• Anonym (Stepmom)

    Vill inte lägga mina pengar på kläder till hans barn...

    Jag och min sambo har tillsammans en dotter på 3 år. Sedan tidigare har han två döttrar på5 och 7 år, som bor hos oss varanna vecka. Helt okej tjejer, jag accepterar dom och tycker det är självklart att dom bor här varannan vecka och att VI tar hand om dom. Men! Jag är INTE deras mamma och har inget intresse av att sitta och natta och hålla på, vilket jag gjort mycket klart för sambon sedan dag ett. Likaså har jag också sagt att jag inte tänker ge mig ut och köpa kläder o dyl till barnen, det får deras föräldrar sköta.

    Nu till saken. Jag är tycker det är jätteskoj att köpa märkeskläder till min dotter, och är mycket noga med hur hon är klädd, att det alltid matchar osv. Hon får alltid mycket komplimanger av folk för sina fina kläder, vilket naturligtvis känns kul för mig, eftersom jag lägger mycket pengar på hennes garderob. Min sambo köper kläder till de övriga två barnen, men han är inte intresserad alls och går helt sonika till H&M och köper ett gäng kläder, typ vilka som. Nu har barnens farmor snackat ihop sig med barnens mamma, och tycker att pappan gör för stor skillnad på barnen. Bara det att det är vår dotters MAMMA som köper och betalar kläderna! Vill jag köpa NOva Star och Molo till mitt barn för mina pengar så gör jag det, men jag har noll lust att lägga pengar (och tiden det tar att välja ut kläderna) till hans barn. Vi har noga uppdelat så att han tar det allra största ansvaret för sina döttrar när dom är här, och det tycker jga inte är konstigt, det är ju hans barn, han får själv lämna dom på förskola och skola. Jag har ingen lust att åka runt till 3 ställen för jobbet, så hans barn börjar sina dagar tidigt. (7) medans vår dotter kommer till dagis strax före 8. Så himla stor skillnad är det inte, skulle jag lämna alla ngar skulle vi behöva åka 7.15 hemifrån.

    Tillbaka till kläderna, jag fattar inte hur man kan göra en så stor grej av det som biomamman gjort. Tycker hon att hennes barn har fula kläder - Köp nya själv då. Till saken hör att hon inte har något jobb, men det kan ju inte jag hjälpa? Det är inte heller mitt fel att barnens pappa struntar i kläder, det får ju dom lösa själva.

    Jag tycker att styvbarn är de biologiska föräldrarnas ansvar i första hans, och att barnen alltid kommer först.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-07-23 14:44
    Den här tråden har varit givande på flera sätt. Det är alltid intressant att höra vad andra tycker, även fast jag kan känna att det gått lite för långt ibland i den här tråden. Nu känner jag att inte kommer att få ut mer av detta, och att det är för jobbigt att diskutera rationellt med folk som väljer att tolka det jag skriver lite som dom vill, lägegr till och drar ifrån i en salig blandning. Jag tycker inte att de bra och konstruktiva råden överväger dom som bara vill berätta hur dålig jag är, och noga framhåller sin egen förträfflighet, det är liksom inte värt min tid längre. Alltså tackar jag för mig, och passar på att tacka alla som deltagit i tråden, och för att ni varit så intresserad av min/vår situation. Fortsätt gärna diskutera, emn ha i åtanke att det som passar dig kanske inte passar alla, och att det finns lika många sätt att leva familjeliv på som det finns familjer. Trevli helg, allihopa! // Stepmom

  • Svar på tråden Vill inte lägga mina pengar på kläder till hans barn...
  • Esther M
    mirre67 skrev 2010-07-19 22:58:06 följande:
    Men HERREGUD..så du betraktar alltså ts, hennes sambo och deras gemensamma unge som en familj och hans barn sen tidigare är några sorts varannan veckas inneboende som ts bara kan skita i som hon behagar?? Åhh..fy fan vad förbannad jag blir när jag läser sånt här alltså..
    ts KAN ju skita i dem om hon behagar. jag tycker inte att hon verkar göra det, dock.
  • Anonym (föräldra-ansvar?)
    Esther M skrev 2010-07-19 22:52:34 följande:
    men ts man behöver ingen hjälp. han klarar av att ta hand om sina barn alldeles utmärkt. han varken ber om hjälp eller verkar behöva den.

    ska ts curla sin man så att han tar mindre ansvar för sina barn?
    Ja, eller hur?

    De som bara har sina barn varannan vecka kan väl åtminstone ta hand om dem de dagarna och inte använda sin sambo som barnflicka.
  • Anonym (??)
    Anonym (oui!) skrev 2010-07-19 22:11:45 följande:
    jag skrev inte att du har tvingat nån, jag kommenterade att du verkar tycka att er lösning är den enda rätta och att man absolut inte kan vara ihop med nån utan att älska dennes barn.
    jag är jätteglad för din skull att ni trivs med er lösning men alla funkar inte på samma sätt.
    och jag betalar inte för hans barn såvida jag inte själv har lust med det, så nej vi har inte delad ekonomi på det sättet heller.
    Okej, då förstår jag bättre hur du menar.

    Men en sak förstår jag inte.. Hur orkar man bo med barn man inte älskar eller tycker om? Det  måste vara fruktansvärt påfrestande..? Inte minst för barnen, men även för bonusföräldern. Jag undrar hur man orkar ett helt liv? Eller räknar man med att kontakten bryts när barnen flyttar hemifrån? Frågan är ställd till alla bonusföräldrar..
  • mirre67
    Anonym (föräldra-ansvar?) skrev 2010-07-19 22:56:40 följande:
    Visst vet du att det är din pappa som har ansvaret över hur du blir/blev behandlad i hans hem?

    Styvmammor får ofta skit för sitt beteende men det är biopapporna som tycker det är OK och det är biopapporna som är ansvariga för sina barn.
    Jo, det vet jag, men bara för det betyder det inte i min värld iallafall att en styvmamma får bete sig hur jävligt som helst och skita i sina styvbarn hur hon behagar. När de träffades var jag bara tonåring, min mamma hade dött några år tidigare. Då var det inte så jättekul att inse att ens styvmamma fullständigt sket i en. Men visst, jag lägger största skulden på min pappa, absolut. Är väl kanske därför jag fullständigt går i taket när jag läser sånt här som ts och vissa andra här skriver om sina styvbarn.
  • S vali s
    ClådBärry skrev 2010-07-19 22:52:21 följande:
    Är majoriteten av styvmammor verkligen såhär?
    Är majoriteten ett gäng idioter eller är det bara ett FL-fenomen?

    Man särbehandlar inte barn i ens familj. PUNKT!
    För mig framstår det rätt mycke som ett FLfenomen eller så har jag en hel drös "styvmammor" som går runt och komar av ilska o instängda känslor inför bonusbarnen eftersom de bonusmammor o bonuspappor jag har i min omgivning skiljer sig rejält från de styvmammor jag läser om här på FL.

    Själv hade jag två barn med mig in i mitt nya förhållande, vi har sen fått en gemensam dotter och självklart så är det skillnad på min mans känslor inför sin biologiska dotter och de han har inför sina bonusbarn men den skillnaden påverkar inte hans omdöme så till den milda grad att han gör skillnad på barnen eller vägrar befatta sig med mina barn eller att ta ansvar för dom och ta del av deras vardag med allt vad det innebär - vi är en familj där alla har samma rätt att känna sig som en fullvärdig medlem och där barnen är ett gemensamt ansvar.
    Att leva tillsammans med en man som gjorde skillnad på vårt gemensamm o mina barn från mitt förra äktenskap skulle jag aldrig utsätta min barn för...
    Den late får brått när det blir kväll
  • Anonym
    Esther M skrev 2010-07-19 22:58:27 följande:
    nej, det är de inte. de passar kanske inte in i din bild av hur en självuppoffrande, allerstädes moderlig kvinna ska bete, sig, men de är helt rimliga och normala för en människa som valt att löeva med en man somm kan ta hand om sina egna barn.
    Du fattar inte helt enkelt vad ordet familj innebär. Folk som har adopterat ska de strunta i dessa barn för att de inte är deras egna. Var har du empati för dessa stakkars barn som får fara runt varannan vecka. Hur länge tror du din förhållande håller med din inställning.

    Om ja skulle skiljas och mitt barn var med sin pappa och styvmor så skulle jag önska att hon tog hand om mitt barn kramade honom och behandlade som en del av familj.

    Tråkigt att personer som du får bo med stakkars barn.
  • Lintje

    Har inte orkat läsa hela tråden.
    Är också skilsmässobarn och min pappa flyttade ihop med en kvinna som hade två barn. Hon gjorde enorm skillnad på hennes barn och oss och visade TYDLIGT att hon inte gillade oss. Jag var då sju och ville inte längre åka till pappa för att hon var där. Så jag tycker enormt synd om TS styvbarn som blir behandlade på ett annat sätt än deras gemensamma barn.
    Sen undrar jag, TS du och din sambo har barn och lever ihop brukar man inte ha gemensam ekonomi då? Skulle aldrig kunna leva i ett förhållande där allt delades upp i ditt och mitt, men det är ju jag det...

  • mirre67
    ClådBärry skrev 2010-07-19 22:52:21 följande:
    Är majoriteten av styvmammor verkligen såhär?
    Är majoriteten ett gäng idioter eller är det bara ett FL-fenomen?

    Man särbehandlar inte barn i ens familj. PUNKT!
    Jag undrar detsamma..jag blir verkligen mörkrädd när jag läser såna här trådar..håller även med dig till hundra om att man inte särbehandlar barn, vare sig de är bio- eller bonusbarn! Så är det bara.
  • Esther M
    Anonym skrev 2010-07-19 23:05:29 följande:
    Du fattar inte helt enkelt vad ordet familj innebär. Folk som har adopterat ska de strunta i dessa barn för att de inte är deras egna. Var har du empati för dessa stakkars barn som får fara runt varannan vecka. Hur länge tror du din förhållande håller med din inställning.

    Om ja skulle skiljas och mitt barn var med sin pappa och styvmor så skulle jag önska att hon tog hand om mitt barn kramade honom och behandlade som en del av familj.

    Tråkigt att personer som du får bo med stakkars barn.
    de som adopterar barn blir barnets föräldrar och har då naturligtvis ansvaret för dem. 

    mitt förhållande har varat i nio år, och jag tror att det kommer att vara länge till.

    jag har massor av empati för barnen, men det gör mig inte till deras förälder eller ansvarig för dem  eller deras dagliga skötsel, på samma sätt som min sambos mamma, som är en del av hans familj, eller hans brorsbarn, som också är det, blir mitt ansvar.
  • mirre67
    Esther M skrev 2010-07-19 22:58:27 följande:
    nej, det är de inte. de passar kanske inte in i din bild av hur en självuppoffrande, allerstädes moderlig kvinna ska bete, sig, men de är helt rimliga och normala för en människa som valt att löeva med en man somm kan ta hand om sina egna barn.
    Om det är att vara självuppoffrande att inte särbehandla barnen i ens familj, bio- eller bonusbarn, så är jag gärna självuppoffrande. Det är BARN det handlar om, barn som definitivt inte bett om att hamna i situationen de befinner sig i, eller att behöva bo med en människa som inte bryr sig om dem för fem öre, "för det är ju inte mina barn, alltså kan jag skita i dem hur jag behagar". Herregud, vilka fullblodsegoister det finns..
Svar på tråden Vill inte lägga mina pengar på kläder till hans barn...