Forum Pappagrupp - Gravid
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Min tjej är gravid och blivit ett monster!!!!

    Fre 2 jul 2010 03:03 Läst 130353 gånger Totalt 119 svar
    endagi­morgon
    Visa endast
    Fre 2 jul 2010 03:03

    Hej! Jag undrar om de är någon mer blivande pappa som har samma problem! Vi väntar mitt första barn :) hennes tredje :( Men hon har ju fan blivit ett monster :( humöret vänder fortare än va ja hinner blinka! Vad jag än säger är fel! Finna de någon mer som lever i detta just nu?? Jag älskar henne överallt annat o tänker självklart inte lämna henne! Men de börjar bli lite jobbigt! Och vi är bara i v 11. Mvh Pappan

  • alexso­ber
    Visa endast
    Fre 8 feb 2013 08:57 #81

    hade exakt samma problem för ett tag sedan men det har nu börjat lugna ner sig. allt va cool lugnt fram till vecka 8 sen kom monstret fram. allt jag gjorde va fel och oavsett vad jag sa så var det tydligen bara elakt. insåg att det antagligen bara var en fas och att man bara får hålla ut och lika fort som monstret kom så försvann de. nu är allt frid och fröjd älskar henne mer och mer för varje dag. bara håll ut tro mig de kommer vända förr eller senare och då till de bättre.

  • Ons 12 jun 2013 00:02 #82

    Tänk då att vara detta "monster" och dessutom vara helt oförmögen att styra alla kraftiga känslor och tankar som kommer.
    Dessutom har du ont i varenda kroppsdel, är stor och tung och kan inte göra det du brukar, din kropp ser helt förändrad ut, inga kläder passar, du kan inte sova, känner dig konstant sjuk med yrsel, svettningar, svårt att andas och är svullen överallt, du mår illa, det sliter och drar i livmodern och du har hemmorojder och åderbråck.

    Ni män har det otroligt enkelt, det enda du behöver göra är att gå därifrån när det blir för mycket. Din tjej kan inte det utan är fast i kroppen och måendet.

    Jag har mått skit både psykiskt och fysiskt under graviditeten och det går ibland ut över min sambo. Jag kan tycka att han är ego och borde hjälpa mig mer ibland, då blir jag sur.
    Men ibland är det bara massa jobbigt som rusar inom mig och då ångrar jag det jag har sagt efteråt, då var det inte befogat.

    Prata med din tjej, som många föreslagit, om hur ni kan göra när det blir sådär jobbigt. Jag brukar ringa en vän eller min mamma och prata av mig när jag är mitt inne i det, har inte känslan gått över efter det så tar jag upp det med sambon. Är ilskan borta så kanske det bara var hormoner?
    Att få lite tid på sig gör att man kan sålla bort dom värsta svordomarna.

    Säg till henne att du förstår att det är jobbigt och fråga hur du kan underlätta. 
     

  • Tor 22 aug 2013 00:18 #83
    IronMike skrev 2010-09-28 20:04:15 följande:

    Hej!


    Jag ska ha barn med min tjej, vi är bara i vecka 8, hon har hela 4 barn sedan tidigare. Hon berättade en intressant grej när jag berättade om ditt inlägg, flera av hennes tjejkompisar VET att dom beter sig illa men tycker att killen ska ta detta för att vi "slipper undan" så lätt som inte behöver vara gravida och bära barnet, att de alltså till viss mån utnyttjar detta mot sin kille, så behöver det inte vara med din tjej, men jag tycker du ska sätta dig ner och prata med henne om detta beteende och förklara hur du känner, bara att du säger precis det du skrivit här, börja med att du älskar henne :) men säg samtidigt att du inte tycker detta är okey, att hon inte kan behandla dig hur som helst fast det är väldigt jobbigt för henne.

    Det jag för övrigt märkt med min tjej är att hon gråter lite försynt varje dag, det tycker jag bara är gulligt.

    Lycka till!


    Ett av dom absolut vettigaste svaren i den här tråden! Fler killar borde vara som du!:)
  • Sön 29 sep 2013 18:02 #84

    Hej!

    Har själv en sambo som nu är i v. 26 med mitt biologiska barn, hon har dock en 3 åring sedan tidigare förhållande. Hon hade en del graviditets illamående den första perioden vilket resulterade i att man fick höra att allt man gjorde vart fel och diverse öknamn och svordomar, under den perioden hade man förståelse för man visste om att det vart lite extra påfrestande för henne. 

    Kan måla upp mitt egna scenario för dig.

    Nu när det är dryga 3 månader kvar och hon enligt läkarna och henne själv mår bra och borde njuta utav graviditeten tillsammans (barnmorskans ord) med sin partner (dvs, mig) så har hon blivit värre.

    Det går knappt att vara runt henne, det är hopplöst.

    Man är en idiot (osv osv osv osv... listan är lång) och allt man gör är helt oförståeligt och inkorrekt.

    Har nyligen påbörjat en flytt till ny lägenhet (hel renoverad och fin enligt hennes önskemål) och man tänkte att nu skulle hon minsann släppa sin djävuls trident och lägga horn och svans på hyllan ett tag då hon inte skulle göra något mer än att städa lite efter att sakerna vart utflyttade vilket hon själv bad om (eftersom jag gör allting fel givetvis).

    Men nu har detta resulterat i att man inte fick bära över hennes kläder tillsammans med dem andra flytt sakerna för dem kunde skadas och då vart det sagt att hon själv skulle göra det men givetvis blir man kallad lat och inkapabel när man passar hennes barn under tiden som hon gör det (enligt hennes egna önskan) och det heter att man inte gjort ett skit fastän man är den person som har ringt runt bland alla vänner och familj för att anordna flytten och därefter fått 99.99% utav alla sakerna till den nya lägenheten och ordnat allt runt omkring det hela, såsom adressändring och bostadsbidrag..

    Hon har lyckats att göra den perioden utav graviditeten som man såg fram emot mest (den där hon faktiskt MÅR BRA, enligt henne själv dessutom) där man skulle inhandla sakerna till lillen och planera, till ett rent helvete. Vart enda morgon man kliver upp ur sängen känns det som om man gör sig redo för att vandra genom ett minfält med ögonbindel ..

  • Tis 22 okt 2013 15:11 #85

    Jag tror mest att man ska försöka vara tyst så mycket som möjligt och skaka av sig allt negativt som sägs. Kom dock ihåg att dom är väldigt irrationella och inte tänker klart - därför ska man inte låta dem ta några stora viktiga beslut under graviditeten, t.ex. köpa hus, ny bil, e.t.c. för då kan det bli ett rent helvete när dom vaknar upp ur dvalan senare och inser sitt misstag.

    Min flickvän är i vecka 17 nu. I början så var det ett rent helvete men igår så sa hon plötsligt att hon älskade mig, helt från tomma intet. Så ge inte upp hoppet killar, rätt var det är så vänder det ;)

  • Andrea­sR
    Visa endast
    Fre 29 nov 2013 14:09 #86
    Första skrev 2013-10-22 15:11:49 följande:
    Jag tror mest att man ska försöka vara tyst så mycket som möjligt och skaka av sig allt negativt som sägs. Kom dock ihåg att dom är väldigt irrationella och inte tänker klart - därför ska man inte låta dem ta några stora viktiga beslut under graviditeten, t.ex. köpa hus, ny bil, e.t.c. för då kan det bli ett rent helvete när dom vaknar upp ur dvalan senare och inser sitt misstag.

    Min flickvän är i vecka 17 nu. I början så var det ett rent helvete men igår så sa hon plötsligt att hon älskade mig, helt från tomma intet. Så ge inte upp hoppet killar, rätt var det är så vänder det ;)
    haha klockrent! blev full i skratt när ja läste de!
  • Tis 6 maj 2014 22:05 #87

    Hej. Idag har vart värsta dagen, jag och min sambo har bråkat över så många små saker och jag har GRÅTIT. han förstår inte att jag själv tycker det är jobbigt att må så här, han tror det är jag som har ändrats till en tjatkärring tyyp. Om han bara kunde förstå att jag är inte mig själv nu :(

  • Tis 6 maj 2014 22:11 #88

    Har nog med hormonerna att göra,kan jag tänka mig i alla fall!

    Jag kan bli jävligt grinig och irriterad för ingenting när jag har mens,kan givetvis inte jämföra.

    Har inte varit gravid,så kan inte direkt säga något om det.

  • Tis 20 maj 2014 05:33 #89

    Jag är gravid vecka 13 och känner inte än att hormonerna spökar med psyket, men jag kan relatera med hur jag brukade ha det under ägglossning, då var det väldigt instabilt. Känslig för allt, lättirriterad och nära till gråt hela tiden. Detta lör man sig inse ganska snabbt efter många års erfarenhet och man vet att man har en tendens att bli lite mer dömande de dagarna, därför anser jag att man som kvinna kan och borde kämpa mer för att tygla sina känslostormar, speciellt när man VET hur man blir och att partnern kan ta illa upp. Det sista jag vill är att han ska se mig som en jobbig flickvän, vare sig man har ägglossning eller är gravid. Jag brukade kämpa hårt för att svälja olika paranoida känslor som uppkom under ägglossning, det är inte lätt, men det är nåt som man gör för att man prioriterar sin partners välmående väldigt mycket. Övar man kommer det bli lättare. Sårande ord är sårande ord vare sig omständigheter anser jag. Jag ser förhållanden som en gammaldags våg, där allt bra samlas i ena änden och det dåliga i den andra, och vid riktigt hårda tider tror jag att den sidan som väger mest kommer att ha avgörande betydelse för hur man klarar sig igenom problemen. 


     


    Det ÄR svårt att tackla hormonförändrigar, det vet jag väldigt väl, och man kommer att gråta många dagar och nätter pga känslor och tankar man har kring liv och sin partner, men vad vi ska tänka på är att vår "fas" är bara tillfällig, så kontrollera den så gott det går så att det inte sätter djupare spår i relationen på sikt.

  • Tis 20 maj 2014 10:47 #90

    Låter jobbigt. Hormoner, men du får säga till henne att du börjar tröttna och att hon får skärpa till sig.

Logga in
Bli medlem
Medlemsregistreringen är tillsvidare avstängd mellan 00:00 och 07:00. Vänligen återkom senare.

Innehåll

Innehåll

Svara i tråden...

Innehåll