30+ som väntar första barnet i början av 2011

Tyvärr är min förkylning riktigt seglivad! Drygt!

Tycker faktiskt att jag är hungrigare nu jag med, problemet är fortfarande att jag inte är sugen på lagad mat. Jag vill helst bara ha smörgås & godis! Men naturligtvis äter jag ju mat och inte godis (bara...) även om jag inte är sugen. Lite konstigt bara att det ska sitta i så länge...

Ett fasligt liv där inne i magen nu  

Har inte varit inne här på ett tag nu men nu är det dags! Är i vecka 24+5 idag och var hos bm i tisdags. Tyvärr hade jag lite för högt blodsocker och var på en sk glukosbelastning igår. det var INTE gott alls att dricka den sörjan! Det gick bra och värdet var normalt så jag hoppas innerligt att det bara var något tillfälligt. Nu är det bara att tänka på vad man stoppar i sig samt röra på sig!

Jag har en livlig krabat i magen, känner av riktiga buffar på utsidan!  Det känns högre och högre upp också så jag märker att livmodern växer!

Jag fick också börja äta järn, äter Duroferon 1 tabl/dag. För övrigt inga krämpor alls.

Ska till Ullared i morgon och shoppa! Jag gissar att det inte går att hålla tillbaka nu så det blir nog en del bebisgrejer handlat  För övrigt så har jag köpt en del begagnat på blocket vilket är kanonbra!

Rundabullar: jo kanske lite bättre samma rethosta dock. Har minskat dosen hostmedicinen till hälften, så nu mår pyret bättre. :)

Här är allt bra bortsett från att jag också har börjat käka järntabletter - Niferex - men blir inte särskilt hård i magen av dem, snarare tvärtom. Det är en bra grej då jag verkligen behöver få fart på stackars magen... :S  Ja just ja, min ischiasnerv har också börjat bråka med mig, speciellt när jag suttit en längre stund. Någon fler som har problem med den och som vet hur man kanske kan underlätta besvären?

Annars så har jag precis börjat uppleva att magen börjar vara lite i vägen så här i v 27, jag promenerar lite långsammare och har insett att jag går lite mer bredbent än vanligt! Haha! Måste se kul ut att jag gör det redan nu... :P   Sen är det disco i magen till och från hela dagarna - han är helt galen därinne! Ibland ser det ut som att det ska komma ut någon form av alien genom magen, ser sjukt roligt ut! :D

Jepp, hittade ett par bilder. "fask ischias" är ganska vanligt bland gravida. Det är inte nervroten som kommer ikläm, utan en muskel i benet som lätt blir spänd och börjar trycka.

1.Stretcha framsidan av låret. Tex genom att ligga på sidan och med knäna ihop föra det över benets häl mot rumpan och stöda med samma hand kring vristen. Du känner säkert till hur, man kan göra stående också. Viktigt att hålla fast 1min per ben och inte vålda, utan låta muskeln stäcka upp långsamt, så den inte spänner emot.

2. Stretcha baksidan av låret. tex genom att ligga på golvet och föra upp ena benet rakt mot taket, stöda med händerna runt vaden eller knävecket. 1min per ben. 

3. 

Det här är en sned muskel, inte baksidan av låret. 1min per ben

4.
En annan som också kan vara bra och få djupa muskler i låret att töjas och slappna av. 1min per ben.

Annat som kan hjälpa är att se till att inte få kallt och att dricka tillräckligt. Om du har tendenser till sendrag så kan det liksom addera till smärtan.

Det hjälper inte för alla, men det kan hjälpa, hoppas! 
 

Rundabullar: TACK så jättemycket för tipsen - ska testa nu innan jag går och lägger mig! :D  
Jag tror inte att det är foglossning då det är skönt att massera muskulaturen och att det inte känns där själva fogarna sitter, och så är det så precis där ischiasnerven går. :)  Men precis som du säger så tror jag på "falsk ischias" och inte riktig eftersom jag tvivlar på att jag har några kotförskjutningar som är den största orsaken till "riktig ischias".  :) 
Nä, nu stretcha! :P

Hej alla!

Jag är verkligen fasligt dålig på att uppdatera mig här märker jag :)

Idag var vi hos BM och fick lyssna på hjärtljuden :) Allt lät väldigt bra (men högt, det var ingen dålig volym inte ;))
Kul för sambon att få känna sig lite mer delaktig än bara genom UL.

Jag har äntligen börjat känna också!
Det var ingen tvekan förra veckan. Jag lade mig som vanligt på magen för att sova, men det var någon som inte alls tyckte det var ok och började böka runt rejält!
Nu när jag "vet" hur det skall kännas, har jag insett att jag har känt tidigare men inte velat tro på det eller tagit det för tarmrörelser.
Spännande är det iaf! :)

Vi kollade även blodtryck idag vilket var bra. Järndepåerna var också bra tydligen, men hon vill att jag skall börja med en tablett varannan/var tredje dag just för att inte tömma depåerna under graviditeten, men egentligen skulle jag inte behöva ta dem för depåerna räcker hela vägen fram som hon sade.

Så min trötthet berodde antagligen på hormoner. Och anledingen till att jag får lite yrsel och blir kraftlös ibland, kan bero på att jag är känsligare för lågt blodsocker och kanske borde äta på varje rast istället för bara på två av tre.

Men allt vara bara så bra det kunde bli egentligen, både med mig och liten :)

Vägde mig idag också, och det var ju en mindre imponernade siffra, men jag ser det bara som ett riktmärke numera. Så länge jag mår bra är vikten inte avgörande.

Rundabullar skrev 2010-10-19 23:51:57 följande:

Niiskuneiti: Börjar förkylningen ge med sig? 4 veckor är ju jättelänge att vara krasslig!  

Tjejen 74: Är det nåt annat instrument som bm mäter hjärtljud med? Min läkare har bara slagit på ljudet på ultraljudsmaskinen och så ser man direkt rytmen och hör hjärtljuden. Men vi ska på hjärtultraljud och extra detaljultraljud på måndag, så då kanske de har nån specialare för att se hjärtat tydligare eller?

Jag har varit blodgivare rätt länge och ibland ätit järntabletter, men alltid blivit jättedålig i magen av dem. Nu har jag i ett par veckor redan försökt äta så mycket järn det går+c-vitamin. Hoppas jag slipper tabletter!  Hittills känner jag mig pigg, men det är ju först om 1-2veckor som kroppen verkligen börjar dra extramycket järn..hoppas reserverna ska räcka.

Sensa, vad jag är glad att du också känner fosterrörelser! man går ju liksom lite och väntar på det. Härligt att allt såg bra ut på kontrollen!

Vi var på uppföljning till specialisten idag. Det känns som vi är på UL jämt, med normalt är 1gång/månad, men nu har vi ju gått 2 gånger extra då vi fick så dåliga KUB-siffror. Nu kollade 2 läkare igen. Mätte allt som går att mäta, tror jag. Längden på näsan och avståndet mellan ögonen, flöden till och från moderkakan och många andra ställen. Allt såg perfekt ut.

För första gången kunde jag känna en spark samtidigt som vi såg på UL! Jättehäftigt! Annars känns det nästan lite otroligt, när man ser hur bejbisen sprattlar på UL, men man känner inget.

Största nyheten var att båda läkarna var övertygade om att det var är flicka. Och den läkare som gjorde UL för 1mån sedan sade att det troligen är en pojke. Vår egen vanliga läkaren har inte kunnat gissa, för bejbisen låg fel till när vi var hos honom.

Specialisten sade såklart att det föds barn som har DS och har sett perfekta ut på UL, men inga indikatorer tyder på det. Vill vi veta säkert måste vi göra fvp, men vi behöver inte veta säkert. Har barnet DS så har det ändå inget problem med hjärta, nacke, ben eller motoriken och vi vill inte ta bort det även om det skulle ha downs. 

Kändes jätteskönt med uppföljning ändå och det var med lätta steg vi fikade och tog en långpromenad i solen innan sambon måste tillbaks till jobbet.  

Rundabullar: många UL det blir för er! Här gör man bara ett i normalfall. Vi har gjort ett extra hjärtUL, fick åka till Uppsala för det. Men vad skönt att det ser bra ut  Vi tänker också som er angående barn med downs, skulle aldrig välja abort för en sån sak. Men vi har heller inte kollat det med några som helst tester då jag inte är i riskzonen än. Eller, ja, hjärtultrat då kanske, för många med DS har hjärtfel och vårt barn har åtminstone inget allvarligt hjärtfel vad de kan se (men det UL gjordes ju av andra skäl).

Tycker det är besvärligt med yrsel och trötthet, dessutom sover jag dåligt om nätterna, även om jag inte sover nåt extra på dagen. Ont har man och klumpig börjar man bli!  Men det känns som helt normala gravidkrämpor, så jag känner mig pigg ändå. Måste dock bestämma mig tills i morgon hur mkt jag ska gå ner i tid. Har bestämt mig för att inte jobba heltid för att få ta det lite lugnare, må bra och njuta av graviditeten! Tror också det kan vara bra i förebyggande syfte. Ibland känner jag att det kanske är lite "onödigt lyx", men varför inte unna sig det om man kan? Det är bara frågan hur mycket man nämns gå ner i tid, klart man inte vill förlora för mkt pengar... Ska prata med chefen i morgon och se vad han tycker om mitt förslag (att gå ner i tid har han sagt ja till, men vi har inte hunnit kolla på nåt nytt schema än).