Första barnet, i Göteborg?

Godmorgon på er allihopa!

Hemkommen från RUL och allt såg bra ut. Är så glad och lättad!!!
Bf blev satt till den 29/12 (ska bara pressa ihop några dagar till). När jag sa att hon gärna fick säga vilket kön hon trodde det var ifall hon såg det, sa hon att det berättade dom minsann inte. Men när hon var klar med resten av ultraljudet tittade hon ändå en extra gång åt mig och konstaterade att hon tyvärr inte kunde se könet eftersom bebben låg med benen i kors. Aja, vi är bara så himla glada att h*n såg frisk och pigg ut. Kanske vi gör ett könsultraljud i vecka 26, vi får se.
Moderkakan låg förresten i framvägg så det är därför jag inte känt några sparkar än. Det kan ta ytterligare några veckor sa BM.
Kort kommer förresten ikväll, sambon skulle skanna in på jobbet.

Vad härligt, grattis till lyckat RUL Kiaa! Ser fram emot bild!

Då är vi fler som inte kännt några sparkar än. Visst längtar man??

Skönt att allt gick bra Kiaa! Ser fram emot bilden på det lilla miraklet 

737 dagar: Alltså om färger och sånt inte spelar någon roll och man ändå hade tänkt köpa samma oavsett om det blir det ena eller det andra så spelar det väl inte så stor roll. Även om man såklart är nyfiken tillräckligt för att det skulle vara anledning nog 
För oss handlar det om att vi vill veta så mycket vi bara kan om vår lilla goseknodd. Varje gång vi säger "den" så får vi ju lite dåligt samvete, hade känts bättre att få säga vår dotter eller vår son. Eller, eftersom vi redan vet vad det blir för namn - Emilia eller Lo. 
Sen har jag lite olika alternativ på det jag ska köpa, utifrån om det är en kille eller en tjej, så då underlättar det ju med. Inte roligt att bara ha vita/beiga/gråa kläder på bebisen hela första tiden sen. Men det är ju bara min personliga åsikt.

Herrejisses vilket väder vi har förresten! Min mamma fyller 50 idag och i morgon ska vi ha stort utomhuskalas  Får ju verkligen hoppas att det regnar ur ordentligt idag så att vi kan få uppehåll (och kanske sol) i morgon!

Grattis till alla som varit på RUL och fått se sitt lilla liv. Så härligt att höra att allt ser bra ut. Jag räknar ner dagarna nu till vårt första ultraljud som är om 10 dagar. Tänk om man skulle vänta tvillingar inte för att jag har någon särskild anledning att tro det men man vet ju aldrig. Idag har illamåendet varit lite bättre så man kan ju hoppas på att det håller på att vända. Jag kanske är den enda som njuter av regnet, solen gör mig bara mer illamående. Men jag hoppas att det blir fint väder imorgon när ni ska ha utomhuskalas Lillebäcks mamma

Våran bebis har en nästan färdig garderob för första tiden och vi har alla möjliga färger. Tycker både tjejer och killar kan ha rött, blått, grönt, gult, svart osv. Jag är allergisk mot typiska babyfärger, så vi har inget pastelligt sånt där :)

Jag vill ha så mycket genustänk som möjligt i uppfostran och det börjar ju redan nu. Blir svårt att inte uppfostra barnet till att bli en flicka eller pojke- utan en person, om man redan från början klämmer in den i en könroll som andra förväntar sig att den ska ha. Vill heller inte att omgivningen ska "se" mitt barn som en flicka eller pojke, utan behandla den lika varesig den är det ena eller det andra. Är rädd att om de innan födseln vet vad det blir så skapar de sig en bild av barnet för tidigt och kommer sen utgå från detta.. vill inte att det ska förstöra min intention i uppfostrandet..

Vet inte om de blev helt snurrigt nu, men ja :)

jag ser att ni diskuterar att kolla upp kön eller inte. Så här tänkte jag/vi..

Vi ville ta reda på d för att vi tyckte bebisen fick en mer identitet och det kändes konstigt att säga den eller det.
Och självklart ville jag köpa nått klädesplagg som va mer könsrelaterat (tycker d e fint me rosa eller blått).
Vi fick reda på RUL:et att d med största sannorlikhet blir en flicka, så jag begav mig direkt iväg å köpte ett par söta rosa byxor  jag ångrar d verkligen inte. d va som en fas jag va tvungen att gå igenom för att d skulle bli mer verkligt.
För mig kändes detta rätt och jag hade svårt att förstå dom som nästan blev sura eller tog illa vid sig för att man valde att kolla upp könet.

Vi är alla olika, och har olika värderingar... självklart så e jag precis lika glad oavsett va könet blir, bara d blir en frisk bebis.. jag tycker inget e rätt eller fel.

Idag kan jag säga att jag inte e helt hundra på att d stämmer det vi fick höra på RUL:et och jag e tacksam att jag inte köpt på mig allt för mycke rosa  och att dom större grejerna så som vagn och babyskydd är neutrala. 
för några månader sen va jag helt säker på att jag skulle ha allt fixat med kläder å grejer till lillskrutt, men det har också förändrats.. nu ser jag hellre att bebisen e kommen så man vet mer exakt vilken storlek på kläder och blöjor vi behöver och vilken färg man kan handla allt i + att man e juh aldrig riktigt hundra på vad d e för väder och temperaturer när dom anlänt.. kanske dumt att köpa massa tunna kläder om d ändå e kallt och dumt att köpa massa varma kläder om dom ändå inte kan använda d...

 

737 dagar: Personligen tycker jag inte att könsrollerna sitter i kläderna, utan i uppfostran. Let's face it, de första 6 månaderna så syns ingen skillnad på kläderna (annat än färgen) och det är väldigt svårt att se på ett så litet barn huruvida det är en flicka eller en pojke. Personer som därmed vill undvika att barnet behandlas utefter sitt kön kommer nog ganska snart att upptäcka att det första folk säger är "åh så fin, är det en flicka eller en pojke?" och då står man där med situationen i alla fall.

Dessutom är "unisex"-kläderna alltid typiska "pojkplagg". Att, om jag får en flicka, resonera som så att en klänning eller ett rosa plagg är ett svagare plagg och därför klä flickan i unisex så att hon kan efterlikna en pojk, känns för mig helt skevt.
Min mamma är en mycket stark kvinna och min mormor och hennes mor och så vidare. De har alla flickor som blivit klädda i klänningar och rosa från det att de föddes (jag har 5 systrar). Jag har aldrig lidigt av det, ser mig inte som något svagare kön, försöker inte ständigt att vara "fin" för männen och har inga som helst problem att ta mig plats varesig på jobb eller i andra offentliga rum.

Jag bär gärna en tjejigt röd klänning, klackskor, smink, smycken, fixar håret och det gör jag med stolthet. En man som tror att jag är en fin liten pralin som man hunsar runt kommer snart att ångra sig 

Det handlar inte om svaghet, utan om att jag vill att mitt barn ska kunna skapa sig en egen identitet oberoende av vad andra förutsätter.

Jag anser heller inte att det finns nåt svagare kön, bara svagare personer, men det är ju en helt annan diskussion.

Jag håller inte alls med om att unisexkläder är som pojkplagg, jag tycker de mer liknar de kläder jag själv har på mig. Sen avskyr jag verkligen rosa, så det skulle jag aldrig någonsin ta på mitt barn, oavsett kön.

På den frågan kommer jag svara "Det här är (barnets namn)". Egentligen tycker jag fråga "är det en pojke eller flicka" är jättekonstig, det är ju som att fråga vad det barnet har mellan benen och det är ju lite privat :)

737 dagar: Jag hör ibland föräldrar som står i mataffären och ska välja barnmat, och så säger dom "nej inte fisk - usch! Det som är så äckligt!". Undrar om barnet någonsin kommer att äta fisk i den familjen....Vilket är parallellen jag drar när jag läser om hur du klär dig i unisex-kläder och aldrig kommer att klä ditt barn i rosa.
Du visar att du är en stark person i de kläderna, jag visar detsamma i en klänning. Jag tror vi båda är överrens om att kläderna/färgerna inte har något med saken att göra.

När mina barn är stora nog att själva välja och efterfråga kläder så är de fria att klä sig i vilken färg de vill. Vill min son ha klänning så får han absolut det, även om jag hade förklarat vid skolåldern att det kan medföra en del problem eftersom andra inte är så vana vid män som klär sig i klänning. (Aldrig sett vuxna män som gör det, i alla fall inte för att de tyckte att det var detsamma som att ha på sig byxor och skjorta).

Varje gång vi söker ett nytt jobb, bokar en läkartid, skriver in oss på en ny kurs, ja till och med varje gång vi presenterar oss, så avslöjar vi vad vi har mellan benen. Men jag brukar inte tänka "jaha, Emma...då har hon en snippa där mellan benen" eller "Isak...en SNOPP alltså!". Tror inte att det är någon som gör det.

Att jag reagerar är inget personligt gentemot dig, men jag är så evinnerligt trött på genussnacket som saknar empiriska slutsatser. Och som alltid med "underdog-teorier" så skall dessa hävdas så snart det finns minsta antydan till ämnesberöring.

Fast om barnet själv skulle vilja klä sig i rosa så skulle hen ju få det, men varför ska jag klä mitt barn i fula kläder?

En stor del av min umgängeskrets är HBT-personer så i våran omgivning är kjol lika vanligt på alla. Mina barn kommer således att omkretsas av folk med väldigt öppet sinne och förhoppningsvis förstå att vi alla är individer, mer eller mindre lika, oavsett kön. För mig är detta såklart en intressant sak att diskutera med alla då det är ett väldigt vanligt samtalsämne i min tillvaro.

Frågan "tjej eller kille" är en typisk fråga man ställer om barn. Vad det egentligen spelar för roll är för mig ett mysterium, då jag förväntar att man ändå beter sig likadant mot barnet, oavsett kön. Precis som jag förväntar mig i vuxna livet. Jag har många runomkring mig som man inte kan gissa kön på på rak arm, men ingen frågar de (vuxna) vad de har för kön.. konstigt?