Vill inte lägga mina pengar på kläder till hans barn...

Det är faktiskt inte det där med köpandet hit och dit som jag reagerar mest på utan hennes allmänna inställning, jag citerar "har inget intresse av att sitta och natta och hålla på" samt "Jag har ingen lust att åka runt till 3 ställen för jobbet, så hans barn börjar sina dagar tidigt. (7) medans vår dotter kommer till dagis strax före 8. Så himla stor skillnad är det inte, skulle jag lämna alla ngar skulle vi behöva åka 7.15 hemifrån."
Jag tycker det ÄR särbehandling och även om föräldrarna är överens KAN det vara (jag säger inte att det ÄR) ett problem för barnen. Barn, inte alla barn, men några barn är känsligare än andra.

Jag sitter här med en klump av illamående i magen. Sambon och jag har en dotter på 20 mnd, och vi ska flytta isär nu i augusti.Min största skräck är att han träffar en kvinna som är på det sätt du verkar vara. Göra sådan skillnad att du inte engång kan hämta/lämna barnen på dagis.

Mina föräldrar är också skilda, och pappa var gift med en häxa (tack-och-lov är de inte tillsammans mer), som nog resonerade som dig. Att det är mamma-pappa-gemensamt barn som gäller, och de som finns sedan tidigare (om det inte är mammans barn sen tidigare) hör inte till.

Jag kan verkligen inte förstå resonemanget att man kan vara en familj om man aldrig kan lägga/hämta/lämna/handla kläder till barn från en tidigare relation. För det att barnen är där för att _bo_  (inte hälsa på) hos pappa utesluter ju inte att någon annan kan göra ngt för dem.

Sitter här helt mållås, och som sagt med en stor klump i magen av rädsla för att det här ska hända min dotter.

Stackars barn säger jag bara. Och nej, det handlar inte bara om kläder som flera här vill ha det till. Alla inlägg från TS genomsyras av att det är ”mamma-pappa-barn” (gemensam familj) mot barnen som inte hör till familjen och aldrig kommer göra det.

Min pappa är den dag i dag ångerfull för att han lät häxan styra och gjorde vår relation skitdålig. Jag vägrade vara där i långa perioder.

Fega, fega man, som låter det här pågå!

Kommer inte barnen för att vara en del av hans familj?

Han har en jättebra relation med sina barn, säkert tack vare att han tar hand om dom. Ja, jag har valt min sambo med hans packning, men jag har INTE valt att bära det åt honom.

Vad jag vet har inte pappan uttalat sig här...inte heller barnen. Så hur vet DU att det är happy familly???

Stackars barn säger jag....
Utredning behövs inte. Enbart medmänsklighet, empatisk förmåga och sunt förnuft. Något som några här verkar sakna.
Så om vi nu vänder det till VÅR situation så skulle jag som mamma till sju barn ta hand om de fyra jag har med en annan man så ska vi dela på tiden med våra gemensamma 3 barn. Varför ska vi bo i samma hus då????
Vad skulle vi då dela? Då ska vi inte heller ta gemensamma beslut om ALLA barnen. Jag får åka på semester med mina fyra tidigare barn och min man med våra 3 gemensamma. För i helvete heller att han ska betala semester för mina tidigare. Eller barnomsorgsavgift etc.......

Hur delar en familj med sådana förutsättningar och värderingar upp vardagen? Går styvföräldern in och bestämmer när ALLA barnen ska vara inräknade i familjen?

Skulle verkligen vara kul att höra pappans åsikt och tänkande i detta.

Jag köper mycket kläder till min bonusdotter, som är 9 år.
Efter hennes mamma, är jag den största kvinnliga förebild hon har!Jag lever ju med henne (och mina två söner) 50 % av deras liv...Tycker du bara försöker rättfärdiga ditt beteende...

Vilken toffel till sambo. Fy...det var ju värre än jag trodde.

För att han låter sina barn behandlas så...Hoppas GÄSTER oxå får laga sin egen mat eller koka sitt eget medtagna kaffe.....
Fy, usch.....blir så upprörd.

Det är inte ett problem för mig, snarare för de barn som särbehandlas.
För det gör de, det kan ni aldrig förneka.Att inte delta i barnens liv, att stå utanför aktiviteter, dagliga rutiner, att slå ifrån sig med "det är hans barn-hans ansvar" är fegt...själviskt och ovuxet.

Tack Malin för att du ger mina barn den kärlek och omtanke med allt vad det innebär, när jag i egenskap av mamma inte bor med dom varannan vecka!Mina barn kunde inte ha en bättre bonusmamma!

Och Tack till mig själv för att jag är en förbaskat bra och kärleksfull bonusmamma likaså!

Men det krävs jobb, tid, tålamod och ett stort hjärta för att ta hand om någon annans barn.Alla kanske inte besitter de egenskaperna.