Fick inget i födelsedagspresent av min man.. Är så besviken..

När nu hans ansats att köpa något dagen före bara bemöttes med sura miner så tycker jag att du får skylla dig lite själv.
Det är inte alla som är lika välplanerade som du själv.
Hans förklaring att han var osäker på om du skulle gilla tröjan eller parfymen låter ganska trolig, då du verkar har ganska högt ställda krav.
Jag hade inte heller tyckt att det var roligt att ge bort en present till någon som reagerar som du.

Min sambo är jättesnäll men ganska värdelös på att köpa presenter. Han vill så gärna att det ska bli "rätt" present vilket gör att det inte blir nåt alls. Men jag börjar vänja mig - fast det kanske inte heller är så bra.

Han visar ju att han tycker om mig på andra sätt och är omtänksam men fy vad ledsen och jag blivit ibland på födelsedagar och jular.

Sån är min sambo också, har du testat att visa exakt vad du önskar dig, blir kanske inte så jättemycket överraskning men det är ju tanken som räknas, så slipper han ha ångest över att han inte kan lyckas och du slipper bli besviken. Funkar för oss i alla fall :) 

nu har jag bara läst ts... men måste säga att jag tycker att det ligger lite på er båda. visst han kunde ha planerat bättre och allt sånt. men vid ett par tillfällen när han skulle åka iväg var det ju pga dig själv som han inte kom iväg och köpte presenten... så lite grann: skyll dig själv

Fråga vad man fick för födelsedagspresent eller julklapp gjorde jag och mina kompisar när vi gick på mellanstadiet. Nu när vi är lite äldre frågar man inte sånt längre.

Så som TS beskriver kände jag mig typ när jag var 10 år och inte fick det jag önskade mig. Sen nångång i mitten av tonåren slutade man bry sig om presenter för att istället uppskatta andra saker. Vet inte om det har med mognad att göra.

Oj undra om min man är sur på mig ;) jag har nämligen glömt hans födelsedag två gånger tror jag.
Och ofta får han inget i present av mig för vi bor så att vi behöver köra bil för att komma till affärer och jag har inget körkort.

Men TS sa faktiskt till sin karl att han inte skulle köpa något, så hur kan det vara fel på gubben hennes.

För att generalisera lite, så tar ofta karlar oss bokstavligt på orden de är inte jättebra att läsa mellan raderna.
Så slänger man ur sig att man inte vill ha någon present för att man egentligen är sårad för dom inte har köpt den tidigare så är inte det vad dom hör. Dom hör bara att man inte vill ha någon present ju.

Sluta med att tro att mannen ska läsa era tankar och säg vad ni vill ha och hur ni vill ha det så slipper ni mycket tjafs och ledsamheter

Tror att när det gäller födelsedagar och julafton så blir vi alla som barn, nostalgiska och tycker det är spännande med överraskningar. Ens födelsedag är inte som alla andra dagar, klart man känner lite förväntningar inför det.

Jag har ofta sagt till min sambo att jag uppskattar blommor när jag fyller år, men än så länge har det inte blivit några, trots 12 år tillsammans. Han säger att han flera ggr varit i någon blomaffär, gått därinne en halvtimme och kommer sen ut utan blomma. Han är rädd för att det inte ska passa, typ att han köper nejlikor (som jag då tycker är begravningsblommor). Och rosor tycker han är tråkiga.
Men mig gör det inget, gulligt att han försökt iaf. Jag får ju present åtminstone.

tyvärr har jag samma problem, jag fyller år 2 dagar innan barnbidrag dvs den 18:de så hans ursäkt har under 8 år varit  "jag har inga pengar köper nåt åt dig sen". Aldrig sett röken av hans presenter EL julklappar. Dom 2 första åren va han jättegullig med sånt, nu spelar det tydligen ingen roll.

Visst jag gillar inte att fylla år el att fira det. MEN att ens livpartner inte kommer med nåt litet är väldigt sårande..

Han gillar ju inte heller att fira sånt men han får alltid, teckningar från barnen (som jag påminner dom om att rita), kaffe och tårta på sängen och nåt litet uppskattande som visar att "vi kommer ihåg, vi älskar dig även om du blir äldre". När han fyllde 35 fick han 2500 till att tatuera sig. Jag fick... hmmm... hmmm... inget?  

Min man skämmer bort mig så även om han blandar ihop två datum köper han för mycket. Så jag brukar snarare be honom hejda sig av ekonomiska skäl

Men jag minns den djupa besvikelsen när jag fyllde 13 (kändes speciellt för mig att jag blev tonåring). Pappa och jag var hemma själva den dagen och han sa inte ens grattis på morgonen. Välkommen till vuxenlivet! Sedan blev jag firad på kvällen när mamma kom hem. Pappa sa efteråt att det var det han väntade på, men jag kände mig bara väldigt bortglömd! Gick till skolan med en tom känsla i magen och minns det även idag mer än 40 år senare. Men pappa lärde sig läxan Han är ingen känslomänniska själv och tänkte inte ens tanken att en födelsedagskram hade räckt på morgonen (med besked om att vi firar dig ikväll). Han var mer praktiskt och tyckte det räckte med firande när familjen var samlad.