Vill inte lägga mina pengar på kläder till hans barn...

om hon inte provat så vet hon väl inte om hon tycker det är trevligt eller inte? jag sa inget att hon hela tiden måste gå och shoppa med alla ungarna och visst pappan kan väl gärna följa med oxå om barnen och han vill det. 

Om man ger sig in i ett förhållande med bonusbarn så tycker jag att ett visst "ansvar" eller vad man ska kalla det är i sin ordning, om barnen tex för nått dom inte får och pappan inte är hemma ska man då skita i att säga till dem bara för att det är inte dina egna barn???

Om man kan gå och köpa kläder till vänner/familjs nyfödda som man brukar göra varför skulle man då inte kunna vid nått tillfälle köpa till sina bonus barn? och som jag sa jag menade inte att hon skulle ta av sina egna pengar utan att pappan och exet ändå betalar. 

jag lägger ner denna diskutionen för det finns alltför trångsynta människor i denna världen. 

LÄste bara första och sista sidan av kommentarer.
Men jag reagerade på en sak...

Du skrev att ni hade gemensam ekonomi, då går ju hans pengar åt mer på ert gemensamma barn än de andra flickorna, speciellt om du handlar till ditt barn varje vecka?

Du skrev ju att du tycker det är kul att handla, men endast till din dotter va?
Dina styvbarn kanske behöver en kvinnlig förebild som bryr sig, istället höjer du din egen dotter till skyarna. Om mannen din inte bryr sig, för let's be honest, män bryr sig inte om kläder, och mamman inte kan ta hand om sitt spelberoende, så vore det väl bara en god akt till barnen?

Och om du gått med på gemensam ekonomi bör du ju förstå att din sambo borde lägga ner lika mkt klädesmässigt som till er dotter, oavsett om du gör mödan att shoppa? Du skrev ju att det var kul, men du har väl bara visioner av din egen dotter i de kläderna?

Det handlar inte bara om kläder. Det handlar om att du tycker det är orättvist att de förväntar sig mer utav dig i situationen. Tråkigt att det skall vara så att du måste hamna i försvars position hela tiden. Du verkar bara vilja ha positiv  feedback, och sedan beter du dig omoget angående de negativa kommentarerna.

Jag kan förstå att du känner dig hunsad, men så stort är ju inte problemet för din del. Det är din inställning angående barnen som är illa. Jag växte upp med ett riktigt asshole till styvmor och en pappa som inte brydde sig. Min mamma var iof död, och inte dysfunktionell som dina styvbarns mor verkar vara. Men jag ville verkligen verkligen bara gå och shoppa med min styvmamma, eller få naglarna målade av henne, eftersom att hon gjorde sånt med sin dotter.  Jag hade behövt det, istället behandlade hon mig som en börda och tog ut saker på mig, eftersom att min pappa inte engagerade sig nog och att hon fick ta hand om mycket själv.
Tillslut slutade hon laga mat till mig och tvätta mina kläder, så jag fick göra det själv, när pappa bara jobbade hela tiden. Då var jag nio år.
Det verkar inte vara så illa i din situation, men det påminner starkt om min förra styvmor angående din attityd när det kommer till att hjälpa till med barnen.
Varför kan man inte bara vara varma och vänliga, eller dumpa karlfan om han inte bryr sig istället för att lägga sin ilska på barnen?

Om din tjej får märkeskläder bör hans döttrar få det också. För guds skull, det är nästan din plikt att din dotters systrar ska vara lyckliga och känna sig lika värda. Folk reagerar uppenbarligen på favoriseringen, kan slå vad om att det inte bara handlar om kläderna!

FYfan att säga så! Man har väl för sjutton en plikt gentemot andras barn om man lever med dem varannan vecka? Om man väljer att ingå i den familjesituationen, för barnen väljer det faktiskt inte.

DUMT sagt! Och för guds skull är ett talesätt, trodde det var underförstått.

Man har en skyldighet också enligt mig att inte vara småsint och självisk då det kommer till barn. Min styvmor formade mycket av min självkänsla till det negativa. Hon valde att leva med min pappa, och borde därav som VUXEN människa insett att det alltid finns en plikt då man handskas med en barn!
Fy vad nedrigt att hålla på att vara småsint när det kommer till barn med såna saker. Folk snackar om vad som är rätt och fel för TS, men lite GODHJÄRTAD och osjälvisk är väl inte svårt att vara?
Fy på folk som inte inser att livet inte är till för problem och orättvisor, speciellt inte när vuxna sätter sina egna små problem framför ett barn som nog gärna skulle vilja ha lika fina kläder som sin syster, eller få borstade tänder nån gång av sin styvmor.
Visst behöver man inte, men man kunde göra det av naturliga skäl. Typ för att arbeta för att vara en familj? Känns som att TS känner sig äcklad och förnedrad av att ta hand om sin sambos barn? Det är bara KNÄPPT.

Jag fattar verkligen inte det här uppdelandet av "mina och dina" barn. Det måste ju vara betydligt enklare att se allihop som en enda familj och samarbeta tillsammans med allt som behövs inom familjen?

Varför finns det här behovet att ta distans och markera att man inte är biologisk förälder? Vad är man rädd för?

EXAKT så tycker jag också!! Men tycker man så, är man enl vissa här tydligen bakåtsträvande, självuppoffrande kvinnor som slavar åt sin man..vad många här tycks ha "glömt" är att det är BARN det handlar om, barn som aldrig bett om att behöva bo med en människa som inte bryr sig ett jota om dem. Så jag förmodligen någon sorts kvarleva från 50-talet då..

Barndomen är en väldigt känslig tid i alla våra människors liv. Ett barn skall verkligen känna sig älskat även av sin styvmoder eller styvpappa, de har själva inte satt sig i den sitsen, utan det är föräldrarna som från början har valt att skilja sig och sedan träffa en annan.  Varför skall då barnen så skit för detta och inte vara värda kärlek och att bli älskade?  Livet är inte alltid rättvist, men barnen borde absolut  få uppleva rättvisa vid sin barndom.

Ang. fjällresan. så är väl egentligen det viktiga att alla åker på fjällresan!:)

För att vara lite snäll mot sin dotters halvsystrar kanske?? Två barn som inte bett om att varannan vecka tvingas bo med en människa som inte bryr sig speciellt mycket om dem, som totalt skiter i hur de är klädda medan hon är petnoga med sin egen unge och styr ut henne som en j*a modedocka, kör henne till dagis medan styvbarnen får åka en timme tidigare med sin pappa, för hon ska ju minsann inte behöva köra dem, det är ju inte hennes ansvar.Men inser ju att många här totalt saknar empatisk förmåga när det gäller andra barn än deras egna.

Aha Biomamman och farmodern... Missade kanske en del av poängen!
Kom på något jag skulle ha gjort.
Bjud med dig biomamman och farmodern på en shoppingtur. Ta med även pappan och barnen!
Sen så delar du och pappan på klädkontot till erat gemensammabarn och så får han dela på kostnaden med biomamman för deras gemensamma barn.
Mer rättvist kan det inte bli

Där har vi poängen precis.

Du ser inte dem sin dina barn eller att de tillhör din familj. Och det är detta som är skrämmande.

Du anser alltså att en styvmamma/styvpappa sitter barnvakt när bion inte är hemma? Du anser inte att det ligger ett föräldraskap i begreppet styvförälder?