småsyskon till en ängel.. hur tänker ni?

Vi förlorade vår son när han var 19 dagar gammal. Han dog den 8 maj. 9 veckor av totalt mörker. Samma dag som han dog bestämde vi att vi skulle skaffa ett syskon så fort som gick. INTE för att ersätta Arvid. Det går aldrig. Men för att vi vill ge storebror ett syskon att ta hem. Och för oss, ett barn vi får ta hem. Ett barn vi får mata, söva, ta med ut och gå osv. Vi fick ju aldrig göra det med Arvid. Inte så mycket iaf. 
Vad jag saknar också är allt "plock" man gör med ett litet barn. Nu sitter jag här hemma och känner att jag borde göra allt det där. Men det finns ingen att göra det med, eller för. Storebror kräver inte sånt omhändertagande längre.
Vi försöker för fullt. Fast sen har jag pco så det där med att skaffa barn är itne så lätt för oss. Det är ytterligare en sorg. Arvid var planerad in i minsta detalj.

Följ din magkänsla. Det är nog det enda du kan gå på. Ingen här inne kan tala om för dig vilket du ska göra. Men jag förstår din tråd. Jag har också startat en sån för ett tag sedan.