Hej tjejer!
Orkar inte läsa ikapp efter en låååång och seg dag med dubbla skolavslutningar (3h i kyrkan), körlektion och lotsande av ungar runt stan *s*
Men jag läste lite här om syskon och oro för förlossningen. Framför allt handlade det väl om UL men någon nämnde just det här med var man gör av barn/barnen när det väl är DAGS...
Det bekymret har vi också i allra högsta grad. Jag har min mamma 20 mil bort, hans föräldrar vet jag inte om vi kan räkna med (det där med egna och andras barn, ni vet...) och ibland tänker jag bara att nää, jag föder banne mig hemma så får det gå som det går med ungar...
Fast det vill jag nog inte egentligen. Vi hoppas kunna få första hjälpen av grannarna som är pensionärer rakt över, sen kanske hans föräldrar (ny relation....) och sen tar det två timmar för mamma att köra hit och det gör hon nog utan att tveka. Hans barns mamma bor bara en liiiten bit bort som de två barnen tas garanterat om hand, men jag har fyra... små barn...
Nåja, det löser väl sig. Har tack och lov inte supersnabba förlossningar bakom mig, men det är ändå femte barnet och tätt mellan sista barnen... liiite nervös blir jag när jag tänker på det. Jag har fött (nästan) ensam en gång och det vill jag INTE göra om. Det var hemskt! Min väninna fick i panik slänga sig i bilen för att hinna med sista stunden. Då gick det inte längre för mig..
På tal om nåt annat så har vi hittat vårt drömhus, tror vi! Vi är helt lyriska båda två! Jättestort så att alla sju (!) framtida barn kan få ett eget rum om så önskas. Jag kan få min egen syateljé, en gigantisk tvättstuga, u name it!
På onsdag blir det visning!! LÄNGTAR!!!!! Håll en tumme eller två är ni snälla! Detta hade varit perfekt och priset är dessutom mer än bra :) Det blir pengar emellan efter försäljning av nuvarande villa :)
Nu ska jag somna i soffan! ...eller nåt ;)
Kram