Stora tråden om Gastric bypass (GBP)

Vänat: fast för mig är utseendet väldigt viktigt
Inte huvudorsaken till att jag valde att operera mig men det kommer på en mycket stark andraplats.
Jag hade inga fetmarelaterade problem fysiskt eller psykiskt när jag opererade mig utan valde att göra det nu innan jag fick några och på så vis optimera resultatet därför så spelar utseendet en väldigt stor roll för mig.
Det är de förstora byxorna som tröstar mig när jag tycker att det är trist att vara opererad och inte att blodet flyter snabbare i ådrorna

Jag betalade min operation själv så kanske var det en skönhetsoperation

Zodic: jag rakar också.
 Har som sagt redan testat men kanske kommer det en tår den här gången. Och då har jag iallafall ögonbryn och fransar,

Just det vägde mig idag och ner 1kg till. Nu har jag bara 8 kg kvar tills jag är nöjd, om jag nu är det då.

Ansenlig: vägde 90kg på invägningen, tappade 1,5 kg på flytet och väger nu 77kg.
Tror att jag kommer vara nöjd som en vältränad 68kg tjej men då får jag nog börja träna lite hårdare.
Vill inte bli pinnsmal så jag vill nog inte väga mindre än 65.
Opades den 15 juni.

Sabinaa: jag var för lätt. Inte ofta man fick säga det som fet
Hade ett BMI på ca34 när jag opererades och inga sjukdomar som kunde hjälpa till.

På tal om troll, nu har håret börjat falla.

Jag dumpar på ägg i alla former 
Och om jag äter under minsta typ av stress, vilket gör att jag inte kan äta när jag jobbar utan att må dåligt men det är bara att bita ihop och fortsätta att vara trevlig.
Men jag dumpar inte på vin, drinkar eller skumpa, prövade alla sorters alkohol igår med stor framgång fast då valde jag att nästan inte äta något till förmån för dryck.

Jag känner också ett alldeles underbart flyt just nu, fast självklart inte ett flyt utan ansträgning och hårt arbete.
Det är väl som allt här i livet , vill man ha något så får man kämpa lite

Sen tycker jag absolut att man ska ta hjälp av psykiatrin om man inte känner att kropp och själ samarbetar, och dörrarna dit står lika öppna för oss som har opererat sig.

Drottningen: jag håller med dig på alla sätt

Mitt något korta inlägg kan lätt missförstås.
Det jag menar är att man självklart ska söka den hjälp man tycker sig behöva oavsätt om det är fysiska eller psykiska bekymmer, problem eller sjukdomar.
Jag har ju bara opererat mig på ett ställe och där finns det en psykologkontakt som man kan vända sig till om man känner att själen inte orkar med den stora omställningen.
Min personliga erfarenhet av psykiatrin är på det hela taget ganska bra även om jag inte har sökt hjälp för egen del utan åt familjemedlemmar.
Jag är uppvuxen med föräldrar som jobbar inom den delen av sjukvården så för mig är det lika naturligt och normalt att man söker hjälp för ett brutet ben som för en stukad själ.

Sen kanske det är vi som får bana väg på överviktsenheterna för att visa behovet av terpi, samtal och KBT efter operationerna.
Om "vi" inte gör det så kan det så är det nog vara lätt att tro att det inte behövs.

Sista meningen blev lite baklänges
Vad jag menade är att det ligger även på oss att visa att behovet finns, att inte mörka hur man mår och säga att allt är toppen när det inte är det.

Personligen så tycker jag inte att det ska vara obligatoriskt med samtal efter op men att det självklart ska finnas lätt tillgängligt för de som vill och behöver.