30+ som väntar första barnet i början av 2011

Så, nu har jag läst ikapp mig lite.
Det verkar som om alla mår bra och magarna växer så det knakar!

På vårt senaste besök hos BM konstaterades det att jag skulle börja med järntabletter i förebyggande syfte.
JAg har fortfarande bra värden och bra depåer, men hon sade att hellre att jag tar en tablett var tredje dag, än kör slut på alla reserver inför förlossningen. Så det gör jag nu, tar en tablett var tredje dag.
Annars är allt bara finfint! Har gått upp 10 kg totalt, om det inte har blivit liter mer nu. Den 22 är det dags för besök igen.

Har fortfarande inga problem med fogar vilket jag är jättetacksam för!
Hur är det med er andra?
Jag bara väntar på att det kommer.

För tillfället är jag arbetslös men kommer börja jobba den 17 januari igen, som det ser ut nu af. Fram tills dess skall vi göra iordning barnrummet. Vi har ännu bara köpt lite kläder. Vagnen är visserligen beställd, men kommer först i feb.
Vi väntar med att köpa säng osv till barnrummet tills vi fått det målat och klart. 

Hmm, dethär med citat verkar inte fungera så bra, jag fick inte med någon text alls.

Det låter inte trevligt med sammandragningar. Jag har känt av det någon gång, men verkligen inte ofta.Och här fick jag visst med hela texten!

Jag är väldigt varm av mig numera, vilket inte alls är normalt, men vet att det beror på den ökade blodmängden.
Hoppas allt står rätt till och att det inte är något konstigt med temperaturen!
 

Känslan av att vara smidig saknar jag också!

Ibland när jag vaknar på morgonen märker jag inte ens av magen, känner mig inte alls gravid, men så snart jag reser mig så "faller" liksom allt på plats och man känner sig lika smidig som ett kylskåp. :) 
För att inte tala på när man skall ta på sig strumpor eller skor.
Om det är såhär det känns nu, hur kommer det inte kännas senare då? ;)

Vi har inplanerade föräldragrupper men de startar först i januari. Tror vi kommer bli erbjudna att deltaga i profylax lite längre fram.

Jag har BF 13 mars så det är ett tag kvar för mig.
 

Någon som börjat fundera på förlossningen än?

Jag har lite småfunderingar kring hur det fungerar med hemgång om man är förstföderska och allt går som det skall.
Vad jag förstått så har omföderskor möjlighet att gå hem som tidigast 6 tim efter förlossning, men hur är det som man är förstföderska?

Skall till BM nästa vecka men om jag känner mig själv rätt så kommer jag inte komma ihåg att fråga detta. ;) 

Jag vill hem så fort som möjligt, trivs inte alls att sova borta eller vara bland okända. För mig innebär det endel ångest så jag ser helst att jag får komma hem så fort som möjligt.

Jag har funderat lite på det där med bedövning också. Jag vill verkligen försöka undvika alla former av sprutor så långt det går, så jag hoppas jag klarar det med hjälp av lustgas, andning och ev TENS. 

 

Får hoppas det är likadant i Göteborg då :)
 
Tror vi kommer få möjlighet till studiebesök men jag kommer aldrig ihåg att fråga något.
 

Hoppas det går vägen för dig då med snitt!
Det är ju inget lätt beslut, ett stort ingrepp, men jag är övertygad om att var människa mår bäst av att själva kunna välja utifrån sin egen situation.

Jag har själv funderat i de banorna då jag är oerhört rädd för att spricka helt sönder och samman, men jag har ännu inte vågat ta upp det till diskussion.

 

Förstår inte att det ens skall upp till diskussion i ett sådant fall. Din väninna hade ju uppenbarligen redan haft besvär pga för trångt bäcken, varför då ens ifrågasätta en sådan önskan?
 
Jag tycker det är beklämmande att inte var enskild individs önskan ligger till grund för beslut, istället för en uppfattning som grundar sig på "hur det alltid har varit". 

Din kommentar om prestige håller jag med om, inte bara vad det gäller att föda vaginalt utan även när det gäller amning/ersättning.

 

Jag tror definitivt de allra flesta blir bra föräldrar oavsett man föder vaginalt eller ammar/inte ammar.
Jag kan känna att barnet ofta glöms bort i allt detta.
Ingen kan övertyga mig om att "så som man alltid har gjort" är liktydigt med det bästa för alla barn. Det handlar om så mycket mer.
En stressad mamma är i det tillfället inte en bra mamma. Stress kan påverka både förlossning och amning negativt, för att inte tala på den första tiden tillsammans.

Det finns alltför många som anser sig ha rätt att lägga sig i och ifrågasätta andras beslut, utan att för den skull ha barnets bästa för ögonen.
Jag kommer alltid känna att det som är bäst för ett barn är en mamma som mår bra och som får stöttning i det val hon väljer, när det gäller förlossning och amning/ersättning. 
Sedan skall ingen annan lägga sig varför man gjorde på ett visst sätt, det är upp till var och en.

Hoppas du får ditt snitt och kan släppa ångesten!

Själv har jag alltid känt att jag inte vill amma. Jag vill inte ens testa. För mig känns det enbart fel.
Jag är öppen för att jag kanske ändrar mig när förlossningen väl är över, men det står redan i min journal att jag inte skall amma.
Detta ses ju inte heller med blida ögon, men för mig är det rätt beslut.
 

Man får ibland känslan att ett barn bara har EN förälder, och det är mamman som ammar. Den andra partnern, vilket kön det nu är, räknas liksom inte för den ammar inte.
För mig är det en självklarhet att även partnern har en lika stor föräldraroll och är lika viktig som den som ammar.

Vad det gäller mitt beslut att inte ens testa amning, så har jag blivit ifrågasatt inte bara en gång, utan ett flertal gånger men tack och lov inte av min BM.  Jag nämner det inte längre för jag orkar inte att folk lägger sig i mitt beslut, ett beslut om rör mig, vårt barn och ingen annan, så jag hade räknat med värsta reaktionerna här :)

 Vi hade också den uppdelningen först, att jag inte skulle vara hemma så länge utan min sambo och jag skulle dela upp ledigheten mellan oss, men nu blir det inte så tyvärr.
De reaktioner jag fick när jag berättade det, var också "men, hur skall han klara det om du skall amma?". När jag då berättade att jag inte alls skall amma, fick jag höra både det ena och det andra istället, så jag begick två fel. Men jag är övertygad om att partnern klarar jobbet lika bra som den som föder ;)

Och känns det rätt för dig och din partner att du går tillbaka till jobbet så tidigt, kan det ju inte bli annat än rätt! :) 

God fortsättning till dig också!

Vad skönt för dig att vara ledig! Antar att det är enda tills det är dags då?
Själv skall jag börja jobba 17 jan igen, så länge jag orkar.
Har gått hemma sedan 1 dec och jag klättrar verkligen på väggarna :)

Annars är det bara finfint här, förutom att jag tycker att tiden går så otroligt sakta!
Har egentligen jättemycket kvar att göra, men det känns som om jag har hur mycket tid som helst på mig så jag tar liksom inte tag i något.

 

Ja då har du inte mycket tid på dig!

Låter som om du har fullt upp ända in i det sista! :)
 

Jag har BF 13 mars så jag kommer inte hinna jobba så mycket, men förhoppningsvis iaf 1½ mån innan det blir för tungt med skiftgång och nattjobb.

Svärmors kille ringde idag och erbjöd sig att hjälpa till med barnrummet, så nästa helg kommer han hit och fixar hela rummet. Helt plötsligt blev det lite brått med att fixa lådor till alla böcker osv vi har där inne. Jag är en riktigt boksamlare!

Skall bli skönt dock att få hjälp av en riktigt snickare med allt! :) 

Försöker få liv i tråden!

Hur är det med alla här?

Jag valde att inte börja jobba, går nu hemma och bara väntar.
ALlt är i princip färdigt för liten att bara dyka upp, rummet är färdigt och det nödvändigaste är inhandlat (har säkert glömt en massa).

Däremot har jag en massa annan sortering att göra, så jag har att göra på dagarna iaf :)

 

Foglossningen har jag också klarat mig utan, tack och lov, men däremot har jag samlat på mig en hel del vätska.
Har lite problem med ena ankeln som värker på kvällarna om jag gått för mycket, men utöver det så är allt bara tipp-topp!

Jag går in i v34 på måndag så jag har en bit kvar.

 Lite avundsjuk på dig lier1979! Din väntan är snart över :) Hoppas det går bra för dig :)

Quirall: låter trist med värken, men hoppas det känns bättre med vila :)

Tjejen74: Då är det dags för sig när som, lycka till och hoppas allt går bra :)

 Idag gjorde jag och sambon ett gemensamt ryck och slängde en himla massa skräp från vår lilla klädkammare.
En vända ned till soprummet gjorde mig alldeles svimfärdig, det var riktigt obehagligt. Har inte råkat ut för det tidigare, blev lite orolig men det gick över så jag bar en vända till.
Sedan var det stopp.
Väldigt obehagligt att inte kunna röra sig så mycket som man vill. Har ju inte ont någonstans så det är svårt att veta när man skall sluta. 

Jag får nog börja tänka mig för, är lite dålig på det.
Fick mig en tankeställare igår, så hädanefter kommer jag ta det lugnare och överlämna allt bärande osv till sambon. :)

 

Ja inte är man smidig inte :)
Våra madrasser står direkt på golvet men är ändå relativt hög så jag har tänkt att det kommer gå utmärkt ändå.
Men numera får jag rulla ur sängen ;)
Dags att leta reda på benen tror jag :)

Det är så skönt att få in lite nytt i hemmet :) Piffa upp det lite när vintern känns så lång, är ju underbart :)

Grattis! Måste vara en härlig känsla att kunna släppa den stressen!

 Väldigt vad alla donar och planerar och organiserar innan liten kommer :)

Här har vi precis blivit "färdiga" med litens rum, lite småfix kvar, klädkammaren är rensad men inte organiserad och sovrummet har fått nya hyllor och är nästan färdigt det också :)

Vi hade också planer på att måla om vardagsrummet, men vi tar det till sommaren istället. Känns som om det lätt kan bli lite mycket nu annars :)