Wild horses skrev 2010-07-29 15:33:09 följande:
Apropå det där totalborgerliga livet med en viss sorts status, allt fixerat, skrivna och oskrivna regler, parmiddagar, Peak performance, Lexingtonkåta heminredare och många hem som känns mer som utställningsmontrar är levande hem: jag levde ett sånt liv till för ca ett år sedan. Och kvävdes till slut. Gjorde slut på en fyraårig relation och blev singel. Jag var inte redo att skaffa barn då, men det kom upp som ett slags kollektivt krav inom vår vänkrets: "Alla andra har ju barn eller är gravida, nu är det dags för er", ungefär. Allt för att fortsätta smälta in och få ett värde bland de andra väninnorna, som samtliga var småbarnsmammor eller blivande. Till slut kunde jag inte andas mer. Umgänget med vänner och väninnor kändes mer som ett slags skådespel, där det gällde att prata om de rätta sakerna: rätt heminredning, rätt klädmärke, rätt bilmodell, hur mycket man tjänade, senaste resan utomlands osv. Jag kände bit för bit hur min egen personlighet bara försvann. När jag till slut bestämt mig för att göra slut var det som att planera en flykt, en flykt tillbaks till ett Riktigt Liv. När jag levde det där superborgerliga livet kändes det som om jag levde på låtsas. Som om ingenting jag hade egentligen var mitt, utan bara lånat. Ingenting eget. När jag gjorde slut hade jag min flyktplan klar med bostad, kollat ekonomin, var mina gamla vänner fanns osv. Och jag har aldrig gjort något bättre än att lämna den relationen. Förvisso hittade mannen jag lämnade en ny tjej inom två månader, men hon passar precis in i bilden och är såklart gravid nu. Själv njuter jag av ett fritt liv, utan den sortens krav och press. Det kan bli oerhört instängande. Fantasin du har kanske också fyller ett syfte att liksom längta bort från allt det där i ditt liv. Hursomhelst, min erfarenhet av det superborgerliga livet var nyttig, men inte positiv.
Vilket mod! Jag fegade ur i sista stund. Tog mitt pick och pack och flyttade. Men kunde inte riktigt förlika mig med att kiddot skulle bli en VV-unge. Där tog det stopp! Inget ont om det för jag tror att det hade gått galant....men jag ville ge det en chans till. Så nu sitter jag här i fina villan, dyra bilen den begie soffan med divan och drömmer om att kyssa en tjej....Halleluja så det kan gå