Fick inget i födelsedagspresent av min man.. Är så besviken..

och alla skriver: "det hade inte behövt vara något dyrt, det räcker med en blombukett från macken eller mitt favoritgodis" men jag är rätt övertygad om att det för många inte hade räckt, då hade man klagat ändå. Eller?

Men, ni som har karlar som "glömmer bort" att uppvakta er - hur är de med sina egna födelsedagar? Hur skulle de tycka att det var om ni sket fullständigt i att uppvakta?

Haha.. Min svärfar gav sig själv sovmorgon på min svärmors födelsedag, så att hon fick "egentid" på morgonpromenaden med hunden. Haha.. Sluta upp med att vara så bortskämda, jag lägger halva mitt ben på att ALLA mammor som är mammalediga med sina barn har fått pappornas sex månader hemma med barnet. Är inte det en present nog som räcker något år???

Förhållanden handlar även om förståelse för varandra och om att kunna komunicera.
Kan man inte prata med varandra kommer man heller inte att kunna fungera ihop livet ut.

Sen är det också viktigt att uppmärksamma orden eller handlingarna även om de inte är exakt vad man förväntade sig eller som man själv skulla ha gjort.

Jag kom att tänka på när jag och sambon förlovade oss.
Jag hade småpikat i ett par år att vi aldrig skulle komma att göra det, om det skulle bli av skulle jag få fixa det själv o.s.v

Och så en dag, jag tror kl var fem på eftermiddagen  och han hade åkt till jobbet ett par timmar tidigare (han jobbar vanligtvis mellan tre till tio på kvällen) så stod jag och torkade av en middagskletig tvååring medans femåringen väntade på att jag skulle sätta på tv, jag hade själv matkladd över hela mig och köket såg ut som hämtat från soptippen så hör jag hur han kommer in i hallen, jag ropar förvånat att han skulle väl vara på jobbet och då går han ner på knä, läser en dikt han filat på i en månad och räcker fram ringen.
Jag belv totalt överasskad och jättelycklig naturligtvis.
Inom mig så önskade jag att han valt ett annat tillfälle, kanske då barnen inte varit hemma, bara vi två över lite god mat eller så så att själva stunden blev speciell men det är ju hur jag själv skulle gjort. Han gjorde det på sitt sätt och han hade tänkt på detta i över en månad och det är ju det som räknas, att han gjorde det och att det kom från hjärtat.