Varför vill inte killar ha barn?

Nej, jag skämtar inte. Driften är inte att sprida sina gener, driften är att ha sex. Resultatet är att generna sprids. Men det finns mängder med strategier för fortplantning som fungerar. Män, för däggdjur, har större valmöjligheter för detta än kvinnor eftersom de inte är begränsade på samma sätt.

Om du får 100 barn så spelar det liksom ingen roll ifall 10 dör, 10 klarar sig dåligt och 10 aldrig lyckas få egna ungar. Du har fortfarande 70 som sprider dina gener vidare.

"Frumaterial" är ett kulturellt fenomen och de som snackar om det har nog rätt ofta en "sidechick" också, ska du se. ;)

Ställde frågan till min sambo. Han sa att det handlar om ansvar. Han har alltid varit omhuldad. Blivit upppassad på som yngsta barnet i en skara om 5. Sladdis på det. Han är livrädd för ansvar. Att behöva ge upp, avstå och ge förmåner. Han säger att han blivit lat och bekväm. Sett från sin egen bekantskapskrets är det ganska lika inställning. De är rädda för ansvar och att göra uppoffringar för livet. De som gjort värnplikt i hans krets är de enda som har barn. De är i åldrarna 30-40 år. Han har alltid haft en önskan om barn men vill inte riktigt ge upp friheten. Han kan tänka sig att skaffa barn med en kvinna som vill ta större delen av ansvaret. Därför kommer vi aldrig skaffa barn tillsammans. Jag vill ha en man som delar ansvaret och VILL det. Han vill ha barn med en kvinna som är beredd att ta större ansvar för hem och barn. Jag känner inte att jag måste ha barn. Det vore kul men säkert jävligt jobbigt. Vill inte stå ensam med allt ansvar. Däremot kan jag inte leva utan hundar så vi är överens med villkoren och trivs med varandra.

För att vi inte vill ha barn helt enkelt. Vi kan teoretiskt sett bli pappor även när vi är lastgamla (I teorin då, vilken fertil kvinna som vill ha en då är nog en på miljonen) så vi har ingen stress över det.

Den enda anledningen till att vi kan tänka oss att bli pappor är för att vi gillar en speciell tjej så pass mycket att vi kan tänka oss att ge henne ett barn. För att hon vill det.

Vi skaffar inte barn. Vi hjälper henne att göra det, och hjälper henne att ta hand om barnet. Detta för att hon vill det och vi vill ge henne det inte för att vi själva vill. Vi  Vi lär oss att älska våra barn först när vi ser dem. Vi längtar efter dem först när de finns. Inte innan.

Så att en man ibland kanske är lite gnällig i sitt föräldraskap beror antagligen på att han blir gnälld på när han inte tar hand om barnet precis lika mycket som hon gör. Han kan ju inte säga detta rent ut, men han har gett henne ett barn för att hon ville det och då känns det lite sådär att bli gnälld på och inte bli visad någon tacksamhet.

Notera att jag i första inlägget skrev "Det väldigt generella svaret är att...". Det betyder alltså att:

1. Det inte gäller alla individer överallt, det handlar om en generell skillnad.

2. Det finns individvariation. Det du skriver stämmer alltså inte även om jag har rätt.

3. Det inte är någon absolut konsekvens, utan att du kommer se nyansskillnader i mäns och kvinnors vilja att skaffa och ta hand om barn. Vilket vi ju gör.