Bjornis skrev 2010-08-02 14:59:48 följande:
Ja, men "majornaföräldrar" finns ju överallt! Bara det att alla mina kompisar här i stan som har barn och "är mer lagda åt det mer könsneutrala (om vi nu ska kalla det så)" är majornafolk. Jag är nog "mer majorna" än vasastan (även om det är där vi bor nu) och har massa andra fina såna uttryck. Som "frölundamorsa".

Och det är inte heller nåt negativt. Känner finfina frölundamorsor.
Jag kommer berätta att vi ska ha en pojk för att det är viktigt för Mig att vänja mig vid tanken, vad andra tycker är skit samma. Jag kommer klä honom i alla möjliga färger (utom rosa och lila om han inte ber om det själv) men jag kommer antagligen peka mer på bilar än dockor när han sitter i vagnen. Om sen ungen tar tag i en docka så ska han så klart ha en docka!

En Skrållan som säger "mamma, jag vill ha plättar". En sån hade jag. Gud va jag hatade den dockan. Man bytte skiva i ryggen och så raspade det när hon pratade. Läskigt. Min blunddocka Johanna däremot: hon var fantastisk. Hon fick sand i ena ögat en semester och sen var hon lite sned och inte lika rolig att leka med... Stackarn.

Visst finns de överallt, de jag känner som är mest "Majornaföräldrar" bor i Skåne och Västerås och jag har en känsla av att söderföräldrar ingår i samma kategori. Just frölundamorsa har jag nog aldrig hört, spontant tänker jag svanktatuering, blonderat hår och kedjerökare men jag kanske är fel ute?
Jag minns min Skrålla med fasa, grät en hel jul efter att jag fick en sådan. Till slut plockade pappa bort talfunktionen och då var hon inte lika läskig, hehe...
Som med det mesta i livet så är det väl toppen att man kan plocka ut det som passar en själv bäst. Och vad gäller leksaker tror jag att man som föräldrar mest är nöjd om man hittar nått som barnet gillar och som kan hålla den sysselsatt ett tag, om det är en bilbana eller ett dockskåp kvittar. Jag ÄLSKADE dockor som liten men var i övrigt inte särskilt tjejig, lekte alltid med killar och var allmänt vild och galen. Det ena behöver absolut inte utesluta det andra. Jag håller med din man
Bjornis, man har kommit en bra bit när man tänker på såna här saker. Tyvärr finns det en hel del som verkar leva i väldigt cementerade könsroller även i våra generationer och det gör mig både ledsen och frustrerad.