Äntligen mitt BF är den 14 mars så vi ligger nära varann. 
Vågar dock inte skriva in mig som gravid än. Nu håller jag tummarna stenhårt för oss. No more blood.....I say )
Vad kul med er plussare! Man blir så himla glad för andra när man vet hur drygt det är efer ett missfall.
Nu ska jag snart hem från jobbet och äntligen få göra dagens gravtest och ÄL-test.
Lika spännande varje gång! 
God morgon underbara tjejer!
Jobbigt att höra att många verkar ha problem att få igång sin cykel igen...
*styrkekram till er*
Själv testade jag med både gravtest och ÄL-test igår och fick negativt på båda. Kanske kommer ÄL mot slutet av veckan (om jag har riktig bonna-tur...). Annars blir det väl efter nästa mens.
Jag kör lite sekretmetoden också parallellt, kollar flera gånger om dagen. Igår tyckte jag ju att flytningarna ökat, men sedan tyckte jag att de minskat...hmmm.... jaja... Vi får väl se hur det utvecklar sig framåt veckan.
Havsklippan: haha vad HÄRLIGT! Sexa på, jag håller tummarna för er!
Mitt ÄL-test visade knappt något streck alls när jag testade idag, men jag ska testa vidare varje dag framöver och se om det blir ngn förändring. När det börjar närma sig går jag över till de lite mer "lyxiga" clearblue-testen.
Tycker inte alls märka av ngn ÄL-flytning längre, antingen missade vi ÄL eller så kommer kommer det så småningom, har ingen aning....suuuuuck!
Ja haha, först är man superlycklig för att ha plus på testet, sedan får man missfallet och vill man bara ha minus så man kan börja om. Och nu längtar man ihjäl sig efter ett nytt plus!
Att man aldrig kan bestämma sig!
Kanske kanske kanske lite mer flytningar här idag. Sorry för tjatet, men jag är lite besatt just nu...
Härligt med alla plussare!
Grattis igen, det är ni verkligen värda!
mimmi80 och pancakes:
Vår relation har också blivit jättejobbig efter missfallet.
Jag och sambon bara bråkar hela tiden.
Min sambo fyllde år igår och jag hade köpt en massa presenter och och sjöng och så.
Men han vaknade och sade bara att han var sur över en jobbgrej och ville knappt öppna paketen. Kändes rätt... otacksamt... men jag höll masken och försökte muntra upp.
På kvällen var jag inbjuden till en drinkkväll med tjejkompisarna men skippade det för att jag ville gå ut och äta med killen på hans födelsedag. Då satt han bara på restaurangen och sade att jag lika gärna kunde gå tillbaks till tjejerna för att han ändå var sur. jag kämpade med att muntra upp honom i en timme, sedan fick jag nog! Jag blev jättesur och sårad själv, jag tyckte han var otroligt otacksam. Vår planerade mysweekend som vi tänkt åka bort på nu idag trodde han tydligen inte vi skulle åka på längre (eller så ville han inte) för vi hade inte pratat om det nu i veckan alls - det sårade mig såklart det också.
I vanliga fall hade jag nog inte blivit så sur utan skitit i det och låtit honom sura klart, men nu orkade jag inte sitta och se på en jäkla tjurskalle! Jag vill ju att han ska vara lite glad när jag fixat så mycket för honom! Den främsta orsaken till att jag känner mig så sjukt ledsen just nu är att jag har liksom fullt upp att orka med att bära mig själv nu efter missfallet, och att kämpa med att muntra upp honom för någon (i mina ögon banal) jobbgrej nu kändes helt oöverstigligt.
Så nu har vi bråkat hela morgonen och jag vetifan när det kommer ta slut. Känner mig så trött och kraftlös.
Jag är så känslig och ledsen, och han säger att jag ska vara ledsen och inte låtsas vara glad, men jag VILL ju FÖRSÖKA vara glad och uppåt. Det blir ju bara skit om man inte ens försöker vara lite glad emellanåt. Men som sagt, mottagandet är ju ganska svalt så jag kanske ska gömma mig under täcket några dagar och bara gråta istället. Känns ju meningslöst alltihop nu.
Sorry för mitt deppiga inlägg...