Att förlora ett vuxet barn, någon mer som gjort det?

Hej!!

Beklagar din/er stora förlust!!
Vår flicka var lite drygt 2 år, så hon va inte så stor!!
men precis som du säger så spelar inte åldern någon roll!!
D är ju alltid våra barn, oavsett ålder & smärtan är densamma!!!

Jag är med i en förening som heter febe, D är en förening som
vänder sig till alla som förlorat barn, oavsett ålder.
Där tror jag du kan hitta många att prata med
 & få stöttning av!!!

www.febe.net

Ta hand om dig,
många stykrkramar.........
/maria,mamma till
änglaprinsessan Alice             

 Jag känner så med dig,
 Har inga ord till tröst, vet av erfarenhet att det är fruktansvärt svårt och att man faktiskt måste lära sig leva med smärtan och saknaden. Jag skickar dig all den omtanke jag kan och hoppas du kan ta en dag i taget, det är så jag fortfarande måste göra för att orka med vardagen.
( Miste min son 20 år i en våldsam olycka för 9 månader sedan, ingenting är som förr och kommer aldrig att bli det.
Fast det kanske är länge sedan känns det som igår. Fick hans deklaration nu  och allt rasade igen.
Smärtan i mitt hjärta lämnar mig inte och nätterna är en enda mardröm. Tårarna rinner varje dag ibland mer ibland mindre,  tomheten och saknaden  tar andan ur mig och lämnar en oerhörd  förtvivlan som jag inte  kan hantera än.

Jag finns här om du skulle behöva det.

Kramar
från en i samma sits

Jag förlorade min älskade dotter i tsunamin 2004 .Hon var 22 år och jobbade i Khao Lak.

I Oktober 2004 sågs vi sista gången,vi kramades och sa vi ses i mars.

Den sista mars kom hennes kista hem till Sverige.Sorgen och saknaden är fortfarande

enorm men man lär sig leva med den. Kramar från en änglamamma   

Jag förlorade min Daniel den 6 februari 1991. Han var arton år då. Jag har skrivit massor om det under årens lopp, men kan ej skriva mer just nu.

www.vsfb.se finns om man vill komma i kontakt med andra som förlorat barn oavsett ålder eller orsak. De har samtalsgrupper irl och på nätet. De har gett mig både kraft och styrka när man mött oförstående odrabbade och det är skönt att känna igen sig hos de drabbade i sorgen.

Kram

www.lindaefraim.com

Jag har istället förlorat en bror. Han  skulle fylla 20 och jag skulle fylla 21år

Min 25-årige son avled för två och en halv vecka sedan. Han mådde psykiskt dåligt och var tvångsintagen för det. När han med två kvinnliga vårdare skulle på en fysisk undersökning, sprang han ifrån dem, över en äng och över en väg där han blev påkörd av en lastbil. Det är bara för tungt att ta in,

Kramar Linusa!

Hej! Läser förfärat igenom era inlägg, det finns alltså fler... Jag är inte änglaförälder, men min syster är. Hon förlorade hastigt sin, över allt älskade 18-åriga dotter, i somras, då dottern var på utlandsresa. Tiden efter det har varit kaos, men samtidigt strukturerad då vi fokuserat på praktiska saker.. Först att få hem min systerdotter, hennes tillhörigheter, sedan begravning.. Etc. Nu är allt sånt klart mer eller mindre, o vad gör man nu?? Saknaden för min syster är ju total... Hur hjälpa henne att gå vidare?? Vi har varit hos henne dygnet runt sen detta hemska hände. Lagat mat, åkt ut på små utflykter... Som tur är har hon två mindre barn, det är de som gör att hon kommer upp på morgonen och tar sig igenom dagarna.. Kram

Jag beklagar verkligen sorgen. Skickar tröstkramar.

Vad hände med din son? Beklagar sonen