ju skillnad på enäggs och tvåäggstvillingar därav specifikationen på vilken slags tvilling man är. Visst är det väl också skillnad på IVF eller egentillverkade tvillingar, men mest för skoj.

Ja, jag vet ju inte hur det är att ha barn i två olika åldrar.
Det enda jag vet är att jag bara visste i 6 veckor innan de kom att jag helt plötslig skulle få två barn när jag egentligen hade tänkt mig ett barn ( menar absolut inte att jag inte vill ha mina tvillingar nu ) och jag har haft väldigt svårt att smälta allting. Jag har ju faktiskt aldrig valt att få två barn på samma gång medans andra faktiskt valt att skaffa barn tätt.  Jag har bara fått rätta mig efter situationen, blev helt enkelt "tvingad" in i detta.. Och jag tycker inte alls att det varit lätt med tvillingarna, det börjar kännas bättre nu men det har varit flera månader av en massa jobbigheter.

Och jag sa aldrig att man inte får klaga, oavsett hur många barn man har, utan att de jämför tvillingar med två barn med olika åldrar vilket jag tycker är konstigt för det är inte alls samma sak.

Visst är det skillnad på enäggs och tvåäggs rent medicinskt men att dela livet tillsammans från det man blir till är ju ändå svårt att särskilja. Vilken skillnad tycker du att det är på IVF tvillingar som är tvåäggs och andra tvåäggstvillingar i det väsentliga? Hur drar du gränsen? Om någon har fått hormonstimulering pga problem med ägglossningen men har "gjort" dom hemma i sängkammaren var placerar du dom tvillingarna? Eller om någon har blivit inseminerad men släppt äggen själv, vilken kategori hör dom tvillingarna till? Bra undrar...

Jag vill verkligen inte förminska din situation och jag läste i din presentation om hur små dina tvillingar var när de kom (mina var jätteklumpar på 1900g ) och hur länge ni fick ligga på sjukhus.  Jag kan inte ens föreställa mig hur det kändes.

Det jag vill komma åt, var mer att vi tvillingföräldrar inte har patent på att ha jobbigt. Jag menar, en person kan ju har en mamma som gått bort i cancer samtidigt som hon fått barn och allting känns nattsvart, en annan har trasslig relation till pappan och en tredje påminns om sin jobbiga barndom som påverkar hur småbarnstiden känns.

Och man bestämmer faktisk inte alltid hur tätt man får barn heller. Första barnet kanske tog två år att bli till (och föräldrarna tänker att det är lika bra att börja försöka igen efter ett par år efterssom det tar så länge för oss) medans andra blev till på första försöket. För min del hade jag precis opererat bort sköldkörteln och läkaren sa att det kunde ta låång tid innan värdena blev så inställda så att jag kunde bli med barn, men det tog sig direkt.

Sist måste jag säga att jag tycker verkligen inte heller att allt har varit lätt med tvilligar. Det har varit mycket trassel med allt från sondmatning, vaknätter med två skrikbebisar till tunga vagnar.

Men det jobbigaste, som jag har tyckt, har nog ändå varit att ha en en 2-åring med en massa behov mitt i allt som jag känner att jag hinner med för lite och som nu är i trotsåldern. Och just det problemet har ju även enlingsföräldrar med 2-års ålderskillnad på barnen.

Det är det jag också menar, att tvillingar kan vara lättare, det beror ju faktiskt helt på barnen. Sen tror jag aldrig man kan mäta eller tävla om vem som har/haft det värst för allt handlar om den som upplever det som händer.

Det var en sak jag förstod när jag såg mammor/pappor och barn komma och gå på sjukhuset. Att alla de som "bara" låg två veckor tyckte att det var de värsta i deras liv, medans jag låg 12 veckor och tyckte det var det värsta i mitt liv. Hade jag legat i 2 veckor så hade jag också tyckt det var jobbigt. Det beror helt på vad man varit med om. Iofs så hade väl vi det "värre" än de som stannade i 2-3 veckor. Men jag tror ändå att man har rätt likadana känslor och tankar.

Och jag menar verkligen inte att alla kan välja tid när de ska ha ett barn i magen, men för de flesta så brukar det oftast gå inom ett år och då har man ju ändå "valt" att nu skyddar vi oss inte och försöker. Medans jag valde att behålla ett barn, trodde jag..   För de finns de som käckt ur sig "Ja men nu har du faktiskt valt att ha barn!"  Jo, ett barn, men inte valde jag att få två...På samma gång..

Intressant tråd!

Jag har tvillingtjejer på 6 år som tillkom med hjälpa av IVF, alltså är de ju rent tekniskt "tvingade tvillingar". Detta eftersom kroppen ju inte har gjort ett eget val (släppt två ägg, delat på ett ägg).

Visst, de är tvillingar (födda i samma graviditet av samma mamma), men den ena tjejen skulle verkligen passa helt ypperligt som ensambarn! Tjejerna är väldigt olika i sättet och inte alls speciellt "tighta", så jag har faktiskt tänkt tanken fler än en gång att min ena tvilling inte egentligen ÄR ämnad för att vara en tvilling... Tvillingskapet är ju något som hon egentligen har tvingats in i...

Men de tycker bägge två att det är häftigt att vara just tvillingar, även fast barn på dagis säger att de ju inte kan vara tvillingar eftersom de inte är lika...

Älskar mina underbara tvillingar!

Såg att ingen tagit upp åldersfaktorn som en orsak till att tvillingar ökar i Sverige. Det är ju kroppens överlevnadsinstikt, för att maximera chanserna till att förtplanta sig släpps fler ägg vid varje ägglossning ju närmre klimakteriet man kommer...

asså? det har jag aldrig hört, men visst låter det logiskt!
Nu för tiden skaffar ju man barn senare och senare i livet än man gjorde förr så...
Nu räknar jag inte mig själv som en gammal mamma men efter 25 säger dom att kvinnornas fertilitet går ner...

socialstyrelsen är stället för alla siffror
hittade inte rapporten med %satsen men 1973-2007 hade födelse% varit konstant på 1,5% tvillingfödslar av alla födslar sen detta om IVF;

Tvillinggraviditeterna ökade från slutet av 1970-talet till början på 2000-talet på grund av ökad förekomst av assisterad befruktning med införande avflera befruktade ägg. Sedan 2002 har trenden vänt tack vare den nuvaranderekommendationen att endast ett befruktat ägg återförs vid vitro-fertilisering(IVF). Andelen trilling- och fyrlingförlossningar har endast ökat marginelltsedan 1970-talet.

optimala förhållande för att skapa tvillingar;
*icke förstföderska(redan tänjt kanske?)
*lite överviktig
*+30år
har en bok med all världens fakta om tvillinghavande å tillkommande

sen TS's frågeställning, jag med 2äggs ser mina mer som syskon än "tvillingar". har olika kön så kanske därför?
1äggs är mer "geniuna" tvillingar i mina ögon av ngn anledning.
sen hur de kom till el kom ut är en heeelt annan fråga.
 

det var det löjligaste jag hört!