Hur tackar man nej på ett fint sätt?

Nej, jag kan inte äta 1 dl ris utan att få dåligt samvete. Kan bara äta pasta eller ris om det är i en weight watchers färdig rätt.
Äter inte heller bröd, såser och har uteslutit en hel del annan mat.

Jag kommer inte gå upp i vikt sen, jag kommer att fortsätta räkna kalorier men på ett högre antal som passar bättre, runt 1500-1800 kcal per dag.
Som det är nu så äter jag runt 800-900 kcal per dag och jag vet att det är i minsta laget även under en viktminskning. Tanken är att öka till 1300 kcal om 2 veckor och sedan köra så tills jag nått min målvikt och därefter lägga till ytterligare upp till 1500 kcal för att balansera upp kaloriintaget.
Sedan kommer jag ha 1-2 dagar i veckan (fredag-lördag) som är mer frikostiga om jag så önskar. Får äta lite onyttigt inom rimliga gränser.
Resten av veckan blir kaloriräknande men nu går det i huvudet, jag vet vad allt innehåller kalorimässigt. då kommer det även att vara okej med ris och pasta i viss mån igen.

Träna gör jag i form av promenader med mina hundar samt så cyklar jag en del. Detta kommer jag ju fortsätta med även då jag inte viktminskar. Jag tänker även numera på vardagsmotionen- ta trapporna istället för hissen m.m.
Jag hinner inte till gym eftersom jag har barn att ta hand om och en man som aldrig är hemma, men jag ska försöka införa simning 1 gång i veckan också.

Tack för alla tips!

Ska in till stan nu och hämta menyn så får jag se om det finns något till mig också.
Återkommer.

Men TS, om du kan äta pasta och ris som en del av en färdigrätt så borde du väl kunna äta pasta och ris i motsvarande mängd även i andra maträtter?
Det blir ju inte mer eller mindre pasta/ris bara för att det är i "annat sällskap".

Tar du inte mer än det skulle ha varit i en weight-watchers färdigrätt och även fyller på med övrig mat i motsvarande mängd så borde det inte vara något problem.
Förutsatt att du väljer en rätt från menyn som inte är baserad på kokosmjölk, jordnötssås osv.
Och man kan alltid beställa extra sallad eller sallad istället för ris om man vill.
Min mamma brukar undvika onödiga kolhydrater och fick en jättefin skål sallad istället för ris när vi var ute och åt kinamat för ett tag sedan med morots-ros och allt.

Nej, jag har uteslutit ris och pasta för att snabbare få en viktnedgång. Att jag äter den i en färdig rätt ibland är för att dom oftast bara finns med antingen ris eller pasta. Så där har jag inte så mycket till val. Å jag äter en färdig rätt den dagen det inte går att kominera ihop en middag till mig av det som övriga familjen ska äta.

Jag kan omöjligt lägga till ris och pasta igen för då skulle kaloriintaget öka markant. Nu ligger det så lågt som det gör just för att jag inte äter detta utan ersätter med annat. En färdigg rätt innehåller bara ca 300 kcal så då är det okej. Jag skulle inte bli mätt om jag la till ris och pasta till mina middagar utan jag kör hellre med blomkålsmos eller potatis. Potatis är okej till viss del.

Jag har kollat igenom menyn och det finns inget som jag kan äta. Restaurangen har inte heller någon salladbuffé så det funkar inte heller. Eventuellt så köper jag en sallad från något annat ställe och tar med.

Flexibilitet TS...

Måste du äta färdigrätt den dagen?
Går det inte att byta ut den mot en sallad istället?

Synd att restaurangen inte har någon salladsbuffé dock för det gör det ju svårare och det i sig motiverar egentligen att du tar med en egen sallad istället för att beställa mat från restaurangen.

Håller dock även med tidigare inlägg om att du har gått ner så pass mycket nu att du borde kunna släppa lite på tyglarna i undantagsfall utan att behöva få dåligt samvete inför blotta tanken.
Jag kan förstå att du kan vara orolig för att börja gå upp de kilo du har tappat, men det gör man inte på EN större måltid någon gång emellanåt.

Jag har också en kompis om håller på gå ner i vikt och hon har gått ner mer när hon har 'syndat med maten' en dag efter att ha ätit rätt i en dryg månad eller när hon har hoppat över träningen efter att ha promenerat/cyklat/sprungit dagligen i över en vecka. Som om kroppen får en chock och inser att "ojdå, det kommer ju mera näring, jamen då så kan vi ju släppa lite på reserverna".
Bara för att ge ett exempel på att man kan gå ner i vikt även om man "syndar" ibland.

Liten tanke bara
Men om du tar en tofurätt med mycket grönsaker, och riset vid sidan om?

Helt fantastiskt att du har lyckats gå ner så mycket vikt! GRATTIS!! MEN du behöver försöka lära dig leva i vardagen med kalas och restuaranger osv.. och ytterligare ett MEN du behöver våga be dem dra åt helvette i all välmening när de drygar, snacka om att de är respektlösa!!!..

Det löste sig ikväll. jag gjorde en egen sallad att ta med och min man förklarade för svärmor att det är inte för att vara otacksam för att hon bjuder på mat, utan för att jag vill hålla igen som hon säger.

Det gick bra men det trugades ändå med att jag skulle ta tårta. Det visste jag skulle komma så därför hade jag med mig en egen efterrätt också.
Men jag tog faktiskt 1 sked av hennes tårta från min mans tallrik, så lite släppte jag på tyglarna idag

Roligaste idag var väl när min man pratade i telefon med svärmor inför att han skulle ringa och beställa mat och ta med sig ut så sa han att jag hoppar kinamaten och fixar något själv. Då frågade hon om jag hellre ville ha pizza...haha, jo precis smalmat eller vaddå...Sen undrade hon vad jag äter för något.
så kanske är hon bara orolig att jag slutat äta eller nåt. Men så illa är det inte.

Det är inte det att jag inte vågar släppa på tyglen lite, men jag känner att jag kan inte. Just nu behöver jag hålla stenhård med vad jag äter för annars så kommer jag aldrig att gå ner dom här sista kilona.

När jag har kört tidigare så hade jag en dag i veckan då jag fick äta mer fritt. Jag höll då oftast igen lite på dagen för att på kvällen kunna äta lite godis och dela en pizza med min man. Förra gången jag viktminskade så gick jag ner prick 34 kg (18 kg graviditetskilon och 16 extra kilon ner) och det tog 6 månader och under hela den tiden så unnade jag mig något gott en dag i veckan, plus att jag då åt 1300 kcal om dagen istället för nu max 1000 kcal. Så jag vet att jag kan om jag vill. Men denna gången så måste jag hålla igen, för anledningen till att jag måste ner i vikt nu är för att jag hetsåt hela vintern då jag var deprimerad. Jag gick upp 15 kg och har gått ner allt redan men vill ner lite till denna gången, eftersom jag inte blev riktigt klar förra gången men nöjde mig eftersom 34 kg ändå faktiskt är mycket.
Så lite rädsla sitter det väl i att släppa kontrollen över maten och börja hetsäta igen. Istället så "svälter" jag mig nu och ska efter detta hitta rätt balans genom att fortsätta räkna kalorier, och hoppas på att jag inte blir så deprimerad igen.

Ja herregud, vad ska man säga. Jag både hatar och älskar mat. Jag både vill och vill inte äta den.

Oj.

TS, jag tror ärligt talat att du skulle behöva prata med en dietist om ditt förhållande till mat.

Det måste inte vara antingen eller. Man behöver inte svälta sig för att slippa överätandet.
Tids nog måste du också återgå till ett "normalt vardagsätande" som innebär att du sitter och äter med din familj utan att ha vågen bredvid dig och utan att få ångest över vad du själv har ätit, och istället kan slappna av och njuta av stunden med familjen.

Har du tidigare haft problem med hetsätning så kan jag absolut förstå din oro över att tappa kontrollen om du släpper lite på tyglarna - men att svälta dig själv för att undvika hetsätning är inget hållbart alternativ.

ja, jag borde nog det. inte lätt att få till det bara...har försökt nu i några år.

Det är skämmigt att prata om det här med någon...känns som att jag borde fixa det själv för det är jag själv som ställer till det för mig.

Det är sant som du säger med allt eller inget. Jag hittar aldrig "lagom". Ställs det fram kakor så äter jag antingen alla eller ingen alls. å jag vet också att ätandet för min del är en slags tröst för mitt mående som egentligen inte alls är bra, men det vet ingen om så länge jag håller det för mig själv.

Haha, skulle aldrig äta något utan att väga maten innan. Har haft med den på kalas och folk får säga vad dom vill men jag vill ha kontroll på intaget.
Nu i vintras så var det inte första gången jag hetsåt. Det har jag gjort till och från under flera år. Men innan så var det nog mycket tröstätning också.

Jag släppte lite på kontrollen idag faktiskt och åt 4 jordgubbar utan att väga dom, samt så åt jag sås till middagen. Försöker ta mig upp till 1300 kcal men det går inte så bra. Har någon spärr i mig som säger "inte mer än 1000 kcal". Får ängest av tanken att äta mer än det. Det har jag inte gjort på flera månader nu. Som mest har jag ätit 1137 kcal en dag å då hade jag ångest för det.
Som lägst brukar jag hamna på 650 kcal men det är inte så ofta. Är vanligast runt 850-900 kcal.

Att du får ångest när du har ätit är egentligen det som känns 'farligast'.
Ett lite lätt dåligt samvete och en tanke nästa dag på att inte äta något direkt onyttigt har nog de flesta efter att ha ätit något utöver det vanliga men blir det snarare en känsla av ångest istället för dåligt samvete - och för något som för de flesta är så "litet och obetydligt" som några jordgubbar och ett par-tre skedar sås till maten - så visar det på ett problem man absolut bör ta tag i.

Det är alltid svårt att prata med andra om sina problem - och än mer om det handlar om kontroll, vilket ätstörningar så gott som alltid bottnar i oavsett om man svälter sig eller hetsäter.

Men denhär tråden känns som en möjlig början, och det finns terapeuter som är specialiserade på denhär typen av problematik ifall du känner att du vill lufta dina tankar kring mat med någon.
Alla terapeuter har tystnadsplikt så det är inget som kommer att spridas ut eller skvallras om, och med tanke på att du är medveten om dina känslor och faktiskt försöker ändra ditt ätande och hitta en bättre balans så har du en god chans att nå dit - om du bara hittar vägen och tar emot det stöd du kan behöva från människor omkring dig.
Och du behöver absolut inte dra in någon annan än dem du själv vill informera om du nu väljer att kontakta någon för att få stöd i ditt tänkande. Det är till sist och syvende Din Privata Ensak - men något du bör försöka göra något åt inte bara för din egen skull utan även för dina barns skull så du kan finnas i deras liv så länge som möjligt och vara en bra förebild för dem så de växer upp till personer som har bra självförtroende och känner sig värdefulla och vackra precis som de är.

Jag brukar säga "nej tack, jag håller diet" så vänligt jag kan och så får det vara bra med det. När det gäller mat och trugande så skiter jag numera i sura miner. Det är MIN kropp och jag bestämmer vad jag stoppar i den. Tricket är att säga nej vänligt men bestämt. Låter det som att man vill ha så börjar tjatet.

Har haft mycket ätstörningar i mina dagar och har alltid kopplat mat till känslor och jag vill inte göra folk ledsna mm, men har slutat med det. De får sura en stund om jag redan innan sagt att jag håller diet. Går man på middag utan att säga till innan så är det ju lite taskigt då de förbereder och så vill man inte ha. Men har man sagt till så är det bara att inte äta. Så får de sura.

Det är inte starkt att "fixa det själv" och det är inte svagt att "be om hjälp".
Snarare tvärtom, att inse att man behöver om hjälp och dessutom att göra det är oerhört starkt. Har man viljan att må bra och göra rätt, när man känner att man inte mår bra och inte gör rätt, då får man ta steget att be om hjälp.

Men be inte en vän, eller svärmor. Be en professionell. Börja med ett besök på vårdcentralen hos din doktor och förklara din sitution, så kommer han/hon hjälpa dig till rätt hjälp.

/en som också ville fixa det själv, men insåg att det var fel väg, om man vill må bra :)

ps hoppas det var ok att jag skrev det här, det är ju ot!