Hjälp, var går egentligen gränsen?

Hej!
Visserligen är det bra att vara optimist men man kan inte blunda för problemen. Det är inte du som skall hantera din sambos utbrott utan det är han som skall ta ansvar för att göra på ett annat sätt än att få dessa utbrott av ilska. Gränsen är passerad med det du beskriver. Det här är inte alls bra för er relation. I stället för att få dessa utbrott borde din sambo uttrycka med ord vad han känner och tänker och göra överenskommelser med dig om hur ni skall fördela ansvaret hemma. Om det fortsätter som du beskriver så är det stor risk att det negativa förgiftar det ni har som är positivt. Jag tror att du/ni behöver hjälp. Ni kan inte ha det så här. Kräv av din sambo att han söker hjälp för sina utbrott om ni skall fortsätta leva tillsammans. Jag undrar lite hur länge ni haft dessa problem och om det finns andra påfrestningar i era liv som skapar stress. Vad har egentligen hänt under tiden ni fick så många missfall och hur kommer det sig att problemen tog fart när vi fick barn? Ni skulle behöva utforska dessa saker i lugn och ro så att både känslor och tankar kan uttryckas för er båda. En ny omgång samtal på familjerådgivningen kan vara en bra idé. Detta är svårt att klara på egen hand.
Hälsningar
Gerd