Forum Pappagrupp - Gravid
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Min tjej är gravid och blivit ett monster!!!!

    Fre 2 jul 2010 03:03 Läst 130353 gånger Totalt 119 svar
    endagi­morgon
    Visa endast
    Fre 2 jul 2010 03:03

    Hej! Jag undrar om de är någon mer blivande pappa som har samma problem! Vi väntar mitt första barn :) hennes tredje :( Men hon har ju fan blivit ett monster :( humöret vänder fortare än va ja hinner blinka! Vad jag än säger är fel! Finna de någon mer som lever i detta just nu?? Jag älskar henne överallt annat o tänker självklart inte lämna henne! Men de börjar bli lite jobbigt! Och vi är bara i v 11. Mvh Pappan

FRÅGA BARNMORSKAN

  • Lör 30 jul 2011 08:38 #61
    DMG skrev 2011-03-15 22:22:13 följande:
    Jag hade det riktigt jobbigt med hummörsvängar i början, fram till v.18 ungefär var det totalkaos.
    Det har sakta försvunnit, eller så har vi båda blivit bättre på att hantera situationen.

    Nu är vi i v.20, senast idag fick hon ett utbrott och ville att jag skulle slå ihjäl personalen på Claes Ohlssons med en hammare om de inte hade en anslutning till en diskmaskin i lager...
    Jag försöker ju låta väldigt förstånde och hålla med henne, när jag innerst inne vet att det bara är hormoner som spökar.
    Viktigaste är nog att inte själv bli upprörd, för då rasar allt!

    Bara att hålla ut tror jag, i slutändan är det alltid värt det! :)
    20 veckor kvar nu!, here we go!

    DMG
  • Joline­s mamma
    Visa endast
    Tis 16 aug 2011 10:06 #62

    Underbar tråd ;)

  • timebo­mb
    Visa endast
    Sön 28 aug 2011 16:30 #63
    endagimorgon skrev 2010-07-02 03:03:01 följande:
    Hej! Jag undrar om de är någon mer blivande pappa som har samma problem! Vi väntar mitt första barn :) hennes tredje :( Men hon har ju fan blivit ett monster :( humöret vänder fortare än va ja hinner blinka! Vad jag än säger är fel! Finna de någon mer som lever i detta just nu?? Jag älskar henne överallt annat o tänker självklart inte lämna henne! Men de börjar bli lite jobbigt! Och vi är bara i v 11. Mvh Pappan
    Det finns fler böcker som du som blivande pappa kan läsa för att lära mer om hur kvinnan förändras. Min sambo läser "du ska bli pappa" som jag köpte till honom efter att jag tröttnat på hans "men oj vad trött du är" hela tiden. Ni grabbar behöver komma in i matchen, läsa på och vara ett stöd Våra hormoner och svängningar i humör rår vi inte över, och du som pappa kan hantera det bättre om du är påläst och vet vad som väntar.... Lycka till!
  • rockma­ssive
    Visa endast
    Ons 7 dec 2011 17:23 #64

    hej, min flickvän är i vecka 17 och hon är ett Monster med stort M!

    skönt att läsa det är mer än jag som har det jobbigt,
    men jag och min tjej har ej varit tillsammans så länge innan hon blev gravid så klarar man av denna period lär man klara alla hinder.

    det är ofta man känner att man vill ge upp, jag vet inte vad ja ska göra ibland.!
    jag förstår min tjej att det är jobbigt och man mår dåligt hela tiden, och i hennes fall så mår hon extremt dåligt och gjort det sen vecka 3-4 typ. så jag är införstådd med att hon inte orkar göra något.
    jag gör i stort sett ALLT i hemmet, jag diskar, lagar mat, vill hon ha nått så hämtar jag det, craving så sticker ja å handlar det, har inga problem att göra allt detta men får knappt ett tack för allt jag gör. ingen uppskattning alls.
    vet inte vad ja ska göra för det är inte kul att göra allt detta när de känns som hon bara tar mig förgivet.
    har självklart försökt prata med henne om detta. men det brukar sluta med hon blir arg på mig och skäller o skriker på mig å det slutar med att jag ber om ursäkt. tar ju väldigt mycket onödig skit ifrån henne.
    hur gör ni andra blivande pappor? tips från gravida? kmr aldrig lämna henne men man orkar ju inte hur mycket som helst. Min talan i förhållandet åkte ju med soporna ut och den har inte kommit tillbaka.
    Allt hade nog varit lättare om hon verkligen hade visat sina känslor för mig för det gör hon inte,
    hon säger ju att hon tkr om mig lite då o då. men inte verkligen att det är mig hon vill ha ett liv med, får nästan tvinga ut sånt ur henne, när ja ifrågasätter henne om detta så får man en utskällning och då förklarar hon att hade hon inte tyckt om mig så hade vi inte skaffat barnet och det är ju sant iofs, men jag känner ju att jag vill ändå få nått tillbaka efter allt jag ger hela tiden. gaah va mycket man skrev nu men det var skönt att få det ur sig även om man kanske inte får något svar. tack för mig :)

  • Tor 26 jan 2012 15:52 #65

    Hej,

    fantastisk tråd!

    Kan börja med att säga att jag har en fru som är gravid, med vårt första barn. Det är fortfarande helt färskt, hon är i typ sjätte veckan så jag misstänker att jag har mer att se fram emot på humörfronten

    Vi har båda två längtat efter barn, så jag har fortfarande svårt att tygla min glädje, vill gärna att hon ska må bra och vara lycklig över det som väntar, tyvärr så verkar hennes hormoner vilja något motsatt. Hon tar varje tillfälle att vara spydig eller elak, bäst hittills var nog när hon inte ville ha en förpackning med badskum och lite annat (tänkte det kunde vara skönt med ett lyxigt bad när man känner sig vissen ), den ville hon inte ha eftersom att hon då "skulle vara tvungen att känna tacksammhet". 

    I grund och botten är det svårt att sätta fingret på EXAKT vad det är som gör mig så frustrerad, jag vill verkligen vara med, hjälpa till, och göra livet så bra som möjligt för min fru, men på något sätt så spelar det ingen roll hur man beter sig, det blir "fel" iallafall. När jag sitter för mig själv och kokar inombords så överväger jag om det är rätt att kanske bara åka bort en helg, vara ifrån varandra en stund och ge både mig själv och henne lite andrum, men jag är livrädd för att något ska hända, antingen med henne eller med det som växer i hennes mage (eller både och), och skulle aldrig kunna förlåta mig själv om jag inte var i närheten. 

    Någon som har ett bra tips på hur man kan/ska/borde försöka förhålla sig? Är det ok att som man dra sig undan och helt enkelt låta henne vara i sin egna värld, eller är det elakt?

    MVH

    AJ 

  • Tor 9 feb 2012 15:49 #66
    endagimorgon skrev 2010-07-02 03:03:01 följande:
    Hej! Jag undrar om de är någon mer blivande pappa som har samma problem! Vi väntar mitt första barn :) hennes tredje :( Men hon har ju fan blivit ett monster :( humöret vänder fortare än va ja hinner blinka! Vad jag än säger är fel! Finna de någon mer som lever i detta just nu?? Jag älskar henne överallt annat o tänker självklart inte lämna henne! Men de börjar bli lite jobbigt! Och vi är bara i v 11. Mvh Pappan
    haha :D

    Stackars dej :) Är gravid med första barnet och är ensam
    Får dock anfall ibland och 3 gånger har det slutat med att jag lämnat stället
    (sist min lgh kl 00.30 på natten med hundarna!)

    tror det beror på att jag har svårt att få pappan (som bott lite hos mej ibland) att
    förstå hur jag känner. sist vi pratade ut sa jag att det enda jag ville var att han skulle
    hålla om mej och bara visa att han fanns där

    bästa tipset är att prata med din sambo och se vad hon säger.
    annars så är det bara att strunta i henne, vi kvinnor är lite komplicerade
    och inte ens jag förstår mej på oss XD             
  • Tor 9 feb 2012 16:22 #67

    Stå ut och medge att du har fel - även om du vet att du har rätt.
    Man kan så lätt bli upprörd och fatta drastiska beslut när man är i den perioden, kan jag ju säga.
    Jag var nog hemsk mot min familj och mot min dåvarande kille.
    Usch, det är nästan så man skäms ^^'
    Det går över så småningom.

  • ius lexis
    Visa endast
    Tis 21 feb 2012 16:03 #68

    Jag har samma problem fast det är min man som blivit en snäsig surbulle! fasiken vad jobbigt det kan vara, samtidigt som det kan vända och han är asgullig, han är engagerad och läser pappaböcker och köper mej böcker osv, verkligen svart vit! Jag har pratat med honom men han har svårt att avstyra sig men kommer på sig ibland.
    Jag tror att det är pga stress för allt nytt som ska ske. han har redan 2 barn, detta är mitt första, Men han beteer sig som att det är hans första och att det är han som är gravid. han vaknar 2 timmar innan det är dags att gå upp och sitter och funderar hur vi ska göra med babis rum, tapetsering, barnvagn mm. Han öppnar dörrar för mej och passar upp. Sedan tok vänder det och han är rent otrevlig.

  • Tis 20 mar 2012 21:27 #69

    JAG ÄR ET MONSTER!!!!!!!!!!! stör mig på i princip allt min sambo gör och säger!! Och jag har såå dåligt samvete för de!!
    MEN underbar som han är så kommer han hem med blommor, bjuder ut mig på middag, tar hem hämtmat för att jag ska slippa laga mat och har köpt barnvagnen som jag ville ha osv. osv. osv.  Allt detta får mig att må såå mycket bättre under graviditeten och mitt dåliga samvete växer, vilket innebär att jag försöker tänka mig för!!
    MEN ibland går de inte....  

      

  • Tis 20 mar 2012 21:37 #70
    Mille87 skrev 2011-03-02 13:48:25 följande:
    Jag är ett monster...jag erkänner... :) Jag hatar mej själv för att jag hela tiden blir mordisk för ingenting. Jag har inget tålamod, ingen ork till att vara glad... Fast han är ganska duktig på att provocera mej. Istället för att säga älskling, kom så får du en kram. Så hör man kommentaren, nu är du igång igen. Jag menar, han ber om det :P Jag har humörsvängningar i vanliga fall och nu är det inte roligt...för nån av oss. Jag bli arg för ingenting och gör en stor sak av något obetydligt. Jag vet hur jag är och att jag måse vara väldigt svår att leva med just nu. Men jag kan inte kontrollera mej. Jag har så mycket ilska, gråt och andra känslor som bara kommer utan förvarning... Jag är i v 29 nu med andra barnet och jag tycker humöret har varit samma sen jag blev gravid. Jag är så trött på mej själv och mina hormoner...Och det är han också, men jag kan förstå det :)

    Åh, jag känner så väl igen mig i vissa saker du skriver :) Jag tycker dock jag lyckats hantera mina hormoner hyffsat bra just nu med vissa folk. Vi har nämligen lite problemm ed jobbiga svärföräldrar mm och jag har än inte åka och skällt ut dom haha. SÅ måste kunna kontrollera mig hyffsat iaf hehe

    MEn som du säger, man kakn va medveten om det och det kan komma utan förvarning.. men man är som en arg katt typ.. om de bara pratar fint och klappar en så spinner vi sen igen :) MEN när de provecerar med "nu e du igång igen" som jag ockås sååå väl känner igen..då blir man ju mordisk.. man känner ju ändå att vi har iaf hormoner att skylla på, de däremot har inga att skylla på..så de borde kunna kontrollera att som sagt säga gumman och ge en kram ist för låta tyken..   
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll