Annizsj skrev 2010-08-16 20:56:31 följande:
Känner som dig. Fast ena stunden känner jag mig glad. T ex på jobbet då pratar jag glatt om det stunadande bröllopet. Men nu så har det bara blivit galet. Såg verkligen fram emot bröllopet. Nu börjar jag även bli stressad över en massa annat. Det är inte det att han inte tar ansvar, för det gör han verkligen. De älskar verkligen sin pappa. Men han har dagar, fler än mig t ex då han bara liksom inte pallar det. Är jag hemma så är jag någon sorts projektledare. ELler vad man nu ska säga?
Vi har nog slagit er. Vi träffades, förlovade oss efter fem mån. Fick barn efter drygt 1 år. KOmmer få tre barn på 3 ½ år. Då har vi varit ihop i knappt 5 år. Ibland är vi bara för lika, tror att det kan vara ett minus. Men sen har vi det så bra också. Just nu är jag bara trött på att aldrig ha någon tid själv. Göra ngt roligt...rå om mig själv..... De enda som ger mig lite tid är hans
föräldrar.de är suoer! Men de tar sällan dem en kväll. jag vet att vi skulle behöva göra ngt ihop en kväll också..
Ja, jag är som sagt glad att det inte blev nåt giftermål! men man kanske ändrar sig i framtiden när sambon växt till sig och tar mer ansvar här hemma......
Ja det jag saknar mest är att få egentid!!! skulle vilja ha åtminstånde 2 timmar i veckan helt för mig själv då jag kan göra som jag vill! sova, surfa, ut och gå, träna, fika hos nån vän eller inte göra någonting, bara vara fri, inte behöva skrika på barnen, ta ansvar eller nåt sånt....
sen skulle jag och sambon behöva några kvällar/nätter varje år med, hade inte varit fel med barnvakt över natten iaf en gång varannan månad året om så att man kan umgås som vuxna, pratar, äta ute, gå på bio, festa till det, ja som vuxna gör!
det behöver barnen med, de behöver lära sig att sova borta oxå tycker jag, för när det väl behövs sen, tex vid förlossningen ja då är det kanske rädda för att sova borta.... och det e inte heller bra! lagom är bäst!!
