Vi som längtar efter plus efter missfall del 3

MissT skrev 2011-03-13 22:06:45 följande:

Tack Soffy83
Förstår det där med fast anställning...visst är det skönt med lite trygghet...men jag förstår också din kluvenhet och längtan. Hoppas att jobbet blir ditt och att du snart blir gravid.

Själv så pluggar jag och är förhoppningsvis klar i januari nästa år. Hade tänkt att den lille skulle fått följa med på slutet då jag skriver C-uppsats om vi hade lyckats men nu är det inte så långt kvar tills jauari så jag hinner nog klart med skolan först. Ska till gyn på onsdag så då hoppas jag få medicin för att få igång ÄL och mens igen så att vi kan starta bebisverkstaden på riktigt. Just nu är det ju bara övning eftersom jag inte verkar ha någon ÄL efter mitt MA...men det sägs ju att övning ger färdighet

SoMa och Natur, GRATTTIIIIIIS!! Vad glad jag blir!

Har haft en hetsig vecka och inte hunnit in så mycket, hara jag missat någon mer??

Hur mår ni, nygravida?? =)

FruW skrev 2011-03-19 10:17:06 följande:

Snuttskorpan - jag har inboxat dig!

Mimmi-vännen! Finaste tjejen! Glöm inte att varenda styrketag, varenda svettdroppe, varenda motstånd är det du själv som har tagit och klarat av! Så himla GRYMT!

Och om du tänker på hur bra det känns nu, när du tagit dig igenom det, tänk då på hur bra det kommer att kännas när du sitter där och med ett leende på läpparna har passerat v12!  För den dagen kommer!
Trodde du för 8v sedan att du skulle tycka om att träna?? NÄH! Men helt plötsligt är du där...och helt plötsligt kommer du sitta med en liten i famnen också!

Stor kram

Mimmi, förstår tankarna! Jag var brutalt rak mot de flesta när vi hade det kämpigt. dels för att jag för lessen för att hålla det hemligt, men också för att bearbeta mig själv med att det INTE VAR MITT FEL! Om jag öppet berättade om det för andra som en sorg jag just då var i, en "liten kamp" man hade så avdramatiserades det inför mig själv också. Inte själva sorgen, men just känlsan av att det var mitt fel och något jag skämdes för blev klart bättre- mycket för de varma reaktioner jag fick tillbaka och alla de som berättade att de också hade upplevt liknande saker tidigare. Jag kände mig mindre ensam på något vis...
Du kanske skulle överväga att testa?

Nu är tårarna i full sprut igen- MCT, leaeva, Havsklippan- ni är helt kalrt de starkaste männsikor jag känner! Fy F-N vadlivet är orättvist och vad vissa ska behöva stå ut med! Många tankar med er och alla varmaste tankar om att det ska gå vägen för er nu!

MCT-hoppas du snart får den hjälp du behöver! Stor kram

Blir så lessen när jag ser hur tungt det är i tråden just nu! Stor kram till er alla, tjejer! Önskar det fanns något man kunde säga eller göra som verkligen gav förändring...men allt jag har är ord med förståelse, medlidande och hopp om att ni får ny ork. Det kommer vara värt allt när ni väl sitter med den rätta lilla stjärnan i era armar! Och den dagen KOMMER!!

Många varma kramar! 

Hejhej...tittar in här lite då och då och känner med er- följde tråden slaviskt för lite mer än ett år sedan :)

Mimmi- måste bara säga att NU händer det :) Varje gång någon nämnt v17 har jag tänkt på dig :D
Stort lycka till till dig och ALLA andra här inne! Det kommer!

Mimmi- vi åker i slutet av juni. Har en massa papper att fylla i innan dess + tre böcker kvar att läsa + ständig träning med Tuva + dop + biljettbokning... Skulle behöva ett par h extra/ dygn ;)

Miss boring och un poco, min tumme är fast i handflatan för er :D
Kramar

Åh, Mimmi- stor kram, lite tårar och MASSA hopp! Tror ni grejar detta själva nu!

Un poco- något nytt gravtest? Spännande!
Resan går till USA. Vår lilla efterlängtade dotter visade sig ha en hjärnskada som drabbar 1 på 100 000 och i sverige har man ett avvaktande sätt att bemöta barn med hjätnskador- väntar tills de blir äldre innan man kommer med hjälpinsatser. I USA (och ungern och holland bland annat) har man större tilltro till att man kan påverka ett hjärnskadat barns utvecking så bi skriver in oss på ett intensivprogram i Philadelphia i juni.

Och jag förtydligar 1 på 100 000...vill inte skrämma någon som krigar för att få en liten! Dessutom skulle jag aldrig önska att vi inte fick vår lilla Tuva, hur svårt det än är ibland. Hon är världens finaste tjej och sådan kämpe!

Un poco- stor kram! Hoppas systemet ordnar upp sig snart och att ÄL-stickorna börjar leverera lite klara sträck!
vad härligt att höra om din man! Ja, man måste våga satsa för att vinna. Läkarna har sagt åt oss att inte hoppas på mycket, men att det alltid finns utrymme för mirakel när det gäller hjärnan. Så varför inte hjälpa miraklet lite på vägen ;)

Hur går det, töser? Nära nån ÄL eller BIM?
Kram

Vad tråkigt, Mimmi :( Jäkla skit, rent utsagt!

Vi mår OK. Tuva har fått lite förändrat EEG, men har inga anfall. Var lite tungt i förra veckan...
Men nu är det snart dags för USA, så det känns bra!