• en grönsa­k
    Äldre 3 May 21:28
    37020 visningar
    23 svar
    +1
    23
    37020

    Hur funkar det att vara ensam mamma egentligen?

    Jag väntar mitt första barn som kommer i Juni. Jag kommer då att vara ensamstående mamma och har försökt att förbereda mig mentalt på det under hela min graviditet och ser fram emot det,men hur har det funkat för er ensamstående mammor?

     Hur ser era dagar ut?  är det jätte tufft?
    Nåt speciellt man ska tänka på,några tips ni kan ge ni som redan gått igenom det?

    Kom gärna med både positiva och negativa erfarenheter/sidor av att vara ensamstående mamma.
  • Svar på tråden Hur funkar det att vara ensam mamma egentligen?
  • Eisa
    Äldre 3 May 21:33
    #1

    Nej det är verkligen inte jättetufft. Det har jag aldrig tyckt.

    Skillnaden mot sammaboende är väl att jag måste släpa med min sonen i princip överallt. Om jag så bara ska köpa en liten mjölk så måste jag ta med sonen, och det tycker sammanboende verkar jobbigt, men det är inte det. Man anpassar sig helt enkelt, gör saker på sitt sätt. Dessutom är det ju bra att ungen kommer ut.

    Nej allt har verkligen gått jättesmidigt. Jag kanske låter överoptimistisk men jag känner verkligen så!

    Det är så lugnt och stabilt liksom. Bara han och jag, man får ett särskilt band. Det blir tryggt på nåt sätt. Man vet var man har varann.

  • Äldre 3 May 21:34
    #2

    Jag är ensamstående med min dotter, har vart sen hon låg i magen.

    Vi har haft det bra genom åren, det har vart svårt med att jobba för mej eftersom jag jobbade inom vården då hon var liten, valde att plugga vilket har gett mej mycket mera tid med henne.. inannan var det svårt med tanke på kvällar och helger.

    Jag kan tycka att jag anpassar mitt liv mycket efter henne, vilket har lett till att hon nog blivit för van att få som hon vill många ggr.

    våra dagar fylls med mycket glädje.. nu när hon hunnit blivit 5 år så är det mycket kompisar som gäller för henne...
     Fråga på om det är något du vill veta... svårt  att komma på vad jag ska skriva=)

  • Lotten­08
    Äldre 3 May 21:48
    #3

    Håller med ovanstående : )
    Har visserligen bara varit ensamstående i snart 4 mån (+ graviditeten då) men det är som ovan säger, man anpassar sig.

    Jag tror dessutom det är lättare att vara ensamstående från början, då bygger man upp sina rutiner efter det istället för att t.ex. vid skilsmässa tvingas göra allt annorlunda.

    Har inga direkta tips och jag tycker inte heller att det är speciellt tufft eller jobbigt att vara ensamstående mamma.

    Det kan ju vara trevligt att då och då ta hjälp av vänner eller familj för vissa saker om man har möjlighet. T.ex så kan jag ibland bjuda över en vän/mamma/syster på fika medan jag har tvättstuga så att denne kan passa barnet medan jag springer och hämtar tvätt eller springer och köper mjölk etc.

  • en grönsa­k
    Äldre 3 May 22:04
    #4

    Tack ni som har svarat!  Måste säga att jag blev positivt överraskad av att läsa om era upplevelser och erfarenheter,trodde man skulle få höra sånt som i stil med: Ohhja,det kommer bli jätte tufft och du kommer aldrig få sova,så förbered dig på eviga sömnlösa nätter:P och just det,du kommer knappt ha tid att dusha osv:)   Men ärligt,när hinner man dusha egentligen? :P tänker ex om barnet har orutinerade sovtider och bara vill vara i famnen:P   Nää men ni förstår vad jag menar;)

    Sen är det nog som ni säger,att man kanske får en rutin ihop och vet vart man har varandra osv. Blir nog ganska mysigt:)

  • en grönsa­k
    Äldre 3 May 22:08
    #5
    Eisa skrev 2010-05-03 21:33:48 följande:
    Nej det är verkligen inte jättetufft. Det har jag aldrig tyckt. Skillnaden mot sammaboende är väl att jag måste släpa med min sonen i princip överallt. Om jag så bara ska köpa en liten mjölk så måste jag ta med sonen, och det tycker sammanboende verkar jobbigt, men det är inte det. Man anpassar sig helt enkelt, gör saker på sitt sätt. Dessutom är det ju bra att ungen kommer ut. Nej allt har verkligen gått jättesmidigt. Jag kanske låter överoptimistisk men jag känner verkligen så! Det är så lugnt och stabilt liksom. Bara han och jag, man får ett särskilt band. Det blir tryggt på nåt sätt. Man vet var man har varann.
    Vad roligt att höra att du upplevt det så positivt:) Handlar nog kanske väldigt mycket om ens egen iställning till det hela? ex om man från början tänker att: Usch,det här kommer bli såå jobbigt så blir det ju det? än om man istället tänker att: visst,det här kommer att gå bra och  tar det för vad det är:P   Och att det nog kan bli ganska mysigt och harmoniskt om man lyckas hitta en bra balans,vilket man säkert gör;)
  • Äldre 3 May 22:10
    #6

    Hej! 


    Vill bara säga att du kommer att klara det alldeles utmärkt! För det gör man även om det kan kännas lite tufft ibland. En positiv sak med att vara ensamstående är ju att du får chansen att skapa precis det liv som du vill ge ditt barn, du behöver inte kompromissa med någon annans värderingar utan kan följa ditt hjärta!
    Det som jag tycker har varit tuffast som ensamstående är att man inte har så stor möjlighet till avlastning när man behöver. Mitt bästa tips är därför att bo nära din familj om det finns möjlighet! Mina föräldrar bor i en annan stad o det är inget jag rekommenderar faktiskt... Stöd är viktigt! Att närsomhelst bara kunna ta vagnen o gå hem till mamma (eller någon annan likvärdig) en sväng är stor avlastning.
    Om du inte redan har det är egen tvättmaskin guld! Det är rätt jobbigt att springa upp o ner för trapporna med en unge på ena höften o en tvättkorg på den andra... 
    En annan grej är att sänka kraven rent allmänt på städning, matlagning o så... Hos mig ser det ut som kriget emellanåt, eftersom jag hellre satsar på att få sömn o extra tid med sonen :)
    Sen vet jag ju inget om din relation med pappan, men det underlättar väldigt mycket om man har en bra relation. När vi först separerade var stämningen inte vidare trevlig o det var jobbigt. Men nu har jag förklarat väldigt noggrant för pappan hur viktigt det är för sonens skull att vi har en bra relation, så nu funkar det bra. Vi ringer till varandra o umgås till o med ibland alla tre. Det uppskattar sonen väldigt mycket! 
    Men själv tycker jag att livet som ensamstående är helt klart övervägande underbart, o det kommer säkert du med att tycka!
    Grattis till din lilla bebis! 
    Mvh Emma
  • Äldre 3 May 22:12
    #7

    Blir inte jobbigare än vad man gör det till. Som ovanstående skriver, man skapar sina egna rutiner, särskilt om man är själv från början, slippa "lära om" eller vad man ska säga om man varit två från början. Sömnlösa nätter - visst dom existerar men inte alls i den utsträckning dom flesta andra vill måla upp. Och duscha - antingen passar man på när barnet sover eller så är babysittern en väldigt bra uppfinning

    Och lyssna på de här - jag har dessutom två hundar som måste ut x antal ggr om dagen + att jag väntar nr två som jag blir ensamstående till OXÅ (!)

    Man klarar mer än vad man tror!!
    Världen är full av rosa moln - gäller bara att hoppa på dom man ser

  • Lotten­08
    Äldre 3 May 22:21
    #8

    Det fick jag också höra jämt och ständigt, men bara från andra par! Även nu så får jag höra ofta att jag är så "stark och duktig"..att jag klarar av det "hårda och svåra" livet som ENSAM mamma..nej nej, det är långt ifrån sanningen!

    Det blir som tidigare sagts här, mer lugnt och stabilt när det bara är du och barnet. Inom en relation så finns ju temat med att försöka hålla liv i relationen, hinna umgås som vuxna, man kanske har olika syn på hur man ska ta hand om och uppfostra barnet och grälar om det, osv..det kan nog skapa stress kan jag tänka mig.. 

    Okej, rent konkret ang sömn och dusch:

    Den första tiden är nog bebisen ofta vaken mkt på nätterna, och sover mkt på dagen..Man får väl försöka ta en siesta mitt på dagen om man är jättetrött..Men den första tiden av ev. sömnbrist är övergående, man klarar absolut av att sova lite dåligt i ett par veckor.

    En bärsjal kan vara fantastisk om man har en bebis med mkt behov av närhet. Min bebis låg i bärsjalen väldigt mkt och sov i den medan jag diskade, handlade, tvättade m.m...väldigt smidigt. Använder den fortfarande vid sådana tillfällen.

    Duschning: jag duschar på kvällen när bebis har somnat. Tidigare när hon sov mkt på dagen så duschade jag på dagen. Ibland har jag duschat när hon är vaken, då kan hon sitta i en babysitter utanför badrummet och så har jag öppen dörr så att jag kan se henne..

    Så du ska se att det kommer gå så fint! Du har en härlig tid att se fram emot :)

  • en grönsa­k
    Äldre 3 May 22:40
    #9
    emzzzz skrev 2010-05-03 22:10:20 följande:
    Hej!  Vill bara säga att du kommer att klara det alldeles utmärkt! För det gör man även om det kan kännas lite tufft ibland. En positiv sak med att vara ensamstående är ju att du får chansen att skapa precis det liv som du vill ge ditt barn, du behöver inte kompromissa med någon annans värderingar utan kan följa ditt hjärta! Det som jag tycker har varit tuffast som ensamstående är att man inte har så stor möjlighet till avlastning när man behöver. Mitt bästa tips är därför att bo nära din familj om det finns möjlighet! Mina föräldrar bor i en annan stad o det är inget jag rekommenderar faktiskt... Stöd är viktigt! Att närsomhelst bara kunna ta vagnen o gå hem till mamma (eller någon annan likvärdig) en sväng är stor avlastning. Om du inte redan har det är egen tvättmaskin guld! Det är rätt jobbigt att springa upp o ner för trapporna med en unge på ena höften o en tvättkorg på den andra...  En annan grej är att sänka kraven rent allmänt på städning, matlagning o så... Hos mig ser det ut som kriget emellanåt, eftersom jag hellre satsar på att få sömn o extra tid med sonen :) Sen vet jag ju inget om din relation med pappan, men det underlättar väldigt mycket om man har en bra relation. När vi först separerade var stämningen inte vidare trevlig o det var jobbigt. Men nu har jag förklarat väldigt noggrant för pappan hur viktigt det är för sonens skull att vi har en bra relation, så nu funkar det bra. Vi ringer till varandra o umgås till o med ibland alla tre. Det uppskattar sonen väldigt mycket!  Men själv tycker jag att livet som ensamstående är helt klart övervägande underbart, o det kommer säkert du med att tycka! Grattis till din lilla bebis!  Mvh Emma
    Nu bor min familj i en annan stad och det är långt dit så det är lite trist,em jag ska väl klara det iaf;) Men klart,det hade ju varit smidigare att bo nära de så att man kunde få lite mer avlastning. Men men;)
    Sen får jag se hur jag gör med tvättmaskin,om jag skaffar en eller nöjer mig med tvättstugan nere i källaren..

    Hoppas och ska satsa på att försöka få en bra relation med pappan,det är ju som du säger,både bra för barnet och en själv.

    Tack så mycket:P Det ska nog gå bra det här! Bara lite pirrigt och nervöst när man inte vet vad som väntar en *biter på naglarna* hihi:)
  • en grönsa­k
    Äldre 4 May 10:57
    #10

    Undrar om man kan amma sig själv:P Upptäckte nu att jag når ner till min bröstvårta om jag lyfter upp bröstet lite:)  Nää nu går det för långt känner jag hihi..{#lang_emotions_embarassed}   Men allvarligt,undrar om det går. Läskigt om det kom mjölk{#lang_emotions_surprised}

Svar på tråden Hur funkar det att vara ensam mamma egentligen?