• Esther M

    Vill inte lägga mina pengar på kläder till hans barn...

    Fartill3 skrev 2010-07-20 14:31:57 följande:
    Nej i sverige behöver människor överhuvudtaget inte ta ansvar för andra än sig själv ,
    resten sköter staten, landstinget, skolkuratorer,
    Eller föräldrarna, om det handlar om barn.
  • Esther M
    Fartill3 skrev 2010-07-20 14:36:23 följande:
    äsch det kan väl skötas av dagispersonalen/skolan 

    Sverige värdens modernaste land 
    Ja, de hjälper ju också till. Det är deras jobb.
  • Esther M
    Anonym (uh) skrev 2010-07-20 14:45:43 följande:
    Den gick iväg för tidigt

    I alla fall, vem tar ansvar för vad man åsamkar andra då? Det är väl klart att man är ansvarig för vad man gör mot andra, är skillnaderna väldans stora, så det skapar problem, är det väl ändå hennes ansvar?
    Sen om hon väljer att rationalisera bort det för att det inte är hennes barn osv.  .. Fine.. men skriv inte om det som om att hon inte bär del i att barnen känner sig förfördelade när de är där.

    Du är ansvarig för alla människor som du påvärkar med ditt agerande och dina ord. Självklart. Du är inte ensam i denna värld även om det är det du försöker bli.
    Ja, man har ansvar i vad man gör mot andra. Däremot inte för deras känslor. Om jag exempelvis alltid är snäll mot min sambos barn, utan att älska dem, och de blir ledsna över att jag inte känner likadant för dem som deras föräldrar gör, är det mitt ansvar? kan jag förändra att de är ledsna, om jag inte kan framkalla föräldrakärlek?
  • Esther M
    Anonym (uh) skrev 2010-07-20 15:04:28 följande:
    Om det bor 3 barn under ett tak ..där den älsta är 7år och dom ser att pappa har 3 barn men ett barn blir annorlunda behandlat när de  är där så är det klart att det känns hos dom.

    Det är klart att du också har ansvar för de känslor du skapar hos andra med ditt agerande. Annars kan vi ju bete oss hur som hällst om vi inte behöver ta ansvar för hur det landar hos andra.
    Det har inte med att göra att du ska älska dom som dina barn men att du är ansvarig för hur du agerar mot dom. Har du inte egna barn så de ser en särbehandling så kommer du inte behöva förklara eller stå inför detta.

    Det är en kompliserad fråga och man får inte tro att 'bara' för att man inte är föräldrar men ändå lever med barnen att ens agerande inte påvärkar dom och att man inte har ansvar för hur.
    Som jag sa, så har jag ansvar för hur jag agerar gentemot barnen. Jag kan inte göra särskilt mycket mer än att visa respekt och vara vänlig och snäll mot dem. Om de sedan är besvikna på min brist på moderlighet till exempel kan jag inte göra så mycket åt saken.
  • Esther M
    Anonym (Majken) skrev 2010-07-20 15:09:38 följande:
    Fy villken hemsk styvmamma du är TS.
    Du låter som en 5 åring
    Stackars barn att ha en sådan elak styvmamma som inte behandlar alla barnen lika!

    Hade jag varit din sambo så hade jag sparkat ut dig för länge sedan
    En styvmamma älskar och behandlar alla barnen LIKA oavsett om de är biologiska barn eller ej!

    Tänk på att ditt barn är halvsyskon med din sambos barn. Jag fattar inte hur vissa styvföräldrar är funtade ibland
    Barnen ska behandlas lika tav dig!
    Du borde skämmas som är så här mot barnen
    Tror du på allvar att alla styvföräldrar älskar sin respektives barn på samma sätt som sina egna barn? Jag tror inte att någon älskar någon överhuvudtaget så som man älskar sina egna barn.
  • Esther M

    Hur kan det vara så svårt att förstå att världen har förändrats sedan 1800-talet? Sysslor i hemmet är inte uppdelade i manliga eller kvinnliga längre. Män är likvärdiga i föräldraskap, kvinnor i arbetslivet.

    Man kan leva ihop som kärnfamilj, regnbågsfamilj, i kollektiv, eller styvfamilj. Att man bor under samma tak betyder inget mer än just det, om man inte vill att det ska göra det. Alla inblandade kan må bra i alla fall.

    Ts styvdöttrar är antagligen glada över att ha en pappa som vill vara med dem istället för att dumpa över dem på en villigt självuppoffrande, utliten martyr till styvmor.

    Den som vill agera extramamma kan göra det, den som inte vill kan vara en extra vuxen i barnens liv. Det kan vara mer värt för barnet om det görs med glädje än alla motvilliga uppoffringar i världen.

  • Esther M
    Anonym (fattar noll) skrev 2010-07-20 15:56:37 följande:
    Jag har inte sagt att man måste älska bonusbarn. Älska behöver man inte göra, men man kan göra så gott man kan och man kan tycka om, att ställa upp då och då i ett förhållande och för barnen är väl inte så farligt. 

    Varför ska man vara så ego och revirtänkande för. 

    Och träffar man en man som tidigare har barn, ja då får man faktiskt stå ut. Som man bäddar får man ligga den som bäddar ligger man med.  
    Varför ska ts ställa upp med sådant som pappan redan gör? Det behövs ju inte?

    Varför ska hon göra saker hon inte vill göra, när pappan vill göra dessa saker?
  • Esther M
    Psykoangel skrev 2010-07-20 16:01:40 följande:
    Men alltså även om det inte är dina barn,och du får pengar av sambon och exet till att köpa kläder till dem vad är prolemet att du inte skulle kunna ta dem med dig tillsammans med erat gemensamma barn och shoppa lite?

    Dom är ju faktiskt halvsyskon och har det någon gång slagit dig tanken att dom kanske skulle tycka det vore trevligt med att shoppa lite tillsammans med dig och systern?

    det är ingen som tvingar dig att älska barnen som om dom vore dina biologiska men snälla rara lite "UPPOFFRING"  kan man väl göra, gud förlåta om du faktiskt kanske skulle tycka det vore trevlig tid tillsammans?

    När man är i ett förhålland oavsett om det finns bio barn och/eller styvbarn så är man ju ändå en familj och familjer ställer upp för varndra...man delar på sysslor som att hämta/lämna på dagis/skola eller kanske ta barnen och köper kläder(och då menar jag inte att det ska komma ur din plånbok)

     
    Om ts inte tycker att det är trevligt, och inte vill ta med sambons barn att shoppa, måste hon göra det som en uppoffring då? Varför ska hon uppoffra sig?
  • Esther M
    trolltotten skrev 2010-07-20 16:04:38 följande:
    Borde kanske inte barnen tycka det var roligt att få gå och shoppa med pappa? Varför bara bonusmamman? "UPPOFFRING" kan man ge på jävligt många fler sätt än att ut och shoppa kläder. Vill inte ts, får dom väl hitta på något annat att göra gemensamt. Var är problemet? Det är inte ts barn, det är hennes sambos, det är alltså sambons ansvar.
    Eller så kan barnen gå och shoppa med sin mamma, eller med farmor som tycker att de behöver mer kläder. Varför är det just deras pappas sambo som ska ta med dem ut och handla kläder?
  • Esther M
    Anonym (sleepless) skrev 2010-07-20 16:11:19 följande:
    Eftersom hon samtidigt går ut och köper kläder till sin treåring kanske?:)
    Hur har det med sambons barns kläder att göra? Får ts inte vara på stan utan resten av släkten?
Svar på tråden Vill inte lägga mina pengar på kläder till hans barn...