Vi som längtar efter plus efter missfall del 3

Är tvungen att kommentera den här tråden, fy F-N vilken FIN tråd där alla stöttar varandra! Verkar inte som en enda klagis har hittat hit och märker ord eller ifrågasätter en annans hopp!

Natur- Vill bara få instämma i din uppfattning om att varenda tanke hamnar på barn och vägen dit. Har flera gånger undrat vad jag fyllde tiden med förr...men säkert något långt mer avslappnat än det här...

Ligger här i ordentlig mensvärk, första mensen efter mitt missfall. Köpte ÄL-stickor direkt sist och prickade in första ÄL, men det tog sig inte alls. Har försökt bli med barn i ett år nu och hoppas stenhårt på att turen ska vända snart.
Är det inte märkligt...det som för ett år sedan var så spännande och glädjefylt har helt plötsligt blivit en livsläxa i ödmjukhet och en resa i berg-och-dal-bana mellan hopp, besvikelse och sorg.

Stor kram till er alla och hoppas att 2011 är vårat år!!

sugarrusch- Tack för välkomnandet! Tror stenhårt på vad din kurator sa, man har verkligen haft tid att reflektera över vad ett barn skulle betyda för en och tvingats ställas inför rädslan att det kanske inte går. Den rädslan ger nog lyckan ett extra djup och kärleken ett extra värde den dag man väl står där med sin lill* i famnen.
För att inte tala om vad det gör med relationen! Vist har man dagar när det känns skit och som att vi aldrig kommer att lyckas med det här...men på det stora hela har det här året av försök-hopp-sorg och utredningar fört oss så mycket närmare varandra. Behöver verkligen påminna mig om det en dag som denna- när sambon stuckit till gymet i frustration och besvikelse och stänger allt och alla ute...

Pancakes- Vad härligt att du är gravid!! Vad mysigt med en lite sommarbäbis!! Är det din första eller har du sedan tidigare?

Åh- en STOR kram till er alla fyra! Det här var mitt första missfall och att - som ni- ha gått igenom fler finner jag inte ens ord för.
Jag har gått på utredningar i ett år då jag inte fick mens på flera år. Efter många vändor vet jag nu i alla fall att jag har fötts med för få anlag till ägg och med andra ord har äggstockar som en 50åring. Har fortfarande hopp till att det finns några kvar med ok kvalitté, men det återstår ju att se. Har en provrörsbef. inplanerad i oktober -11, men funderar på att betala privat för att slippa kön. Ska ge insemination 3 försök med början i januari. fungerar inte det går jag nog privat.

Förstår precis det om att förlora vänner. Någonstans önskar jag att jag kunde vara mer lycklig för alla andras magar, men det är ju SÅ svårt att sitta och prata profylaxkurser och gravidyoga när man inget hellre önskar än att det var man själv som fick vara där.
På något sätt har jag lättare när barnet väl ha kommit för när man får ett leende av en liten känns liksom världen lite ljusare...även om tomheten skriker innifrån.

Soffy- många varma tankar till dig! Håller tummen stenhårt för ett bra besked på måndag!

Mjaaw- Tack för välkomnandet!! Härligt att du har ÄL nu, då är ju fasen med misströstan över och hoppet börjar stiga igen  Går du på behandling iom att båda äggen verkar redo??

Håller ni inte med om att varje månad är indelat i tre faser?
1. MENSEN
En känsla av tomhet, maktlöshet och misstro till att det någonsin kommer gå- att man någonsin ska orka försöka igen. Någonstans en frustration över att man vet att man MÅSTE försöka igen, det finns ju inget annat val och mensen kommer ju komma varje månad i alla fall och påminna en om att man inte är gravid.

2. ÄGGLOSSNINGSTID
Hoppet är tillbaka! En stark övertygelse om att DEN HÄR gången tar det! Ett nästan spännande arbete påbörjas med att planera-pricka in-göra rätt!

3. VECKAN INNAN BIM
En berg-och-dalbana mellan övertygelse och misströstan. Ena sekunden säker på känslan att vara gravid; brösten känns ju si eller så, molar det inte lite? är jag inte tröttare än vanligt...? Nästa sekund förtvivlat säker på motsatsen- tomheten slår in och och bedövar...och så börjar man om igen...

Någon som känner igen sig?

Halloj alla tappra! Skrivs ju hej vilt här- kul att ha så mycket att läsa igen efter bara en dag
Visst är det skumt att det finns så många som man anser vara vänner men som helt plötsligt kan agera helt empatilöst!? (tänker på Sugars och MCT79s upplevelser). Själv fick jag rakt ut säga till en gravid väninna (som viste om mitt år av fertilitetsutredningar och negativa besked) att jag faktiskt inte klarade av att dela hennes berättelser om gravidyogor och profylaxkurser just då. Hennes svar blev: " Jaha...bara du finns där när jag fått barnet så..." Jag försökte tolka det positivt och att hon ville att jag skulle finnas där...men när hon nästa gång vi sågs direkt föll in i prat om hur jobbigt det var att inte jackan gick över magen längre tröttnade jag helt. Träffade inte henne på länge, men stötte på henne kort efter mitt missfall...och då drar hon till med en skön kommentar om att: " ja-a...i den här takten kanske du kan pricka in att bli gravid samtidigt som vi planerar vår nummer 2". VART ÄR EMPATIIIIIN??? Helt galet...

Någon annan som är i "tappat hoppet-fasen" just nu?? Var på julbord med jobbet nu i kväll- satt där med vinglaset och önskade mest av allt att jag istället haft besväret att dölja att jag inte drack, haha
Sugar- HOPPAS det blir weekend-läge för er!!! Tummen är stenhårt fast i handflatan för den saken!!!

Mjaaw- OK, då förstår jag. Då håller vi tummen för att det du gjorde förra månaden väckte igång äggstockarna permanenet Jag fick något för att väcka igång mensen för 5 månader sedan och efter det har jag faktiskt haft hyffsat regelbunden (28-33 dagar) mellan mensen- borträknat graviditeten. Ibland behöver ju bara kroppen en liten putt i rätt riktning och så anpassar den om sig. HOPPAS!

Jag är stenhårt i Fas 1. Fick första mens efter mf i måndags- trots att jag prickat ÄL med stickor och allt! Dessutom fick grannen (beskriven ovan) barn i söndags och la beslag på det namn som sambon hemskt gärna ville ha.
Hoppas att julens alla klappinköp och tillställningar kan underlätta Fas 3 för dig! Hoppas du har riktigt trevliga saker att se fram emot de närmsta veckorna!

Att det ska vara så svårt att leva i nuet ibland!

Sugar- FY F-N vad surt med sådan vän!! Speciellt som du ställt upp för henne! Men det är nog bäst för en själv att försöka att se andras idiotkommentarer som snedtramp som ni så klokt säger. Men det är ju så svårt ibland! Var på ett seminarium med Kay Pollak för ett par v sedan- författarne till "att välja glädje". Önskar att jag oftare kunde gå efter hans koncept att man själv har ett val att låta sig såras eller att se det från ett annat perspektiv. Har ni inte läst boken så kan jag varm rekommendera den! Sjukt kul med en 72årig gammal man som ser ut att vara 50 och har energi som en 20åring

Sugar- jag HOPPAS att du slipper fas1 från och med nu! Även om inget tyder på det så är inget kört förr än att mensen dyker upp! Håller tummen stenhårt!

och Mimmi80- hoppet kommer snart tillbaka! Spännande att det snart är ÄL. Nu tar det sig! Som sagt; mirakel sker vid juletid

Alicia72 Har mensen dragit igång än eller finns hoppet kvar? Jag fick höra av min gyn att slemhinnan var "tjock och fin" tre dagar innan jag plussade. Har förstått att det är svårt att skilja graviditet/obefruktat i början på VUL.

 Var och hälsade på en 3 dagar gammal bebis idag. HERREGUD va liten han var! Och vad man längtar...inte rätt sak att göra när man är inne i starten på Fas 1...det kändes ju jättemysigt när jag var där, men när man kommer hem känns det så tomt...
Men en dag händer det...