30+ som väntar första barnet i början av 2011

Hehe jag och sambon var bjudna hem till några vänner i kväll för att kolla in deras nya hus, eftersom det ligger några mil utanför stan så vi behövde bil tänkte jag att alkoholbiten inte skulle bli något problem, hade även sagt tidigare på dagen att jag hade magkatarr, men när vi väl kom dit fick vi frågan vad vi ville ha att dricka, öl, vatten eller läsk, sambon tog en öl och jag bad om läsk. När sambon gått ut men drickan till trädgården bytte jag om från kjol till byxor och tyckte att min vänn slängde en förstulen blick på min mage, en liten stund kom en viskande undran, "det är inte så att du är med barn va?" Haha vad svarar man på det, jag var tyst ganska länge och sen var det ju bara att erkänna, fick en kram och sen blev det mycket babysnack resten av kvällen, så nu känns det faktiskt mera verkligt, när man får prata med någon om det :)

Grejen med magen är väl att jag tidigare alltid varit väldigt smal, och mina vänner ser mig i deras huvud fortfarande som smal fast jag de senaste åren gått upp ganska mycket, och jag har alltid varit noga med att försöka dölja mina extra kilon, men nu när hon såg magen "live" och den dessutom har börjat svullna upp väldigt mycket på kvällarna så trodde hon säkert att jag var längre gången än jag faktiskt är hahah men det bjuder jag på :)

Oj, oj, trots bara läskdrickande igår vaknade jag idag och känner mig riktigt redigt bakfull, ont i huvudet, yr, skakig och illamående, men ändå med ett leende på läpparna, verkar som det skall börja på ritkigt nu.

Jag skall nog berätta för föräldrarna i slutet av helgen nu, och kanske syskonen också, eller så får de vänta ett litet tag till, trodde det skulle bli jättesvårt att hålla tyst, men nu går jag mest å myser med min lilla hemlighet

Hej.

Jag blir 32 i höst. Gravid i vecka 9. Tagit oss 1,5 år att bli gravida. Skulle precis börja med hormonsprutor inför insemination när det tog sig spontant. Beräknad till 5/2 2011. Nervös för precis allt.

Mår illa hela tiden om jag inte äter så har redan lagt på mig 3 kg - tyvärr inget man kan skylla på det lilla 1,6 cm stora embryot. ;)

Har bokat privat KUB till vecka 14, pga min stora oro för att allt som kan gå fel ska gå fel.  Frågan är var man drar gränsen för att ta Fostervattenprov. De säger ju att de rekommenderar att man gör det om det är större risk än 1/300. Men samtidigt har ju FP en risk på 1/100 att det blir MF. Så jag tycker det känns jättesvårt om man skulle råka hamna på säg 1/250. Hur skulle ni göra?

Tycker att jag känner av lite mera "växtvärk" i magen idag, det känns annorlunda mot den molande mensvärk som jag haft lite lätt till och från, nu sträcker och drar det mer, hoppas knyttet växer på bra därinne :)

Det växer alldeles säkert!
Det är inte förrän nu som jag börjat njuta helt av att vara gravid. Känner mig inte orolig utan bara förväntansfull! Jag var och badade igår och såg både höggravida och färskingar som ammade! Man ser dom överallt numet :)

Ja jag har nog inte riktigt till 100% förstått det än, kan liksom inte riktigt lita på det än, men nu vet två kompisar om det och jag funderar på att berätta för mina föräldrar idag och då kommer det nog kännas mera verkligt :)

jag hoppar in i denna tråden :) Jag är 30 år (är inne på mitt 31 år) och väntar första barnet efter ca 2års försök. Bf är 14 januari. Har fått en liten kula på magen redan och det är svårt att dölja att jag är gravid :)

Har velat vänta till v12 (är i v.12+ nu) fast när vi har berättat så har släkt och vänner har de sagt att det har vetat om det rätt så länge för att det syns. Än har jag inte sagt ngt till chefen på jobbet.. tänkte vänta tills efter semestern, 2 veckor kvar tills dess, fast det kanske inte går att dölja så mycket längre till i pösiga kläder.. hehe.. Funderar på KUB och Fostervattenprov, fast jag vet inte riktigt vad jag eller min sambo har kommit fram till. hm.. Får se vad som sägs hos BM.

Välkommen Daniela!

Har varit och berättat för mina föräldrar nu, det blev lite gråtkalas och mamma sprang och letade fram en 36-år gammal namnbok Men inte sjutton känns det mer verkligt för det, vet inte vad som skall till för att jag verkligen skall tro på det hela! Blir väl i mars när barnet tittar ut