Vill inte lägga mina pengar på kläder till hans barn...

Jag upphör aldrig att förvånas över att så många styvmödrar är så totalt kallsinniga inför sina styvbarn. Ts, har du någon enda gång försökt sätta dig in i dina styvdöttrars situation?? Vad tror du de ser, jo deras pappa träffar en ny, flyttar ihop med henne och skaffar sig ett till barn med henne. Denna styvmamma vill inte natta dem, inte köpa kläder till dem, inte köra dem till dagis. Däremot köper hon svindyra märkeskläder till deras halvsyster som hon är mamma till, kör henne till dagis och jag utgår ifrån att du nattar din egen dotter?? HUR tror du det känns för styvdöttrarna att se och uppleva allt det här? Eller struntar du totalt i hur de känner sig, de är ju inte dina barn.. F ö undrar jag också om de där dyra märkeskläderna du styr ut din egen dotter i, är betalat med enbart dina pengar? Eller är din sambo med och betalar också?? Han kanske inte har råd med annat än HM-kläder till sina två äldre döttrar p g a det. Om din sambo är borta en kväll när styvdöttrarna är hos er, får de natta sig själva då?? Jag är själv styvmamma och biomamma och jag har från dag ett inte gjort någon som helst skillnad på barnen, och inte min man heller. För oss är det en självklarhet att vi tar lika mycket ansvar för ALLA barn, vare sig de är bio- eller bonusbarn. Och det gäller ALLT. Jag förstår inte hur man kan funka som familj om det hela tiden ska pratas om mina barn, dina barn och våra barn.

Nej, har jag påstått det kanske?? Men till skillnad från många andra här, försöker jag tänka mig in i BARNENS situation, och det kanske inte är så jättekul för dem att behöva bo med en person inte tar minsta ansvar för dem eller inte visar dem något större intresse. Jag vet också hur det är att vara styvbarn för min pappa har en fru som alltid skitit i både mig och syrran medan hon gör en j*a affär av deras gemensamma och öser över henne kläder och grejer precis som ts här. Och det är inte så kul kan jag upplysa dig om. Och det jag inte förstår är hur man som vuxen kan skita så totalt i barns känslor, barn vars pappa man valt att leva med. Men det är ju jag det, finns uppenbarligen folk som betraktar sina styvbarn som ett nödvändigt ont.

För barnens skull, för att de hör till familjen lika mycket som ts och hennes unge. För att man i en familj ställer upp för och hjälper varann kanske??

Men HERREGUD..så du betraktar alltså ts, hennes sambo och deras gemensamma unge som en familj och hans barn sen tidigare är några sorts varannan veckas inneboende som ts bara kan skita i som hon behagar?? Åhh..fy fan vad förbannad jag blir när jag läser sånt här alltså..

Jo, det vet jag, men bara för det betyder det inte i min värld iallafall att en styvmamma får bete sig hur jävligt som helst och skita i sina styvbarn hur hon behagar. När de träffades var jag bara tonåring, min mamma hade dött några år tidigare. Då var det inte så jättekul att inse att ens styvmamma fullständigt sket i en. Men visst, jag lägger största skulden på min pappa, absolut. Är väl kanske därför jag fullständigt går i taket när jag läser sånt här som ts och vissa andra här skriver om sina styvbarn.

Jag undrar detsamma..jag blir verkligen mörkrädd när jag läser såna här trådar..håller även med dig till hundra om att man inte särbehandlar barn, vare sig de är bio- eller bonusbarn! Så är det bara.

Om det är att vara självuppoffrande att inte särbehandla barnen i ens familj, bio- eller bonusbarn, så är jag gärna självuppoffrande. Det är BARN det handlar om, barn som definitivt inte bett om att hamna i situationen de befinner sig i, eller att behöva bo med en människa som inte bryr sig om dem för fem öre, "för det är ju inte mina barn, alltså kan jag skita i dem hur jag behagar". Herregud, vilka fullblodsegoister det finns..

EXAKT så tycker jag också!! Men tycker man så, är man enl vissa här tydligen bakåtsträvande, självuppoffrande kvinnor som slavar åt sin man..vad många här tycks ha "glömt" är att det är BARN det handlar om, barn som aldrig bett om att behöva bo med en människa som inte bryr sig ett jota om dem. Så jag förmodligen någon sorts kvarleva från 50-talet då..

För att vara lite snäll mot sin dotters halvsystrar kanske?? Två barn som inte bett om att varannan vecka tvingas bo med en människa som inte bryr sig speciellt mycket om dem, som totalt skiter i hur de är klädda medan hon är petnoga med sin egen unge och styr ut henne som en j*a modedocka, kör henne till dagis medan styvbarnen får åka en timme tidigare med sin pappa, för hon ska ju minsann inte behöva köra dem, det är ju inte hennes ansvar.Men inser ju att många här totalt saknar empatisk förmåga när det gäller andra barn än deras egna.

Inte tillräckligt dyra och fina till din lilla prinsessa eller??

för att jag blir så j*a förbannad på vuxna människor som behandlar barn som skit. Och ja, jag tycker alla vuxna ska behandla alla barn med respekt och försöka inse att de inte har bett om situationen de hamnat i. men jag har insett att det uppenbarligen är alldeles för mycket begärt för vissa i den här tråden.

Bara en nyfiken fråga..varför åt ni inte tillsammans?? Hur gamla är barnen??  Låter ju verkligen som en jättekul tillvaro..om de hade kommit till dig och sagt att de var hungriga, hade du lagat ihop något till dem då eller bara skitit i det?

Så de som tillhör din familj är alltså din dotter och din sambo? Inte hans barn sen förut, d v s din dotters halvsystrar?

Hm..ok, vilka räknar du till DIN familj då?? Du skriver här "vårt hem", räknar du det även som deras hem?

"mina barn är inte prydnadssaker som man har med för att visa upp"..är det inte pappans barn lika mycket som dina?? Varför gör du allt för att förhindra att pappa och barn och nu även barn och halvsyskon ska få en så bra relation som möjligt? Om du skulle träffa någon, gifta dig med honom och sen få barn med honom, kommer du inte vilja att barnen ska vara med? Få en så bra relation som möjligt med sitt halvsyskon? Och vaddå "din" tid, är du totalt oflexibel eller var det bara för att jävlas som du t om nekade ERA barn att gå på sitt halvsyskons dop? Varför fick de inte vara hos pappa de första veckorna när deras syskon var fött? Ville de själva vara där? Frågade de dig varför de inte fick vara hos pappa då? Isåfall, var du ärlig och sa som det var, att det var du som inte ville det?

Ja ok, då missförstod jag dig nog..iallafall vad gäller när de inte fick vara hos pappan och hans fru, trodde det var du som inte ville de skulle vara där då. Sorry..Så fruktansvärt elakt av pappan och hans fru..Fast det där med bröllopet tycker jag väl kanske inte var så mycket att hetsa upp sig över, när jag och min man gifte oss, valde vi också att ha en helt barnfri middag, och det är väl inte så helt unikt heller vad jag förstår.