Min sambo gillar inte mina barn

Jag träffade min sambo för 2 år sen och jag blev gravid lite väl fort. Eftersom vi kände att vi var rätt för varandra behöll vi barnet som nu är en livlig liten kille på 11 månader.
Vi köpte hus och flyttade ihop strax innan han föddes. Vi har hela tiden haft konflikter som berört mina två flickor från ett tidigare förhållande. Dom är nu 8 och 10 år. Konflikterna har handlat om att min sambo blivit irriterad över hur myckeet tid jag lägger på dom när dom är här.  (jag och mitt ex har dom 2 verckor åt gången.) Konflikterna kan handla om att jag står i köket hela tiden, att det alltid är tjat och dom är aldrig ute och aldrig hos kompisar.... Allt möjligt gnäller han på. Sanningen är att mina tjejer är absolut inte bortskämda eller annorlunda gentemot några andra barn. Tvärtom försöker jag lära dom att hjälpa till osv men jag kan ju inte hindra dom från att fråga eller tjata som min sambo säger. det enda jag kan göra är att svara ja eller nej på deras förfrågningar om frukt och fika och vad det nu kan vara. Vi har pratat om detta så många gånger och till viss del har han väl kommit fram till att det är inte tjejerna i sig som gör nåt fel utan det är han som måste anpassa sig till ett liv i en flerbarnsfamilj.
Han är en superbra pappa till lillkillen och det gör självklart ont i mitt hjärta när han hela tiden är så gullig mot honom men snäser åt tjejerna. Han talar dessutom om att han inte känner annorlunda mot dom än vad han känner för typ grannbarnen.
Jag har ofta alla barnen själv och känner lite att jag först då kan andas ut och slappna av medans han skulle aldrig ens erbjuda sig att se till mina tjejer en kväll själv. Jag har försökt förklara hur viktigt det är för mig att vi även är en familj när dom är här men han blir bara arg. Han beskriver en återkommande känsla att han inte känner sig hemma i vårt hem och att jag inte ser honom när jag har mina flickor. Jag har lagt så mycket fokus på honom så det har självklart gått ut över både mig själv och tjejerna. Dom sitter tex aldrg hos oss i vardagsrummet tex och tittar på tv eller film, bara om han inte är hemma.
Jag är så trött på att gå på tå och försöka tänka på vad jag säger och vad jag gör för att inte han ska bli irriterad. Gör allt för att få den här relationen att fungera.
Jag tycker att det känns som om han är avundsjuk på barnen. Har försökt att vi ska gå och prata med någon men han vägrar. Vet varken ut eller in längre. Älskar honom men jag vill leva ett liv där jag är lycklig och saker och ting ska vara enkelt. Jag vet vad jag vill ha för jag har levt i ett långt förhållande, det har inte han.
 Vad finns det kvar att göra?