Anonym (För att vi inte vill.) skrev 2019-10-10 19:09:16 följande:
För att vi inte vill ha barn helt enkelt. Vi kan teoretiskt sett bli pappor även när vi är lastgamla (I teorin då, vilken fertil kvinna som vill ha en då är nog en på miljonen) så vi har ingen stress över det.
Den enda anledningen till att vi kan tänka oss att bli pappor är för att vi gillar en speciell tjej så pass mycket att vi kan tänka oss att ge henne ett barn. För att hon vill det.
Vi skaffar inte barn. Vi hjälper henne att göra det, och hjälper henne att ta hand om barnet. Detta för att hon vill det och vi vill ge henne det inte för att vi själva vill. Vi Vi lär oss att älska våra barn först när vi ser dem. Vi längtar efter dem först när de finns. Inte innan.
Så att en man ibland kanske är lite gnällig i sitt föräldraskap beror antagligen på att han blir gnälld på när han inte tar hand om barnet precis lika mycket som hon gör. Han kan ju inte säga detta rent ut, men han har gett henne ett barn för att hon ville det och då känns det lite sådär att bli gnälld på och inte bli visad någon tacksamhet.
Jag tror du skrev lite fel här. Rättar åt dig:
"För att jag inte vill ha barn helt enkelt. Jag kan teoretiskt sett bli pappor även när jag är lastgamla (I teorin då, vilken fertil kvinna som vill ha en då är nog en på miljonen) så jag har ingen stress över det.
Den enda anledningen till att jag kan tänka mig att bli pappor är för att jag gillar en speciell tjej så pass mycket att jag kan tänka mig att ge henne ett barn. För att hon vill det.
Jag skaffar inte barn. Jag hjälper henne att göra det, och hjälper henne att ta hand om barnet. Detta för att hon vill det och jag vill ge henne det inte för att jag själv vill. Jag lär mig att älska våra barn först när jag ser dem. Jag längtar efter dem först när de finns. Inte innan.
Så att jag ibland kanske är lite gnällig i mitt föräldraskap beror antagligen på att jag blir gnälld på när jag inte tar hand om barnet precis lika mycket som hon gör. Jag kan ju inte säga detta rent ut, men jag har gett henne ett barn för att hon ville det och då känns det lite sådär att bli gnälld på och inte bli visad någon tacksamhet."
Själv har jag bara pratat med en man som inte velat ha barn, alla andra har velat bilda familj och verkligen sett fram emot det. Visst att män inte har riktigt samma biologiska klocka och ofta inte känner stress lika tidigt som kvinnor men jag känner verkligen inte igen mig i bilden av att män inte vill ha barn. Tack och lov.
Som tur är så har jag inte valt att skaffa barn med en sådan man som han jag citerat ovan, för min man är otroligt engagerad och har varit lika drivande i barnfrågan som jag har varit. Han engagerar sig i graviditeten, tar lika mycket ansvar som mig för allt som behöver ordnas och knyter an till barnet i magen. Sin son. Klart att det är svårare att ta in allt när man är den som inte bär på barnet men att pappan inte kan knyta an förrän barnet är ute känns som en seglivad myt. Jag vet att min man inte är unik utan att den absolut största majoriteten faktiskt verkligen ser fram emot att bli pappa och inte bara skaffar barn för att "kvinnan vill ha ett barn så jag får väl ge henne det då".
