Tänkte vi kunde ha en tråd att snick snacka i för oss regnbågsfamiljer som väntar smått 2011
Själv plussade jag igår 
BF 24/3 2011
Åh vad härligt för er som har så få veckor kvar ändå!! Jag är i v 6+2 idag och tycker att tiden stannat verkligen... känns som att jag har varit gravid i evigheter. trots att jag bara vetat om det i två och en halv vecka... Massor av känslor hit och dit, både oro och glädje och hopp, förstås. Om 9 dagar ska vi till Huddinge och se om den lilla vuxit som den ska och om allt ser bra ut så vi kan skrivas ut.
Hur gjorde ni för att tiden skulle gå såhär tidigt i graviditeten??
SannaMac: För mig gick den tiden så galet långsamt att det känns som ett år av mitt liv, från vecka 7 till vecka 13 var jag helt utslagen av illamående och kunde inte göra något alls förutom att ligga. från vecka 13 till nu har gått lite fortare och nu är jag nästan kvitt allt illamående (om jag äter helt regelbundet och undviker allt med potatis i ) Även om man inte blir helt illamående så tror jag det är svårt att få första tiden att gå fort överhuvudtaget, särskilt när man kanske inte ens har börjat berätta för folk än 
Tack Skorpan! :)
Äntligen är Edith här! Hon föddes kl. 18.40 på BF+9. Här kommer en liten förlossningsberättelse för er som gillar sånt :)
Jag kände inga förvärkar eller värkar på morgonen eller natten innan utan bara ett konstigt tryck mot urinblåsan så vi ringde förlossningen som ville att vi skulle komma upp och kolla så att det inte var urinvägsinfektion. Men då var jag visst öppen 4 cm!
De erbjöd smärtlindrig och inskrivning på en gång, men vi var ju helt oförberedda och hade inte med oss väskan eller nånting så vi åkte hem en stund och packade och grejade. Knappt ont. Åkte tillbaka tre timmar
senare, började känna litegrann. Fick bada en timme och vips 8 cm, sen tog jag några värkar lutad över sängen och några över gåstolen. Testade lite lustgas mest för den roliga effekten. Vet inte om den hjälpte så mycket. En liten stund senare så var det 10 cm och dags att krysta.
Men sen slutade det gå bra och det blev lite mer dramatik. Jag tyckte att det var 10 cm hur länge som helst. Tänkte "men då ska det ju snart vara klart?" Hon ville inte snurra rätt i förlossningskanalen så jag krystade i 1,5 timmar utan att hon rörde sig. Hon vände ansiktet uppåt istället för neråt som de tydligen ska. De satte in två olika sugklockor som först inte tog eftersom hon hade huvudet lutat framåt så de fick bara tag om pannan.
Det tog för lång tid och sen sa dom att kommer hon inte med nästa värk så måste vi snitta, men då kom hon som tur va! Hon mår bra men är väldigt sårig på huvudet av sugklockorna.
Skulle lätt kunna föda igen nästa vecka (om det var en snällare bebis som vänder sig åt rätt håll!) Latensfasen märkte jag inte, öppningsskedet var jobbigt men inte alls outhärdligt, krystandet (på slutet, när det gjorde resultat) var fantastiskt befriande och kraftfullt och den brännande känslan när hon äntligen kom var magisk eftersom det var "sista chansen" innan ett akutsnitt. Det var bara de olönsamma krystvärkarna jag gärna låter bli till framtiden...!
Just nu när jag skriver detta (på iphonen) halvsitter jag i BB-sängen med en sovande varm blöjbebis mot bröstet och världens bästa sambo som äntligen får sova en stund bredvid oss i sängen. Jag är världens lyckligaste människa.
Ååååhh! GRATTIS!!! Och vilket fint namn, det står på min lista också faktiskt (Men min blir en Lo)
Härligt att höra om en förlossning som inte beskrivs som ett helvete, ger ju lite hopp om att det ska kunna gå ganska smidigt även om om man är förstfödeska!!
Lääääängtar till den där BB-sängen med bebeis i famnen.
Än en gång stort grattis!!!!!
