Anonym (nio år) skrev 2010-07-11 20:23:53 följande:
Jag vet inte hur de hade det i sitt förhållande, men att älta fel och brister på det fortfarande tror jag inte det är herrans massa år sedan de gick isär.
Min man har inte gett mig någon historia för jag har ögon och öron själv och har varit närvarande när hon sagt och gjort saker och ting,
Hon har även riktat massvis direkt till mig om mig.
Så någon historia handlar inte vårat liv om, jag går efter vad jag hört och sett själv, jag går efter vad jag har blivit utsatt för och resten av min familj.
Jag går efter när hennes handlingar gör så att våran familj blir drabbad på ett eller annat sätt.
Det finns brevbevis och sms till både min mans telefon och min egen telefon.
Så någon historia går jag inte efter, svart eller vitt nej sådan människa är inte jag absolut inte,
varför ska man skylla på fler personer när man vet vem som är boven?
att hålla kvar barnet hos sig fast det är pappans vecka
att komma två timmar försent varje gång man ska lämna barnet
att själv bestämma och planera in semester odyl på pappa veckan utan att först fråga pappan
att skicka brev och sms om att pappan och pappans fru är fullständigt dumma i huvudet och har diagnoser
osv
det anser jag itne är någon annans fel än den som skrivit brevet....
Om det enbart är hennes fel så befinner du dig i en väldigt ovanlig situation - för jag tror inte på att alla "bittra" biomammor bara är egoistiska kärringar.
Du undrade om hur mitt förhållande var med exet... Jag blev misshandlad i mitt äkteskap - jag kan nog tycka att det hade varit tillräcklig grund för att vara bitter ända in i döden. Men jag väljer att se det från två håll ändå och att försöka gå vidare. Exet och hans fru väljer att tolka mina handlingar som ren och skär ovilja och avundsjuka mot deras liv. Hon har valt att lyssna på honom och tolka utifrån hans/sitt perspektiv. Hon vet inte om allt som hände i äkteskapet och som har hänt under sex år innan hon kom in i bilden. Jag agerar utifrån vad som jag anser är bäst för mig och framförallt barnen. Det enda jag kan hoppas på är att hon slipper få veta allt, om du förstår vad jag menar, även om det förmodligen skulle ge mig upprättelse i hennes ögon. Sen finns ju alternativet att hon vet vad som hände och på något sätt tycker att det var ok för exet att misshandla mig. Men det vägrar jag att tro - för det är inte friskt.
(Vill göra klart att jag inte påstår att din man är en hustrumisshandlare - men du undrade hur mitt förhållande med exet såg ut - så varsågod... )