Varför vill inte killar ha barn?

Jag tror att många killar inte är helt nöjda med sin partner.

När jag var tillsammans med mitt ex hade jag en enorm längtan efter barn. Men inte han. Vi var så unga, jag var 18 och han 19. Idag är jag glad att jag inte fick barn med honom. Sen träffade jag min man. Jag hade inga tankar på barn, kände ingen lust överhuvudtaget. Visst pratade vi om det ibland, jag var nyfiken på vart vi stod med varandra. Han var inte redo då, inte jag heller. Just för att min man då, satt på behandlingshem. Direkt när han kom ut ville han att vi skulle slänga mina p-piller åt skogen, för då var han redo! Jag kände då att jag också var redo. Men det var han som ville, och det var han som tog steget till bebisverkstan. Idag har vi en son på 2 år :)

Jag vet inte om någon har nämnt det, men en del killar kan också ha väldigt starka värderingar, som väger tyngre än den biologiska klockan. En av mina föredettingar ville helt enkelt inte sätta barn till en så otäck värld. (Sen träffade han i alla fall långt senare en tjej som redan hade barn sedan förut, så han slapp ju inte ifrån papparollen...)

Killar är såna helt enkelt. Jag närmar mig 40 och inser att jag snart får ge upp hoppet om barn. Har aldrig träffat en kille som velat ha barn.

Pratade med en barnmorska jag känner som sa att man måste luras (låtsas att man äter p-piller eller så) det är tydligen så man gör. Jag tycker det känns lite fult, men det är tydligen ett måste för kvinnor att göra så annars skulle mänskligheten dö ut.

Är det så man gör fast ingen pratar om det?

Min make ville inte ha barn, men när klockorna började ringa att nu är det sista chansen för ett, så satte vi oss och pratade igenom det hela. Vi pratade i flera månader till och från om det hela. Då jag har ett sen tidigare så pratade vi om allt. Tillslut så gick han med på det och nu underverket det bästa som hänt honom. Vi är jämnställda föräldrar anser jag iaf. Vi delar på hushållssysslorna, då det viktigaste är att ta hand om underverket inte jobba som piga hemma. Sen är det viktigare att den som är hemma är utvilad, då det viktigaste i vårat liv är underverket och ett jobb är bara ett jobb och det finns många fler där ute, men underverk finns bara ett och vi är ansvariga för att ge den bästa uppväxten och uppfostran.

Man kan inte förstå hur häftigt det är att hålla sitt eget barn, innan man gör det. Hur underbart det är att se sitt barn le mot en varje gång. Hur mycket man kan älska en annan människa innan man får ett eget barn.

Har samma fråga men tyvärr inte mycket mer till svar... som inte låter som en undanflykt skapad enbart för att lugna min egen sinnesro.

I vårt förhållande är det killen som velat ha barn mycket mer än jag,och då är han yngre än mig också . Nu håller vi på å försöka,hoppas det händer snart!!!!

Det beror nog mycket på personlighet. Sedan sägs det ju att tjejer ligger före i mognaden osv,oftast därför tjejer dras till äldre killar,sägs det ju iaf.

Jag tror det har med ålder att göra till viss del, många kvinnor vill ha barn tidigare än männen och upplever då att männen inte vill ha barn, tror att barnlängtan för männen kommer till större grad efter 30-35 mot kvinnors 20-25.
Detta är naturligtvis inte för alla men lite generellt, männen känner sig redo senare i livet. Sen finns det såklart de män som aldrig vill ha barn, men det finns även kvinnor som aldrig vill ha barn.

Sen finns det de män som inte träffat rätt och då inte vill ha barn, sen kanske de träffar rätt och skaffar barn direkt. Finns säkert hur många anledningar som helst, och naturligtvis finns det de män som vill ha barn över allt annat.
Jag har en vän, han har velat ha barn i flera år men inte träffat någon kvinna som vill ha barn med honom, för honom är det en stor sorg.

Sen har vi min sambo som innan mig hade ett par års förhållande där kvinnan ville ha barn och han ville absolut inte ha barn, han kunde aldrig ens tänka sig att skaffa barn på kanske 10-15 år.
Sen träffade jag honom, han var då 22 år och jag förstod att han inte var så sugen på barn, jag är några år äldre och hade redan barn men ville gärna ha ett till. Efter att vi varit tillsammans 1 månad bad han mig plocka ur spiralen och att vi skulle skaffa barn... Sen var det han som längtade tills att jag blev gravid, och som grät 5 månader senare när det blev plus på stickan. När han träffat nån han kände var rätt så ville han verkligen ha barn trots sitt motstånd innan, tro mig när jag blev förvånad över hans helomvändning, och jag som mest i förbi farten sagt att jag gärna ville ha ett barn till. Det var helt hans beslut även om jag inte var sen att hoppa på tåget.
Snart är vårt barn 1 år, och han vill ha ett till men nu är det jag som bromsar.