Första barnet, i Göteborg?

Idag ska jag träffa en läkare och förhoppningsvis få göra ett VUL. Ska bli jättespännande. Har inte fått se om det finns något i magen ännu, så det är på tiden tycker jag (v 7+4)
Om det syns något på VUL-et så ska vi berätta för våra familjer i helgen. Kan inte hålla det hemligt längre Är så dålig på hemlisar, vill bara skrika ut det nu.
Nästa torsdag har jag tid för tidigt UL på BMG, så om det inte syns något idag så borde det ju göra det då?

Symptomen har varierat friskt: allt från bara ömma bröst och trötthet till illamående, huvudvärk och supertrötthet. Har tagit Postafen när illamåendet varit som värst och det har hjälpt, även om jag blir väldigt trött av dem.
Något som dock består är andfåddhet (orkar typ inte gå upp för en trappa utan att flåsa som om jag sprungit ett maratonlopp) och har börjat få blodtrycksfall flera gånger, ser stjärnor och så. Någon mer som upplever detta?

Var hos läkaren idag och fick se min lilla räka på UL (gjorde vanligt UL på magen, inte VUL som jag trott). Hjärtat slog så fint och räkan var 8,8 mm, vilket flyttade tillbaka mig från v 7+4 till 6+6
Tråkigt, men det verkar som om de flesta blivit tillbakaflyttade... Hamnar ju längre från den efterlängtade v.13 nu...

Men det var sååå skönt att få se ett hjärta iaf. Har inte haft jättemycket symptom, så jag var såklart orolig. Nu kan jag slappna av lite. Frågade om det hade någon betydelse för missfallsrisken att man såg hjärtat slå i v.6+6, men läkaren sa att den högsta risken för missfall är mellan v.8 och v.10. Suck... Ska man behöva oroa sig mer igen då...

Hej!
Det var ett bra tag sedan jag skrev något här.
Jag försöker att inte hänga allt för mycket här på FL för jag skrämmer bara upp mig själv med alla missfalls-historier och skumma symptom som folk har. Men jag har följt den här tråden hela tiden.
Jag är nu i v 10 (9+3) och hittills har allt fungerat bra. Har haft lite illamående så gott som varje förmiddag, mer vissa dagar (som idag), men det ger sig om jag äter (vilket jag gör, hela tiden...) och är svullen som en padda (kan inte hålla in magen alls, på kvällarna ser jag verkligen gravid ut). Jag har haft otroliga humörsvängningar några dagar nu och börjat störtböla för ingenting. Stackars sambon vet inte hur han ska bete sig snart
Brösten ömmar fortfarande, men det tar jag som ett gott tempo.
Är förstås fortfarande orolig för MF, nojar varje gång jag går på toan och synar papperat noga efter varje torkning så att det inte är liiiite liiiite biege/brunt/rosa... Men hittills ingenting. Har tid för KUB-test (UL) i v.11+6 och om allt ser bra ut då så kan jag gå in i v.12 med ett större lugn. Vi har bestämt oss för att berätta för syskon, släkt och nära vänner efter v.12 (föräldrarna fick veta i v.7+).

Något som har besvärat mig senaste dagarna i värmen är svullnad. Mina fötter har sett ut som två köttfärslimpor med tår som prinskorvar Min sambo har kallat mig "korvfot" hela helgen . Är det någon mer som får svullna fötter i värmen?

Lillebäcks mamma: Vi gjorde ett UL i v.6+6 och fick se hjärtat, men då var lilla räkan bara 8,8 mm, så det var svårt att se så mycket. Ska bli kul att få ett UL igen om några veckor så att man kanske får se lite mer.
Dock läste jag här på FL att MF-risken höjs i v.10 när alla organ ska börja fungera. Nojig igen. Hade nästan börjat slappna av lite, när det gått såhär bra hittills. Som sagt, jag borde sluta att läsa för mycket här på FL...

MHEK: Jag har också haft svårt att sova! Vad skönt att det finns fler, jag var helt övertygad om att jag var den enda som låg vaken och hålögd halva nätterna medan alla andra sov 14 timmar/dygn. Dock kan jag utan problem sova två timmar på eftermiddagen och somna snabbt på kvällen, men jag vaknar ofta på nätterna och är vaken. Tidigare var jag inte särskilt kissnödig heller, det är först nu senaste två nätterna som jag behövt gå upp. Dessutom drömmer jag väldigt mycket. Konstiga, men ändå verkliga drömmar. Min BM sa att det var jättevanligt att man drömmer mycket. Dock drömmer jag inte om bebis eller föräldraskap eller så, utan om allt mellan himmel och jord.

Har börjat oroa mig för att jag plötsligt fått molvärk igen. Hade extrem molvärk första veckorna som avtog i v.6 och i princip försvann helt (kunde känna någon enstaka gång per dygn bara), men i morse hade jag ont och det har hållt i sig hela dagen till och från, plus att jag får sendragsliknande kramper kring livmodern. Är såklart asnojig, ska man verkligen få tillbaka molvärken såhär "sent" (är i v. 10+0 nu), eller håller mitt foster på att "stötas bort"? Någon med erfarenhet?

Hej gott folk!
Härligt att läsa om allas resor. Jag och sambon har redan varit iväg två gånger i år, så vi struntade i sommarsemester utomlands för ekonomins skull. Men västkusten och sverige i övrigt är också fint att semestra i. Om man vill göra något extraordinärt, t.ex. som bröllopsresa så kan jag rekommendera kryssning i karibien. Det är det bästa jag gjort i mitt liv, så många upplevelser! Kostar en del, förstås, men SÅ värt det.

Jag har funderat lite på det här med allas magar, hur mycket de växer? Jag är nu i v.10+5 och tycker att jag börjar känna som en liten bula eller kudde över livmodern. Sedan har ju alla tarmar tryckts upp till navlen så att den delen av magen putar rakt ut. Det är jättesvårt att dölja nu, för tidigare såg jag bara fet och plufsig ut, men nu har lite av tarmverksamheten lugnat sig och jag har något som faktiskt liknar en liten, liten gravidmage. På kvällen, när man är svullen av alla mat, är den extra tydlig och eftersom att vi inte berättat offentligt ännu, så är det jättesvårt att dölja. Blir mycket tights och tunika nu, kan jag säga
Det komiska är att jag spelar teater i sommar och mina scenkläder börjar redan bli för små!! Det kommer att bli premiär när jag är i v.16 och jag är givetvis orolig för att magen kommer att synas FÖR mycket då. Spelar en ogift kvinna på 1800-talet, så det blir ju en aning konstigt om hon plötsligt har putmage Hur tjock är man i v.16? Lillebäck, du är väl där omkring?

Hehe, förra repetitionen som kom min (mycket verbala) motspelerska fram till mig och lade sin hand på min mage och sa "Du ser ju gravid ut!". Tack, liksom. Till saken hör att två av skådespelarna i ensemblen vet om graviditeten, ingen annan, och desa två fick verkligen bita sig i tungan och jag slätade över det hela med att jag ätit lite för mycket godis i sommar. Till saken hör att jag faktiskt äter en hel del onyttigt också, är så sjuuuukt sugen på något hela tiden. Farligt.

Lillebäcks mamma: Ja, jag skulle då aldrig våga fråga om någon var gravid (såvida den inte är i typ v.37 eller så, så att det helt uppenbart syns). Det kan bli himla fel. Vi hade tre stycken på jobbet i höstas som gick runt och blev småfeta och jag vågade inte fråga, men alla tre var på smällen Får se vad jobbet kommer att säga när jag kommer tillbaka (i v.16, har haft semester sedan v.7). Jag var himla smal innan, så det lär ju bli en del blickar. Får se om någon vågar fråga. Har tänkt vänta till efter RUL (början av september) med att berätta för chefen.

Får prata med min kostymör och höra om hon kan sy om mina scenkläder då, för de kommer nog att sitta REJÄLT tight i så fall. Tack och lov har jag en stor kjol på mig, så man kanske kan lyckas dölja det något. Men helst vill jag ju bara ha tighta kläder på mig för att visa upp underverket som växer i mig!

Cotton: Hon sa det på ett skämtsamt sätt, men i och med att det faktiskt är sant så blev det lite konstigt.
Pjäsen pågår tills jag är i v.17, så det kan bli lite småsvårt att dölja då.
Dock ska jag senare i september spela just en gravid kvinna på scen, så det blir ju perfekt! Slipper fixa lösmage

Lillebäcks mamma: Jag jobbar med teater på heltid, men inte enbart som skådespelare, det är mest frilansuppdrag jag gör och jag spelar inte på de stora scenerna. Men det är underbart kul ändå! Igår repeterade vi i fem timmar och då blev jag dock väldigt trött.

Jag tycker att mina symptom börjar avta något. Brösten är inte alls lika ömma längre och jag känner mig inte lika känslig som förut. Mår lite illa på morgnarna, men det har också blivit bättre. Vet inte om det beror på att jag närmar mig v.12 (har förstått att symptomen kan avta då) eller om det är något annat (snälla, låt det inte vara så) på gång..

MorMaria81: Jag har ett fast jobb inom kultur på deltid, sedan frilansar jag resten, så det ska nog inte bli några problem med f-kassan (hoppas jag). Kul att det är fler som håller på med kultur! Hur länge kan man dansa innan man blir för stor och tung?
Jag kommer inte att ha korsett, men en stor kjol som är tight upptill, men jag ska prata med min kostymör om att ev. sy om den lite. Tror nog att den kommer att dölja såpass att jag "bara" ser tjock ut
Ska berätta för ensemblen efter v.12 så att folk förstår varför jag blir trött och inte orkar hjälpa till att bära tung rekvisita o.s.v. Min sambo är regissör för produktionen, så han vet i alla fall hur det står till och ger mig inga jättefysiska scenerier

Katsura: Illamående är ju ingen höjdare, tyvärr ganska vanligt dock. Jag har mått illa (dock inte spytt) sedan v.6-7 och fortfarande lite, lite grann (v.11+1 idag) i princip varje morgon. Det som har hjälpt mig är att äta konstant. Har ätit minst två frukostar varje dag och bara sånt som jag varit sugen på (vilket inte alltid har varit det nyttigaste, tyvärr). Jag har alltid haft med mig kex (dock äter jag inte kex längre efter en riktig superillamående-dag då jag alltid hade ett kex i munnen och efter denna dag bara förknippar dem med illamående), frukt och saft så att jag alltid har något att smaska på när illamåendet sätter in.
Jag har fått sluta med en massa saker som jag normalt tycker om: kaffe, tonfiskröra, vitlökscremefraiche m.m. för att jag mår illa av det.

Om det är riktigt illa (har haft ett antal sådana dagar) så har jag tagit Postafen (receptfritt läkemedel mot åksjuka, helt ofarligt för fostret) som hjälpt mig bra. Dock blir man väldigt trött av dem, men det har varit värt det ändå för mig.

Blir det riktigt illa så kan din BM hjälpa dig, det finns andra läkemedel att få. Se till att få i dig förlorad vätska om du kräks och ät ofta men lite!

Katsura: SeaBand från apoteket är ett annat tips om man blir väldigt trött av Postafen. De har hjälpt mig hyfsat bra. När jag mådde som sämst tog jag en Postafen innan jag gick och lade mig (eftersom att man blir trött av dem så sov jag dessutom bättre + att jag inte mådde illa på morgonen) då de räcker i 12 timmar, så om jag tog en vid tio på kvällen så kunde jag sova och vakna och må bra, och hinna få i mig frukost innan tio på förmiddagen.
När det var som allra värst åt jag dem dygnet runt i några dygn.

MHEK: Koffien kan ge hjärtklappning om man är ovan med det, så det kan nog absolut bero på det. Dock brukar det i regel vara övergående.

Jag har varit på minisemester till mina föräldrar och berättat om graviditeten för min syster och hennes kille. De blev jätteglada och har redan köpt små strumpor och två nappar till bebben. Dock fick jag hejda henne från att börja shoppa på allvar. Vi har inte ens börjat tänka på att köpa saker ännu, och vill ju gärna vänta tills man VERKLIGEN vet att det blir något (är visserligen i v.13 nu, så den mest kritiska perioden är ju över, men vad som helst kan ju hända ändå...)

Gjorde KUB-test på Frölunda MVC i torsdags. Jättetrevlig BM som var mycket bättre än min vanliga. Funderar på att byta MVC, trots att det blir längre bort. Fick se en liten plutt på 5,5 cm som verkligen såg ut som en liten människa (förra UL var i v.6+6 och då såg den ut som en räka) med armar, ben, nästipp, ryggrad och mage. Den såg ut som Homer Simpson i ansiktet dock
Den sprattlade och vände sig och viftade på armarna och det var jättehäftigt att se. Jag började gråta (blödigare än blödigast) såklart, för det var så fantastiskt att se sitt eget barn på riktigt för första gången.

Mina symptom har så gott som försvunnit. Blir lite, lite illamående då och då, men bara kortare stunder och brösten är inte ömma längre och är inte lika trött som förut. Dock har jag fått en del nya i form av svullna ben och fötter, samt jätteont i ryggen och ischias-nerven. Enligt mamma är det livmodern som trycker på någon nerv och gör att man får ont i ischias, men jäklar vad ont det gör!
Har också haft ömhet/sveda över livmodern i flera dgr och det gör mig såklart orolig. Vill inte ha ont där!
Har fått yrsel också. idag trodde jag att jag skulle svimma när jag reste mig upp från bilen och sprang iväg en sväng, och plötsligt fick jag mega-yrsel. Är det någon mer som lider av detta?

Hej!
Jag har hjälp en kompis att flytta i helgen och när jag sprang där upp och ned i trapporna så kändes det plötsligt som sendrag i magen. Det gjorde inte ont, snarare var det en smärtlös kramp, eller liknande. Hela magen spände ihop sig. Det släppte efter någon minut, men jag vågade inte bära mer sedan. Jag blev livrädd. Är det någon som vet vad det kan ha varit? Är i v.13+0 nu så det verkar ju ologiskt med sammandragningar.