Varför inte kalla det frivilligt barnfri?

Känner igen mig enormt i de punkterna :)

Tycker att det är hemskt att se folk som slavar för sina bortskämda ungar och inte får något tillbaka. Vad hände med egenvärdet? Har en arbetskamrat med tre vuxna barn, som mjölkar henne på pengar trots att de tjänar minst lika bra som hon. Mer hon fortsätter att ge av sin tid och sina pengar, så att hon ser ut som ett lik på jobbet.
Nej, vi har inga barn!

Haller med, helt obegripligt for mig varfor nagon valjer att skaffa barn. Men sa tanker de med barn likadant om folk som inte valjer att avla :)

En sida som sällan kommer fram i såna här debatter är vad dessa frivilligt barnfria faktiskt ändå kan tillföra andra barn och familjer, om dom vill och möjligheten ges. Bara för att dom inte vill få egna barn betyder ju inte det att dom hatar barn. Flera som jag känner som inte har barn är världens bästa med ungar, just för att dom kan ge allt när dom träffar barnen och slipper vardagsgnäbbet.

En av mina bästa och största förebilder är en person som aldrig skaffade egna barn och har levt ensam hela livet. Hade hon haft familj och barn hade jag aldrig haft denna extra vuxna person som så fantastiskt stöd, en klok och vuxen kompis som inte är min förälder, som kunde annat än mina föräldrar och alltid hade tid för mig.
Önskar att jag hade haft en sån extramormor/farmor också.

Framförallt borde det väl finnas en ömsesidig respekt från båda sidor, både barnfria och dom som har barn, över att alla inte tänker som en själv. Hur svårt kan det vara?

 

Råkade halka in här i tråden fast jag är tvåbarnsmamma. Vill bara säja att de flesta inte tänker så mycket på andras val. En del föräldrar tycker att alla ska ha barn, en del som väljer bort barn tycker att alla borde det eller att andra bara följer normen. Men för det mesta tror jag att man inte bryr sej så mycket om andras val, det som är rätt för en är inte rätt för en annan. Klart jag förstår folk som inte vill ha barn, det finns fördelar o nackdelar, beror på hur man värderar dessa, helt enkelt.

Jag har full förståelse och respekt för de som kommit till insikt med att de inte vill ha barn och således avstått från att skaffa barn. Jag anser att det är ett lika stort och moget beslut som beslutet att vilja skaffa barn. Dock vill jag säga till dig, och alla andra som kanske tror som du; man kan resa flera gånger om året även med barn! Man kan gå på restaurang, göra spontanresor, osv, osv, osv. Jag gör spontanresor över helgerna med min son, och vi äter och fikar ute väldigt ofta. Inga problem alls! :) Ville bara säga det.

Jag får alltid en känsla av att de som blir arga och tar det personligt (dvs, inte de som bara säger "Ujuj, du ändrar dej säkert" - utan just de som blir Arga och defensiva) när man säger att man inte vill ha barn är avundsjuka; de önskar i hemlighet att de aldrig skaffat några, och de hatar att erkänna det för sejsjälva, därför reagerar de med ilska mot den barnfria istället.

Så tror jag - därför brukar jag försöka vara tolerant när det händer: de har det jobbigt nog med sejsjälva och sin skam och sina dubbla känslor (kärlek till barnet, vs. önskan om att få göra det ogjort)

Klart som fasen det känns Hemskt för dem...stackarna...att vara så kluven och känna sådan skam samtidigt :( 

Jag tror som vissa är inne på, att de som blir "arga" blir provocerade av den lyx det innebär att vara barnfri. Råkade själv få barn, men hade aldrig planer på det egentligen. I efterhand skulle det ha varit skönt att slippa, även om jag älskar mina barn. Nä, ta inte åt er av andras tjat, de önskar bara att de hade gjort andra val..

Jag är lyckligt barnfri. Jag tycker inte illa om barn alls , det är bara det att jag vill göra annat i livet än att ta hand om barn. Skaffar man ett barn är man bunden till barnet hela livet. Jag vill kunna ägna mitt liv åt att resa , jobba utomlands  och  bli författare. Jag vill inte ha något vanligt familjeliv. Jag alldeles för rastlös för det och det låter så otroligt tråkigt. 
Jag har dock inget emot dem som skaffar barn utan om de vill göra det så får de gärna göra det. 

Varför vill du ha barn?

Jag har aldrig förstått mig på varför man måste förklara för andra varför man inte vill ha barn?

För att jag inte tycker om barn alls. Jag tycker att barn är jobbiga, dyra och jävligt irriterande. Jag dör hellre än att leva ett liv med barn. 

Varför måste barnfria alltid förklara sig?

Jag tror att alldeles för många skaffar barn för att det är normen och jag vägrar vara sådan. Barn ska vara önskade och inget måste eller norm. Sen så ser jag bara ironi när jag får kritik för att jag inte vill skaffa barn - den som inte vill bör inte, eller hur? :)

Den egentliga anledningen till att jag inte vill skaffa barn:

) Jag har ingen lust att ständigt behöva ta emot "goda råd" ifrån andra angående uppfostran.
) Folk verkar ta sig rättigheter över gravida kvinnors kroppar (klappa på magen osv) 
) Att föda barn innebär att ge upp sin egen kropp, eller bli JÄVLIGT kritiserad om man skulle få för sig att typ.. lyfta brösten eller något efter amning. Min bild är att man blir kritiserad om man ens vågar vara lite ytlig efter att man fött barn, ve och fasa! Mammor måste liksom automatiskt glömma sin egen kropp och sitt egenvärde.
) Man blir omringad av andra mammor som KONSTANT klagar på sin kropp, sina barn, sin man, sin sömn osv... (Jag jobbar på barnandelningen på ett bibliotek... jag Hör ju vad ni gnäller om hela dagarna, varför skulle jag vilja ha ett sånt liv?)

Jag tror ändå på att många är lyckliga på riktigt med sina barn. Jag är bara inte en av dem.

Jag kallar det numera "lyckligt barnfri" för att vara extra tydlig.

Vissa skall inte ha barn.
Har man inga känslor att verkligen vilja ha barn och vilja ta hand om dom, då skall man inte heller skaffa några för att man "skall" det. 
Det gör människor sjuka, olyckliga och ger olyckliga oälskade barn.
Sedan finns de dom som inte borde ha barn, men det är ett annat problem...