Det är aldrig enkelt! Jag levde 6,5 år med min exman och fick tre barn med honom. Dåligt blev det tidigt men det krävs mod och styrka att gå och inte ens då är det enkelt. Men på sikt känns det bra. Och då ligger jag i startgroparna för en vårdnadsprocess.
Det är inte värt det att stanna i en usel relation. Man bryts ner som person. Jag vet vad jag pratar om... Och det finns någon för alla. Som allt känns självklart med. Jag vet det nu :)
Kram!!
Var hos bm idag. Kände inte bättre för henne än den förra så det är väl bara att gilla läget. Bebis mådde fint och jag med. Hade otroliga 130 i hb. Har aldrig legat så högt så sent i graviditeten!!! Men jag äter niferex nitiskt varje morgon tillsammans med ett glas juice. SF var mitt på kurvan (28+0 idag)
Ska bara ta det lugnt idag. Vila lite när lillen sover och sy upp några beställningar jag har. Bland annat en body till en liten tvåmånaderstjej 
Men det är inte en acceptabel anledning. Det finns ju så mycket mer än sex. Närhet på olika sätt. Finns inte ens de ingredienserna så vet jag inte om det finns så mycket att bygga på...
Hedi: Då ska du ha en Beco. Den är dyr men otroligt bra. Den senaste modellen är gjord så att man spänner fast barnet först och sen tar på den på ryggen och allt det klarar man själv. Jag är väldigt sugen på den själv. Läs även inne på www.sjalbarn.se så får du många råd. Kram!
Taniko: Biologiska pappan till mitt fjärde barn hade definitivt någon form av störning. Han kunde tiga i evighet, bli otroligt tjurig och gick ständigt i självmordstankar. Jag hjälpte honom så gott jag kunde till att söka vård men han ville innerst inne inte bli hjälpt. Jag var runt v 15 när allt nådde sin kulmen och jag slängde ut honom. Då fick han för sig att supa sig full och börja hota mig och barnen ordentligt. Jag blev fruktansvärt rädd och han åkte ut med polisens hjälp sent den natten. Jag tog inte tillbaka honom och gjorde klart för honom att han inte var en del av mitt och bebins liv. Han har än idag inte godkänt faderskapet trots att tingsrätten nu har beslut på dna-prov. Min man har varit som en pappa till min yngste son sen han var sju månader ungefär. Vi ska nu ansöka om styvbarnsadoption.
Jag väntade och födde honom ensam och det var fruktansvärt jobbigt. Men man klarar mer än man tror. Det svåraste är nästan att möta andras reaktioner. Framför allt från tiden när man väntade honom men än idag märker jag att folk tycker det är svårt att få ihop ekvationen med min man, lillen som kallar honom pappa och tiden vi har levt tillsammans.
Jag är uppvuxen med en styvpappa som slogs så min gräns gick vid hotfullhet. Vissa beteenden blir inte bättre.
Nu är det ingen som har uttalat just det i forumet men det finns definitivt många andra beteenden som inte kan accepteras. En del blir kanske en betydligt bättre deltidspappa när inte ett förhållande kräver och tar.
Kram!
Taniko:
Jag bor i Linköping så en vän kan du få här 
Ärligt talat så beter han sig fruktansvärt illa! Skriv till min privat om du vill prata av dig. Jag har en och annan erfarenhet i bagaget! KRAM!
Hej tjejer!
Har börjat svullna om ben och händer. Tycker ansiktet ser plöfsigt ut oxå.
Ligger egentligen inte i riskzonen för havandeskapsförgiftning men funderar ändå. Lite huvudvärk, bt låg på 125/80 i fredags, ont i magen och mer sammandragningar. Har gått upp en del i vikt sen senaste grav och vägde in mig på 82kg (75 förra grav). Igår kväll vägde jag 87 och idag 88kg. Ett kilo på en dag är väl inte riktigt bra?
Ska krypa ner nu och hoppas det känns bättre imorgon...
Gaaah! Jag blir tokig!!!
I lördags var vi i Nyköping och hälsade på min pappa med sambo. Vi var i en lekpark och där blev jag helt sönderstucken av myggor runt anklarna. Ovanpå det börjar jag samla vatten i benen med besked... Har nu gått upp två kg på två dagar :-/ Ska väga mig imorgon bitti också så jag får en morgonvikt eftersom jag har utgått från det hittills.
Som det är nu känns det som om ben och fötter ska explodera. Det spänner och gör så förfärligt ont! Är dessutom mitt inne i inskolning av mina tre småttingar och ingen som kan hjälpa mig med det. Mannen är ju inte vårdnadshavare till något av mina barn och kan inte ta föräldraledigt för att skola in några barn.. Frågan är vad som händer om jag blir sjukskriven??
Så jag tycker mest synd om mig nu och inget kan jag göra... Lägger upp benen så ofta jag kan men det blir inte så ofta... :( Det gör så ooooont!!!
Nu finns vårt hus på hemnet!! Spännande! :)
http://www.hemnet.se/beskrivning/825761?r=3