Vill inte lägga mina pengar på kläder till hans barn...

TS: Du visste ju att han hade barn när du gav dig in i relationen med din man. De är så att säga "en del av paketet". Med fördelar och nackdelar. Jag tycker uppriktigt sagt väldigt illa om människor som dig. Jag förstår att det är svårt att knyta an eller älska de andra barnen på samma sätt som dina egna. Men det finns något som heter vanligt hyfs och som innebär att man helt enkelt behandlar "barn under samma tak" lika. Och iom att du bor ihop med mannen ifråga så delar du hans liv, även livet med hans barn.

Min egen far hade tyvärr otur att råka i klorna på någon som dig men som tur är öppnades hans ögon innan det var alldeles för sent, vår kontakt höll på att brytas totalt, jag trodde min pappa inte älskade mig lika mycket som sin nya familj. Sedan en jul så extraknäckte han som tomte, han kom då till ett hus där det var en stor familj. När han delade ut julklapparna till barnen lade han märke till att det var ett av barnen som inte fick EN ENDA julklapp medan de andra barnens högar bara växte. Han märkte att det lilla tjejen blev ledsnare och ledsnare. Han tog mamman åt sidan och frågade varför den lilla tjejen inte fick några julklappar och då sa hon att "nej men hon behöver inga julklappar, hon är bara här och hälsar på sin pappa, hon får sina hos sin egen mamma". Min pappa vart först fly förbannad, sedan blev han jätteledsen för han insåg att det var ungefär så jag blev behandlad... Han gav för övrigt pengarna han tjänade på "tomtandet" till den lilla flickan i smyg. Sedan lämnade han min styvmamma.

Det jag inte förstår är hur du kan vara så självisk mot din man. Älskar du inte honom? Vill du inte hans bästa? Som innebär att han har en bra kontakt med sina barn? Och som någon annan sa, tänk om det var dina barn som blev behandlade så av någon styvförälder?

Om det inte vore för ert gemensamma barns skull hade jag önskat din man lämnade dig och letade upp en bättre "bonusmamma" till sina barn är den skitdåliga "styvmamma" du verkar vara...

Hur vet du att familjen mår bra bara för att mamma och pappa säger det? Farmor och biomamman kanske har klagat därför att de märker att barnen inte mår bra? Eller inser de "framtida" riskerna med att särbehandla barn under samma tak så? För det är ju faktiskt ett slags särbehandling det är fråga om.

Det är faktiskt inte det där med köpandet hit och dit som jag reagerar mest på utan hennes allmänna inställning, jag citerar "har inget intresse av att sitta och natta och hålla på" samt "Jag har ingen lust att åka runt till 3 ställen för jobbet, så hans barn börjar sina dagar tidigt. (7) medans vår dotter kommer till dagis strax före 8. Så himla stor skillnad är det inte, skulle jag lämna alla ngar skulle vi behöva åka 7.15 hemifrån."
Jag tycker det ÄR särbehandling och även om föräldrarna är överens KAN det vara (jag säger inte att det ÄR) ett problem för barnen. Barn, inte alla barn, men några barn är känsligare än andra.

Anonym (Stepmom) skrev 2010-07-22 14:14:00 följande:

Nej, inte ÅT honom men MED honom...

Jag tar inte ut det på dig, önskar bara att du tänker till lite mer, för din sambos skull och hans relation till sina döttrar. I det långa loppet så att säga. Och dessutom för relationen syskonen emellan!!!!

Min egen pappa behandlade den bror min mamma och "bonuspappa" fick tillsammans nästan som sin egen då han ibland på somrarna och lov kom och bodde tillsammans med oss. Min lillebror och jag har en toppen-relation på grund av att vi inte blev behandlade som barn från olika familjer utan delar av samma familj.

För det andra har jag såklart även erfarenhet av en "bonuspappa", inte "styvpappa". Han och jag kom inte alltid överens men han behandlade mig som sin egen.

För det tredje tycker jag det är positivt att farmodern till alla barnen reagerar över vad hon kanske tycker är särbehandling, det innebär ju förhoppningsvis att hon skulle göra detsamma för er gemensamma dotter om hon tyckte något verkade orättvist och ofördelaktigt för henne. Eller?

Usch... slutar läsa nu, får bara så hemskt ont i magen.

Det är BARN vi diskuterar, små människor som inte själva ansvarar för sina liv och därmed har svårt att påverka, det är VÅRT (allas, även styvföräldrar, vuxna människor i deras omgivning!) jobb att göra det åt dom så att de i sin tur utvecklas till sunda och harmoniska vuxna.

Jag lider med de barn som tvingas leva på det sätt TS och andra utsätter dom för. Vilket, ska tilläggas, inte enbart är deras fel utan även bioföräldern som också borde ta sig en tankeställare. Vilket de så småningom kanske gör, förhoppningsvis innan det är för sent...