Ja fy den känslan när värkarna kommer igång, då ångrar man sig!! och varför väljer man att föda igen, en tredje gång lixom, när man vet hur obehaglig känsla det är! men så är det ju som många skriver att man glömmer smärtan och allt är typ som vanligt igen när väl liten är ute 
Första ggn började värkarna hemma vid ca 6 på morgonen, kom in till förl. vid 13-14-tiden, fick bada vilket var det värsta jag gjort i hela mitt liv!!! ligga där i ett litet minirum, varm o jäkligt va det, tända ljus, instängd kände jag mig, halt i badkaret, jag fick verkligen panik! så det blev väl 2-3 värkar där inne innan jag lyckades komma ut igen med personalen hjälp. Jag har aldrig känt mig så utlämnad som då, stå där och ha värsta värkarna, inte kunna ta spjän i ett halt badkar, slem som rinner mellan benen och en sambo som står och få se allt detta.
men sen fick jag iaf komma tilbaka till förl. sängen, fick EDA när värkarna var outhärdliga, det var himmelriket!! få slappna av, hämta krafter samtidigt som man öppnade sig utan att känna smärtan, visst det blir ju mer utdraget då. men sen kämpade jag på med lustgasen när jag sen skulle krysta, de fick sätta värkstimulerande dropp för jag kände inte mina krystvärkar. krystade sen i 45 minuter och på BF-dagen föddes hon, 23.59.
så det tog 18 timmar från första värken.
Andra ggn var helt helt annorlunda!! vattnet gick kl 18.00 värkarna kom igång 18.30, kom in till förlossningen 20.26 Vi har 9 mil och kl 20.33 föddes hon, 7 minuter hann vi vara inne på förlossningen, ja sambon hann väl vara inne i 2-3 minuter för han var tvungen att hitta parkeringsplats o lägga i pengar 
Så där tog det 2 timmar från första värken.
Hann ta lustgast i några minuter medan jag krystade, krystade 3 ggr tror jag det va, eller 4 sen va hon ute! ja hon va ju nästan ute i bilen...
Så jag undrar hur denna ggn blir!? jobbigt när man har så långt till förlossningen med!
ska snart ta 2 alvedon
