Hej på er,
Jag har kikat in i tråden några gånger, men aldrig riktigt haft tid att skriva något eget. Men nu så! 
Det vore kul att se en lista över alla er som brukar hänga här i tråden - hur gamla ni är, BF, barn nr..., var ni bor. Hakar ni på om jag börjar?
Kalaspuffan - 34, BF 12/3 2011, barn nr 1, Sthlm
...
...
Tack alla för att ni har hakat på listan - jättekul att få en minipresentation av alla och att se hur vi "ligger till"!
Nästa vecka har vi tid för KUB-testet. Önskar att jag inte var så orolig, men jag kan inte sluta tänka "tänk om vi hamnar på hög sannolikhet"... 
Jag inbillar mig också att om bara detta går bra, så ska jag aldrig mer oroa mig för något mer med graviditeten. Men jag kommer alltid hitta något nytt... 
Hur är det för er andra, har n gjort det (testet, alltså)? Hur kände ni innan?
En annan sak...är det någon mer än jag som känner att ert hjärta beter sig lite konstigt? Det känns som det slår dubbla slag med jämna mellanrum, när som helst på dagen (alltså INTE utlöst av fysisk ansträngning). Någon som känner igen det?
Riza, tack för ditt svar! Är det det det är (oj, vad många "det"! ) - hjärtklappning? Det känns liksom lite kittlande i bröstet och om jag känner på hjärtat så känner jag att det slår normalt, men så helt plötsligt känns det som det slår svå snabba slag, istället för ett vanligt.
Hejåhå - skönt att du ser det positivt! Är du inget nervös inför resultatet?
Hej på er,
Måste bara skriva av mig lite... idag gjorde vi KUB:en, som jag varit så orolig för. Och det gick jättebra!! Vi fick se en livlig liten krabat där inne, som hoppade och skuttade för fullt, hade två armar och två ben och världens sötaste lilla näsa. Sannolikhet för kromosomavvikelser (de 3 de kollar efter)? 1: 20 000.
Jag är så väldigt glad och lättad!!
Hur vet man egentligen att det är graviditeten som börjar synas, eller om man bara har gått upp lite i vikt? Själv har jag tränat 3-5 ggr/vecka tidigare och var i rätt bra form innan jag blev med barn. Men så sammanföll mina mest illamående månader med semester, och semester för mig = noll träning. Plus att jag bara har ätit det som jag har klarat av (till skillnad från väldigt nyttigt tidigare).
Nu känner jag mig lite fläskig och byxorna sitter åt mer än innan sommaren. Jag vet inte om det är bebben, eller mitt osunda leverne? Jag är i v 13 (eller 14, lite oklart verkar det som...).
Hur är det för er andra? När var ni helt säkra på att det var graviditeten som började märkas?
Jag ser att ni har skrivit en hel del om jobb kontra graviditet... när är egentligen "normalt" att man berättar?
Jag känner mig rätt nervös, med tanke på att jag bytte jobb så sent som i våras och hade därmed bara varit anställd i en månad då jag blev gravid. Således är jag fortfarande provanställd... 
Allt tyder på att de är nöjda med mig, men jag är ändå orolig för hur de ska reagera... och nu känns det som jag vill dra ut på att berätta det, så länge det bara går...
Hej på er alla,
Jag önskar att jag hade möjlighet att hänga med mer i tråden, men det blir oftast bara på helgerna som jag har tid att gå in och kolla. Jag gör i alla fall mitt bästa för att hänga med!
Det känns bra att läsa om hur ni andra upplever detta stadie av graviditeten, även om det kan variera lite. Jag har själv börjat noja över att det inte syns ett dugg på mig (går in i v 16 imorgon). Eller, rättare sagt, jag har blivit lite fläskigare över magen, men om jag håller in den så syns ingenting. Och inga rörelser har jag börjat känna. Men det verkar vara så de flesta av er upplever det också (förutom Hejåhå då som har en fin kula ).
Häromdagen, när jag var frustrerad över att inget händer med magen, fick jag för mig att jag skulle mäta mitt mått runt om och till min förfäran/glädje insåg jag att jag har ökat hela 4 cm på osannolika 3 veckor! Ha ha, helt sjukt! Men visst, NÅNTING händer i alla fall. Det påstås ju att midjan ska försvinna... Jag har ändå inte gått upp mer än ca 1,5 kg.
Hur ser det ut för er andra med mage, viktuppång, fosterrörelser?