Annizsj skrev 2010-09-14 11:25:38 följande:
Varför blir det sådär? Jag flyttade hit till Jönköping för 6 år sedan. LÄmnade allt där hemma. FIck många nya bekanter, var jämt ute och festade. Var en såndär partytjej ja
Men nu har jag lämnat den tiden bakom mig, saknar den inte ens en sek. Älskar familjelivet. Har två bra vänner här i stan. Men en bor ute på ön..en annan är superupptagen med hus, barn, jobb, plugg. SÅ svårt att få tid att träffas. Var ju enklare när alla var studenter på heltid.
Det kommer och går vänner känns det som. Har riktigt bra kontakt med en vän i Sthlm, som nu ligger i skilsmässa. Själv är man nygift, väntar tredje barnet så vi ligger ju ganska olika där. ÖNskar att hon kunde flytta ner till småland då hennes pappa bor här, Men hon kan ju inte slita barnen så långt ifrån sin pappa. Svårt det här med vänner när man har familj. Känner mig ganska ensam emellanåt. Har lite vänner i skolan, men de är så unga....fast eftersom de ska jobba med barn och älskar barn så älskar dem att träffa mina barn och där har vi ju lite hjälp
Men i övrigt så skulle jag vilja ha lite fler vänner som kanske är lite där jag är....Men det känns svårt.... Är ju en social person, men även en trött mamma...
Hum..blir inte mkt tentaplugg här idag. SKa snart ta bussen till skolan och redovisa en sak. Måste klämma i mig min matlåda innan.......
kram på er tjejer.....
Jag har väll mer problemet att dom flesta som är på samma nivå, med barn och gifta och sådär är mkt äldre. Speciellt i den här staden så träffar jag aldrig på några i ungefär samma ålder. Och dom få som man fick kontakt med har som sagt flyttat härifrån allihopa. Den senaste flyttade för nån månad sedan. Så man kan känna sig så ensam ibland. Och jag har ju varken jobb eller pluggar så man har ju inget umgänge därifrån heller.
Nä det blev mkt klagan nu men så är det ibland. Nu ska jag samla ihop mina fogar och traska bort till dagis och hämta Philip.
