BF November,2010 DEL 2
Så jag känner att det är skönast att ligga kvar på BB i några nätter för att bara få rå om min bebis och mig själv! kommer jag hem är det amning + 2 barn som ska tas omhand, skjutsas till dagis, handla på ica, laga mat, ja till gubben med! och allt det man gör i ett hem.
Sen idag så sa han helt plötsligt att vår anställde (från Litauen) ska åka hem i november och det kommer vara ca 2 veckor!!! ja sa till honom att det är väl inte så smart när vi ska ha barn i november. -Vilket datum va det då???? kläckte han ur sig
15:de....vet du väl! -ja men vill han åka hem i november ska han få göra det då med! sa han då, det löser vi då.Jag fattar inte hur ska vi klara allt själva, med förl. barn, kor som ska mjölkas, allt strul som är på en bondgård!!! ja blir så förb. på karlsloken!
Förra ggn när jag skulle föda så höll ju barnet på att komma mitt på ölandsbron för att sambon var "tvungen" att köra ner till sjölandet och leta reda på djuren som hade rymt, då hade jag 3 minuter mellan värkarna, det var andra barnet och vi har 9 MIL till förlossningen!!! Han tänker inte alls!
Jag var helt ensam när mitt fjärde skulle födas. En lång historia men biopappan finns inte med i bilden och har inte gjort det på nästan hela tiden. Min nuvarande man hoppas få adoptera honom med tiden och ser sig redan som pappa till honom och min son ser honom som pappa.
Hur som helst så bodde jag ute på landet i ett hus, utan bil och körkort. Inga bussar fanns. Den enda jag hade var min mamma. Och hon glömde ta med sig mobilen ibland, osv.. Jag höll på att bli knäpp... Jag kunde inte ta mig nånstans själv och där var jag, höggravid och visste inte när värkarna skulle börja... 6 mil till ena förlossningen och 8 mil till den andra..
Jag blev igångsatt av "humanitära skäl". Inget jag skulle göra om, men jag kunde till slut inte sova om nätterna av rädsla att inte få tag i mamma när det började.. Jag hade tre små barn hemma på heltid. De tre andra barnens pappa bodde 10 mil bort och skulle få tvillngar vilken dag som helst så han var ju inte till någon som helst hjälp heller.
Förlossningen var jättejobbig. Den värsta av de fyra. Framåt kvällen ringde jag halvt i panik till en väninna som bodde 10 mil från förlossningen. Hon slängde sig i bilen och kom in 45 minuter innan lillkillen kom till världen.
Jag stannade tre nätter på bb. Jag födde i Halmstad då och där var de toppenbra. Ingen som tjatade om att man skulle gå hem. Tyvärr blev det ett rent helsike när jag väl kom hem i alla fall. Fortfarande ensam med alla barnen och jag höll på att gå in i väggen ordentligt. De första veckorna glömmer jag inte i första taget.
Jag träffade min man när lillkillen var knappt 7 månader gammal. Då hade vi haft kontakt i nästan ett år på nätet. Sen den dagen är vi två nästan oskiljaktiga *ler* och för en månad sen gifte vi oss :)

känns som en liten milstolpe!