Då Var Jag Långt Bortom Mig Själv

 
När jag var ett litet barn
imiterade jag en kerub
Jag trodde jag fallit från ett moln
en dag då solen var borta

Jag hade önskat att mina skapare
skulle värma mig
Men de såg mig inte ens
från sin fallna himmel

Så jag bad till Gud istället
han fanns alltid där
som en slöja kring min själ
även då jag kastade hagel på änglar

*

När jag blev en flicka
imiterade jag en cirkusprinsessa
Utan varken skyddsnät eller förstånd
gjorde jag konster i luften

Ni kanske kan tänka er
hur blåslagen jag blev

Och alltid var det någon
som klippte av linan
precis när jag lärt mig balansera

*

När jag blev en tjej
imiterade jag Ronja Rövardotter
Gav mig ut på ensam färd
utan att finna varken Birk
eller grönskande vitsippsängar

Jag fann bara vilseledande
björnspår
i smutsig januarisnö

Vildvittrorna klöste i mitt huvud
när jag satt fast i trollskogen
insnöad och längtade
efter en trygg modershand

*

När jag blev en kvinna
imiterade jag en rocksångerska
utan att ens förstå
hennes brustna hjärtmusik

Men vad gjorde väl det
när vi rökte ihop varje kväll

Hennes sorgsna toner ljöd i varje bloss
när jag gjorde allt för att passa in i bilden
vars fotograf jag alltid avskytt

*

När jag blev vuxen
imiterade jag en fönsterputserska
Hela dagarna slet jag
för att få bort all intorkad smuts

Tillslut fick jag bort skiten
och då föll stegen

Men inte skulle jag ge upp
då när fönstret var rent
och hjärtat nygipsat

*

Nu är föreställningen slut
och jag börjar likna mig själv -
en fallen cirkusprinsessa
som börjar förstå rocksångerskan
och som funnit sin Birk
i det nyputsade fönstret

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-06-09 21:39
Mina dikter kommer ev. att finnas på asfalt.org framöver. Heter Magnetic North där. / L