Jobbig förra förlossning

Väntar mitt andra barn i sommar.

Förra förlossningen hade vi en två dygn lång latensfas med värkar som kom var 3e-20e minut dygnet runt, jag knappt åt eller sov under den här tiden. När aktiv fas drog igång kunde vi först inte komma in till förlossningen (kaos där, tydligen).
Jag använde TNS, profylaxandning och bad och till att börja med räckte det jättebra, men de sista timmarna var tuffa.

När vi kom in till förlossningen var jag starkt smärtpåverkad och har sammanlagt ca 40-50 minuter minne av de 5h vi var där.

När vi kom in var jag 3-4 cm öppen.

Jag använde lustgas och gillade det, men det räckte inte. Jag fick ingen epidural, då narkosläkaren inte vågade lägga det eftersom jag haft en del ryggsmärtor de senaste två veckorna (i efterhand har jag fattat att det var foglossning). Dottern visade att hon mådde dåligt (hon svimmade två ggr) och jag hade inte öppnat mig ett uns mer på de fem timmarna.
Det blev urakut snitt.

Jag upplevde det aldrig som dramatiskt (var helt inne i min egen värld av smärta och lustgas), men det var svårt för min man.

Eftreråt fick vi prata med läkaren och barnmorskan och jag pratade även igenom allt med min barnmorska på vårdcentralen och det kändes jättebra, men det tog ändå många veckor innan jag kände att jag kände att jag bearbetat erfarenheten och månader innan jag kunde gå förbi fölossningen utan att känna stress.

Inför nästa förlossning har jag fått en jättebra förlossningsplan som bla säger att jag ska få epidural om jag ber om det och att om det verkar gå åt snitt igen så ska vi bryta tidigare så jag kan vara vaken. Allt som allt vet jag att det ska mycket till att den här förlossningen ska bli likadan som det förra.
Jag ska även få komma in på förlossningen före och känna av min egen reaktion på att vara i lokalerna, så jag vet det.

Jag tycker det känns som att jag gjort och gör allt jag kan innan förlossningen så att det ska bli så bra som möjligt.
Det enda jag egentligen är orolig över är hur jag kommer reagera när värkarna drar igång. Jag är rädd att alla jobbiga minnen ska skölja över mig och jag ska bli helt handlingsförlamad.

Intellektuellt är jag väl förberedd, men finns det nåt jag kan göra för att undvika att det dyker upp en massa jobbiga negativa känslor och tankar, eller har du nåt tips om hur jag kan hantera det om det ändå kommer?